Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”Vi förenas i skammen över hur allt har blivit”

av | 28 jul, 2018 | Äldrevården

Lästid: 4 minuter

Ett av många mejl som dimper ner i min inkorg är från en av alla dem som arbetar inom vården med gamla och dementa och som drabbas av besparingar och okunnig personal. Lidandet är omfattande för alla inblandade utom för de ansvariga politikerna som befinner sig på bekvämt avstånd från dessa människors vardag. Hon inleder mejlet med orden ”jag skrev den här texten när jag inte kunde sova efter ännu ett mördande arbetspass. Då jag inte kan skriva under med mitt namn (i vården får man inte vara ”illojal” mot arbetsgivaren) önskar jag att förbli anonym.” Och: ”Förr önskade man sig intresserad och utbildad personal, nu skulle jag bli lycklig om personalen hade lite grundläggande kunskap om människor och vanliga hushållssysslor. På den nya önskelistan står också en hyfsad språkförståelse.”

Här nedan publicerar jag hennes text. Den handlar om de som behandlas som minst värda i samhället, de man väntar på ska dö. Av Annika Strandhäll kallas det ”vård i världsklass, allt annat är faktaresistens”.

”Han vandrar som vanligt – fram och tillbaka, hit och dit. Känner på grinden och på alla dörrhandtag, kanske letar han efter en utväg? Gången är stel och mekanisk och talet försvann för flera år sedan. Finmotoriken är borta och händerna skakar så att han måste matas.

Hans fru kommer på besök, hon är brunbränd och fin i blommig sommarklänning. Då ser jag plötsligt min patient med utifrånögon, ser de fläckiga kläderna, skäggstubben och blöjan som inte är bytt på ett tag. Jag skäms inför frun för att jag inte hinner sköta mitt jobb tillräckligt bra, och inför den demente mannen som rimligen borde ha rätt till en bra omvårdnad.

Demensvård är redan från början ett tufft arbete med dåliga scheman och låg lön. Men tidigare har vi i min arbetsgrupp varit stolta över det viktiga jobb vi gör, vi har slitit för att hålla en hög nivå på vårt boende. Våra vikarier har oftast varit duktiga och intresserade, många har varit sjuksköterskestudenter. I början av detta året hände något. Plötsligt fick vi höra att ”det går inte att få tag på personal”. När sommarvikariaten skulle tillsättas var det flesta sökande unga utländska killar utan vårderfarenhet. ”Det finns inga andra” sade chefen. Trots att de flesta vikarier i år alltså var helt nya inom vårdyrket, så stoppas de in på en schemarad som om allt var frid och fröjd. De förväntas ersätta utbildad personal med lång erfarenhet och stort intresse för demensvård.

Så här års är jag ofta den enda vana personalen på mitt pass. Jag springer benen av mig, försöker räcka till. Jag noterar att ingen av ”mina gubbar” verkar ha blivit rakade i morse, flera kvinnor sitter tokigt i sina rullstolar, någon blir serverad mat med fel konsistens. En mycket sjuk man viskar i mitt öra att ”de nya förstår inte vad jag säger, jag behöver ju hjälp”.

Samtidigt som jag ska sköta alla vanliga arbetsuppgifter, dela medicin på två avdelningar, dokumentera, ta alla samtal med anhöriga och alla telefonsamtal så behöver jag tid för att handleda, visa och korrigera mina nya medarbetare. Tid som inte finns. Tänk om mina vikarierande kollegor hade varit livserfarna kvinnor istället, det hade underlättat den här sommaren enormt. Äldre kvinnor vet för det mesta hur man tvättar någon, hur man tröstar och lagar mat. Då skulle jag inte behöva förklara hur och varför man skurar golv eller sorterar tvätt. Förr önskade man sig intresserad och utbildad personal, nu skulle jag bli lycklig om personalen hade lite grundläggande kunskap om människor och vanliga hushållssysslor. På den nya önskelistan står också en hyfsad språkförståelse.

Frun till min vandrande vän ska åka hem nu. Jag ser maktlösheten i hennes blick, hon är ledsen över makens solkiga kläder och fläckiga golv. Men hon säger inget. Vi förenas i skammen över hur allt har blivit.

Undersköterskan

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer