Det går en osynlig men tydlig gräns mellan olika slags föräldraskap i Sverige idag, mellan medelklassbubblan i villaområden där man pratar om sockrets farlighet som om det gällde världskrig, och skuggsamhällets särskilt utsatta områden där många barn får löpa vind för våg och får vara glada om de alls får något att äta, att det sen är socker i är det minsta problemet. Ett fungerande land behöver dock en samsyn i fråga om barnuppfostran.Framför allt är det inte barn som ska bestämma över de vuxna – utan tvärtom. Bara så kan vi få tillbaka delar av den lag och ordning vi förlorat. Det är inte helt solklart att skillnaderna i föräldraskap direkt syns på ytan, jag har själv inte tänkt i dessa banor, kanske för att jag tillhör den förstnämnda bubblan, den där barns rättigheter och trygghet är en sådan självklarhet att jag inte ens reflekterar över den. Umgås man bara i sina egna begränsade kretsar blir man kanske aldrig medveten om dessa skillnader, de kan sakna relevans för den som har ett välordnat liv. Men när man korsar spåren till andra världar, till parallellsamhällen, så blir olikheterna i barnuppfostran synliga, hur man betraktar barn överlag. Kopplingen mellan föräldrars intressen och barns livskvalitet blottläggs. Nej, … Fortsätt läsa Av föräldraskap byggs ett land