Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Zandras syster Amanda mördades bestialiskt i februari: ”Samhället sviker mig som är kvar”

av | 26 aug, 2018 | Samhälle

Lästid: 7 minuter

Jag fick ett mejl från en för mig okänd person. Snälla kan vi försöka hjälpa denna tjej till ett anständigt liv, löd frågan. Det visade sig handla om 24-åriga Zandra Johansson, syster till Amanda Johansson i Vetlanda, som i februari i år brutalt mördades av en 26-årig flykting från Syrien, en granne som stört sig på henne och som under en lång tid uppträtt märkligt och hotfullt. Zandra skadades svårt och har sedan mordet på systern mått fruktansvärt dåligt. Här är historien om ett samhälle som sviker sina svagaste – om oförmåga, ointresse och myndigheter som uppvisar en häpnadsväckande brist på kompetens trots att man vill betrakta sig som en humanitär stormakt. Historien är också en berättelse om hur ansvarslös massinvandring påverkar ett samhälle på individnivå.

Det är bara när hon är sysselsatt som inte tankarna kommer. Tankarna på vad som hände den där natten i februari 2018, när livet slogs sönder. Zandra kunde ha dött av det bestialiska våldet hon tillfogades. Grannen, en flykting från Syrien och som under en längre tid stört sig på systern Amanda, tog sig in genom fönstret och högg ihjäl 21-åringen med hundratals hugg. Zandra skadades också men överlevde. Hon orkar inte riktigt prata om natten då systern bragdes om livet. Tiden som följde, med en vecka på sjukhus och sedan inläggning på psyket i Jönköping, är höljd i dimma.

– Jag har försökt ta livet av mig flera gånger, säger hon med tunn röst när jag frågar hur hon mår. För jag orkar inte riktigt. Och jag är rädd. Rädd för att vara ensam. Jag klarar det inte.

Zandra bor i dag i en husvagn som tillhör hennes farmor och som står uppställd på farmoderns tomt vid Eknässjön i Småland. Sedan november 2017 har Zandra försökt att få hjälp till en bostad. Hon har två små pojkar, fyra och två år gamla, och har varit separerad från deras pappa. Nu är de dock tillsammans igen, men Zandra klarar inte av att bo med sin familj eftersom hon är rädd för att vara ensam om dagarna. Lösningen är husvagnen hos farmor, och att farmodern sover tillsammans med henne.

Zandra har adhd och aspergers. Även systern hade en diagnos, berättar Zandra, och hade därför fått ett LSS-boende i Vetlanda. I huset fanns dock även personer som hade vanliga hyreslägenheter. Man blandade alltså individer med NPF-diagnoser med personer som betraktades som friska. I tidningarnas rapportering efteråt skyller bostadsbolaget ifrån sig, trots att man visste att Amanda påtalat konflikten med grannen. Aningslösheten lyser fram mellan raderna, man hade aldrig kunnat föreställa sig, heter det… Det är rätt uppenbart att man valde att inte ta Amandas oro på allvar, och när en reporter ställer frågan varför Amanda inte kunde fått en annan lägenhet blir svaret att det aldrig var aktuellt.

När jag pratar med Zandra kommer det fram detaljer ur systrarnas barndom som är svåra att ta in. Zandra har varit hemlös och bott i familjehem, hon har utnyttjats sexuellt sedan hon var tio, elva år gammal, hon har blivit misshandlad och slagen av sin fostermor och därför rymt, samt haft problem med alkohol och droger. Den svåra barndomen har lämnat sina spår, men Zandra försöker så gott hon kan.

– Jag har ju inte mått så jättebra redan innan, säger hon. Men nu är det helt skit… Så fort jag inte har nånting att göra så tänker jag på det som hände. Jag och min syster var jättetajta, vi sov hos varandra och umgicks varje dag.

Båda systrarna upplevde den 26-årige grannen som hotfull under en längre tid.

– Vi ringde kommunen och sa till personalen på Witala, alltså bostadsbolaget, vi kontaktade Securitas och polisen. Vi berättade att mannen var läskig. Men de nekade till det. Än i dag nekar de. Vi var rädda för honom, men de ville inte lyssna på oss. Han var så skum, han kunde stå och glo på oss utan ett ord.. Min syster fick knappt gå omkring i sin lägenhet för att han stördes så av minsta ljud, hon fick inte gå på toa eller städa, då slog han med någonting i taket… det spelade ingen roll vilken tid på dygnet det var, han dunkade och dunkade. Tack och lov hade jag aldrig med mina barn hos min syster.

Zandra blir tyst. Tidningarna skrev en hel del om det brutala mordet och mordförsöket, men hon har bara fragmentariska minnen av de exakta detaljerna. Men det finns dokumentation. Detta är mycket svår läsning och jag varnar känsliga personer för detaljerna i domen:

MORD 5000-K207944-18: Rebar Abdulkader Hesso har dödat Amanda Johansson genom att utdela ett mycket stort antal hugg/stick med en kniv mot Amanda Johanssons huvud och kropp. Våldet har initialt utövats då Amanda Johansson stod upp. Amanda Johansson har därefter hamnat på golvet liggandes bredvid den redan skadade Zandra Johansson. Rebar Abdulkader Hesso har då fortsatt hugga/sticka Amanda Johansson. Amanda Johansson har genom huggen/sticken orsakats 130 sårskador med underliggande skador i hjärtat, revbenen, lungorna, magsäcken, levern, njuren, underhudsfettet och stora delar av muskulaturen, elva mindre skador på bålen, ryggen, den vänstra armen och det högra benet, avskrapningar i ansiktet, rispor på axlarna, armarna och det högra benet samt underhudsblödningar i ansiktet, bålen, armarna och benen. Skadorna på ryggen har orsakats då Amanda Johansson varit oförmögen att röra sig. Amanda Johansson har genom de yttre och inre skadorna förblött. Det hände den 20 februari 2018 i badrummet, på Lasarettsgatan 33 n, Vetlanda, Vetlanda kommun. Rebar Abdulkader Hesso begick gärningen med uppsåt.

FÖRSÖK TILL MORD 5000-K207944-18: Rebar Abdulkader Hesso har försökt döda Zandra Johansson genom att hugga henne med en kniv i bålen vid nyckelbenet varvid skada på nyckelbenspulsådern och på den vänstra lungan som varit livshotande uppstått. I samband med att Rebar Abdulkader Hesso utdelat hugget mot Zandra Johanssons bål har även en rispa på hennes vänstra kind uppstått. Rebar Abdulkader Hesso har därtill knäat samt utdelat sparkar och slag mot Zandra Johanssons kropp och ansikte vilket orsakat missfärgningar, blödningar och hudavskrapningar. Zandra Johansson har till följd av våldet, rädsla samt chock hamnat på golvet och därefter legat försvarslös under det fortsatta händelseförloppet (åp 1.3). Rebar Abdulkader Hesso har med sin gärning, som varit livsfarlig, visat synnerlig hänsynslöshet och råhet samt orsakat synnerligt lidande. Det hände den 20 februari 2018 i badrummet, på Lasarettsgatan 33 n, Vetlanda, Vetlanda kommun. Det fanns en fara för att brottet skulle fullbordas eftersom kniven gått in i målsägandens kropp och orsakat henne livshotande skador. Orsaken. Hesso störde sig på kvinnorna var högljudda.

– Jag minns inte så mycket av sjukhusvistelsen. På psyket fick jag extra tillsyn, jag gjorde flera självmordsförsök för jag orkade inte med det som hade hänt, säger Zandra.

Zandra har vid ett flertal tillfällen försökt att hänga sig och att överdosera tabletter. Idag blir hon långsamt bättre. Det som gör mest ont nu är dock samhällets svek. Hon, som drabbats så hårt, känner sig lämnad och osedd. Hon har ansökt om en kontaktfamilj men fått avslag. När hon överklagade beslutet las hennes begäran ner. Efter att hon legat på sjukhus långa månader har hon kommit efter med ekonomin. Det är inga stora pengar, cirka niotusen kronor, men för en person som Zandra är det mycket. Hon har inget arbete och får inget stöd, vare sig i form av samtal eller några andra insatser. Hon får femhundra kronor i veckan som ska räcka till mat, kläder och alla omkostnader. Skadeståndet hon tilldömts måste hon vänta på i sex månader och det ger henne inte syster tillbaka, inte heller lindrar det traumat att en man försökt knivhugga henne till döds.

– Jag hade önskat att samhället ska hjälpa mig att komma tillbaka till livet. Jag skulle verkligen behöva hjälp, jag har asperger och adhd, så jag skulle behöva stöd… Som det är nu sviker samhället mig och jag hamnar mellan stolarna hela tiden. Socialtjänsten struntar i vad jag råkat ut för, de behandlar mig precis som vem som helst… de tar inte hänsyn till min situation. Jag kan inte ens gå och köpa ett par byxor eller ens ett linne, jag går i samma gamla kläder.  Min arm är skadad för livet, jag kan inte bära, inte klä på mig utan att det gör fruktansvärt ont. De vill inte operera mig för risken är stor att jag blir förlamad i vänster sida…

Jag frågar om barnen, om hennes familj.

– Det funkar bra med barnen, de bor hos sin pappa, men jag kan inte vara där eftersom jag inte kan vara själv när han jobbar. Jag är ju rädd och kan inte fungera i vardagen…

Trots att hon bär på fruktansvärda minnen och förlusten av sin syster försöker Zandra få livet att fungera. Hon har börjat med att tillverka pärlplattor som hon lägger ut på sociala medier och hoppas på så vis få in lite pengar.

Vad tänker du om framtiden?

– Jag skulle vilja ha ett boende och att jag försöker skaffa ett jobb… Eller att jag kan jobba med hantverk på något sätt, det skulle vara min dröm, så att jag kan sitta hemma och så.

Vad skulle du vilja säga till politiker och folk som bestämmer?

– Jag är ledsen och känner att de sviker mig hela tiden, att de är känslokalla. Att jag har drabbats av en livstragedi och att mitt liv är slaget i spillror och ändå får jag ingen hjälp. Som svensk tjej på samhällets botten är jag ingenting värd. Man prioriterar annat. Det låter hemskt att säga det, men det är sanningen.

(Notering: Om och när Zandra får ut ett eventuellt skadestånd är i dagsläget oklart, då det är gärningsmannen som ska betala och det föreligger stor risk att detta inte kommer att kunna ske, alternativt drar ut på tiden. I det fall skadestånd verkligen betalas ut kommer detta i så fall räknas av från det eventuella ekonomiska stöd Zandra kan komma att få från socialtjänsten.)

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

Köp den gärna här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer