Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Varför tillåter svenskarna att Sverige raseras?

av | 3 nov, 2018 | Debatt

Lästid: 5 minuter

Medan politikerna fortsätter tjafsa om regeringsbildningar och hur det viktigaste av allt är att inte samarbeta med ett parti, ökar våldet och belastningen på välfärden. Dag för dag flyttas gränserna för toleransens ramar, allt medan svensken lydigt går till jobbet och gnäller lite när skatterna höjts ännu lite mer, eller när de läser om ett nytt våldsbrott. Varför skulle gränsen ha passerats bara för att en tioåring våldtas? I dagens krönika undrar författaren Eva-Lisa Dezmin hur det kommer sig att svenskarna tillåter att deras eget land raseras.

”Vad är det för fel på svenskarna? Varför tillåter man sitt eget land raseras?” Orden kom från en bekant som själv är invandrare och som jag stötte ihop med när jag gjorde några ärenden. Det här är inte den första, och förmodligen inte den sista, invandraren jag får frågan av och jag vet inte riktigt vad jag ska svara, för jag förstår det inte heller. Många gånger har jag sagt att jag tror att det kan bero på att svenskarna är fredsskadade. 200 år utan krig kanske bidrar till att folk inte förstår faran, trots att de har den mitt framför ögonen. Generationer utan större friktioner bidrar säkert till den konflikträdsla som sitter så djupt rotade i just svenskarna.
Jag läser om en tioåring som blivit våldtagen i ett förråd i Malmö. Våldtäktsmannen är en tidigare känd sexförbrytare, en trebarnspappa från Libyen, född 1988. En tioåring! Ändå vet jag att det inte kommer att generera några högljudda protester eller krav på att det får vara nog nu. Folk går till sina arbeten och ser fram emot fredagsmyset. Vad spelar det för roll att ett barn fått sitt liv förstört, det drabbade ju inte mig. Om jag inte bryr mig om det, försvinner nog problemet.

Det är inte bara våldet som ökar där ofta svaga människor drabbas, även ekonomin blir lidande. Trots att det hela tiden skärs i välfärden, är det få som reagerar när det samtidigt delas ut pengar till körkort och gratis bussresor till sådana som aldrig betalat en krona i skatt. Det verkar inte finnas någon bortre gräns heller, nya kostsamma projekt avlöser varandra. Idag gratis pengar till färdmedel, imorgon gratis betjänter. Allt betalas av de snälla svenskarna som själva inte ens längre är garanterad att få vård i tid p g a vårdköerna. Men svensken tiger beskedligt, för de har det ju så bra ändå. De ser inte vad som håller på att hända, för de är alltför upptagna med att vända blicken mot positiva händelser som får dem att må bra och som inte tvingar dem att agera, eller att inse att allt inte alls är så bra som de lurar sig själva att tro. Den enda gången de vågar öppna brödintaget och protestera är när någon försöker uppmärksamma dem på vad som händer. Då går det bra att anmäla och då går det bra att ordna fackeltåg eller protester mot de hemska människorna som har mage att påtala problemen i samhället som faktiskt inte finns.

Den enda historia de har lärt sig något av och som hamrats in i dem gång på gång, är trettiotalets Tyskland. Den parallellen får de ju ständigt uppkörda i ansiktet och den ska vi absolut inte glömma, men hur det gick för indianerna är inte lika viktigt att minnas. Och då ska vi komma ihåg att indianerna inte lockade till sig främlingar med väl tilltagna bidrag, utan krav på motprestation. Det som drabbade dem var de fullständigt oskyldiga till. Det som drabbar svenskarna har de all skuld i själva.

Så, vad är det för fel på svenskarna? Jag vet inte och för mig framstår det lite som en gåta, men om jag får dra en parallell där man kanske finner en del av förklaringen, fungerar det kanske som när man ser en riktigt otäck skräckfilm. De sätter händerna för ansiktet och glipar lite på fingrarna, för de vågar inte ta in det som sker till fullo. De är alltså medvetna om att saker och ting håller på att gå fullständigt åt skogen, men så länge man har möjlighet att kisa eller dölja delar av händelserna med händerna, är det ju egentligen inte så farligt.
Skillnaden är dock att filmen är fiktion och när den är slut kan man förtränga handlingen och låta den falla i glömska. Men verkligheten fortsätter, vare sig man vill det eller inte. Det hjälper inte att dölja delar av den, för ingenting av det man blundar för kommer att förändras om ingen gör någonting för att stoppa det.

Och medan politikerna fortsätter tjafsa om regeringsbildningar och hur det viktigaste av allt är att inte samarbeta med ett parti, ökar våldet och belastningen på välfärden. Dag för dag flyttas gränserna för toleransens ramar, allt medan svensken lydigt går till jobbet och gnäller lite när skatterna höjts ännu lite mer, eller när de läser om ett nytt våldsbrott. För blir man för högljudd kan man ju, ve och fasa, bli stämplad som politiskt obekväm, utfryst och hatad. Det priset är långtifrån alla beredda att betala.

Varför skulle gränsen ha passerats bara för att en tioåring våldtas? Varför gapa över att den som inte ens får vistas här, har gratis tandvård? Varför gräma sig över de väl tilltagna bidragen som delas ut till den som aldrig betalat någon skatt? Varför beklaga sig över förmåner som ges till andra och som man själv bara kan drömma om, trots att pengarna kommer från ens egen lön?
Varför ens bry sig om detta, när man kan blunda för det och invagga sig själv i tryggheten att allt ordnar sig, bara jag inte låtsas om att det finns. Tyvärr är det nog så att det krävs ett fullskaligt inbördeskrig innan svensken förstår allvaret. Och då är det ju redan försent.

EVA-LISA DEZMIN

Eva-Lisa Dezmin, 47, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är även delägare i det nystartade förlaget DareMe Publishing. Hennes senaste bok, Gärningsspelarna, köper du här.

 

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer