Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Vad gör politiker hela dagarna?

av | 27 jul, 2017 | Uncategorized, Samhälle

Lästid: 6 minuter

Så mycket pengar som rullar. Alla dessa politiker. De är betalda av oss. Ändå verkar de väldigt ofta missköta sina jobb. Kan vem som helst bli politiker? Minister? Vilka krav ställs det egentligen? Och vad gör ens folk hela dagarna?

Ett av skälen till att jag både skriver och älskar barnböcker är att de ofta förmedlar en väldigt konkret bild av livet. Ett slags analys för de allra minsta. Grovt förenklat, javisst, ofta illustrerat, med lite socker går medicinen ner. En av mina favoriter är Richard Scarry (1919-1994). Han har skrivit och ritat en genialisk bok bland många andra. Den heter ”Vad gör folk hela dagarna” och i det här fallet är det mest boktiteln som slår an nåt inom mig, i vuxen ålder och i synnerhet just nu. Jag har dyrkat den boken sen jag var liten (fast på engelska hette den ”Busy busy world” och omslaget var finare!) och nu kommer den väl till pass, även om mer i symbolisk betydelse.

Jag har nämligen frågat mig ibland, kanske framför allt sista tiden. Vad GÖR folk hela dagarna? Politiker i synnerhet. Men också folk på olika myndigheter och statliga instanser och tjänster där de ska vara tillgängliga. När man ringer är de nämligen ofta på lunch, de är tjänstlediga, på semester, på resa, i möte, de är inte tillgängliga, de återkommer, de har telefontider, de har inte uppgett var de håller hus, de är oanträffbara. De verkar helt enkelt inte vara där. Samma sak med politiker. De är betalda av oss. Ändå verkar de väldigt ofta missköta sina jobb. Kan vem som helst bli politiker? Minister? Vilka krav ställs det egentligen? Den senaste skandalen med Transportstyrelsen är bara en i raden. Politikers sätt att ta sina positioner för givet är rätt häpnadsväckande. Som om de tillhörde en högre kast. Som om de är gudomligt utvalda och deras förmåner för alltid gjutna i sten.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara en sån där politisk tjänsteperson som får skyhög månadslön och har riktig semester och kan stänga av sin telefon och gå fiska, eller ligga och vara lite överansträngd, och delegera. Vända lite papper, sitta i möten, dricka kaffe och ändå få den där lönen in på kontot varje månad. Obrydd. Kanske är det något utvärderingssamtal som äger rum någon gång, pappren vänds hitan och ditan… Hur lönen kommer in på kontot är ointressant för tjänstepersonen, för den bara hamnar där.

Samma för dessa individer med alla möjliga märkliga projekt. Och konsulter! Herregud vad de skär guld med täljkniv. Massa floskler nedpräntade på glossigt papper och viktiga miner och konferenser. Fatta alla miljarder i sjön på uppblåsta småpåvar som slänger sig med klichéer och diverse suspekta aktiviteter de mjölkar aningslösa kommuner och landsting på. Det värsta är konflikträdda beslutsfattare som säger ja till fullkomligt vanvettiga förslag. Släng in ordet genus så kan du fakturera fett. Mysa med lustiga hattar, mindfulness… Yogalatte och värdegrundsfika. Udda resor, gruppaktiviteter…

Jag tänker att det vore så roligt och nästan Marc Twaineskt om vi bytte liv en månad, den där låtsasjobbande personen – låt oss kalla vederbörande för byråkraten – och jag. Jag funderar på hur det skulle kännas att en morgon vakna och veta att jag faktiskt kan strunta i det mesta, jag kan säga att jag ska till tandläkaren och sen blev det möte utanför kontoret. Jag kan sitta och slösurfa vid mitt skrivbord och kika ut genom fönstret och följa svalan med blicken. Jag kan vända papper långsamt samtidigt som jag funderar på vad jag ska laga för mat ikväll. Jag går vid fem efter att ha druckit några yogalatte och jag slänger alla tankar på jobb överbord.

Byråkraten å andra sidan vaknar av tjugo sms. En uppdragsgivare som undrar var texten är, en redaktör som väntar på mejl, en revisor som kräver få in kvitton, en intervjuperson som flyttar på ett möte. Byråkraten är fri, javisst, har inget kontor att gå till och är en underbart priviligierad kreativ själ, kan äta frukost till tio, men sen är det bara att jobba, jobba lunch, jobba middag, jobba kväll, det blir ingen tevesoffa, klockan släpar sig mot midnatt och byråkratens öga börjar bli grusigt. Momsdeklarationer och reseräkningar och fakturor, om byråkraten inte tar hand om sin firma blir det inga pengar. Det blir ingen semesterersättning och pensionssparande. Byråkraten kan plötsligt inte knäppa på sin telefonsvarare som förkunnar att hen är på tjänsteärende utan ansätts av en svärm olika förfrågningar, krav, uppmaningar och önskemål. Byråkraten kan genussäkra sin bil bäst hen vill men ingen bryr sig.

Och då har jag inte ens nämnt att man däremellan ska ha ett privatliv. Nä, men ärligt. Du ska laga middag och prata med barn och tvätta och dammsuga och skruva i glödlampor och klippa gräs om gräsmatta finnes, laga tak och stryka blusar och raka ben och torka damm. Du ska sköta firma och fylla i papper och svara i telefon och köra bil och se till att vinterdäck åker av och på rätt månad. Du ska vara kreativ och hitta på och prata med människor i princip dygnet runt. Du är din egen men du är samtidigt livegen dig själv, du är världens minsta folksamling och du ska ha tusen armar, ben och en miljon sinnen ständigt på helspänn.

Du ska vara korrekt, artig, förekommande, trevlig, smidig, samarbetsvillig och gärna inte för dyr. Du ska klara av osäkerhet och konkurrens och oro och magknip eftersom det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna. Det finns ingen storpappa där som fångar upp dig om du snubblar. Du är din egen fallskärm och det är upp till dig om den bär.

Allt det här tänker jag när jag funderar på alla dem som lever ett liv inbäddat i trygghet, med förmåner, fördelar, något slags vilsamt värmerum där allt är behagligt. Allt det tänker jag när jag erinrar mig frågan någon ställde, ”men du har väl månadslön som alla andra” som om lön bara kom från himlen som en mänsklig rättighet, som om alla i Sverige var anställda av staten, som om en snäll dock övervakande storebror betalade ut pengar. Medborgarlön kanske, en medfödd rättighet bara för att jag är jag… för pengar växer väl i bankomater och resurserna är outsinliga?

Vad gör folk hela dagarna? Vart går alla pengarna? Varför kan just politiker komma undan och bli överbetalda tills dödagar? Fullständigt dränkta i förmåner och miljoner, kaka på kaka? Jag vet att många tjänstepersoner sliter och kämpar åt staten, jodå, i synnerhet de sämre betalda arbetar hederligt och bra, men jag kan ändå inte låta bli att undra. Systemet är inte byggt för oss som valt en annan väg än att inrätta oss i ledet. Vår framtid är inte särskilt utstakad, vi lever lite ur hand i mun. Det är inte helt frivilligt för alla, vet jag, även om det är det för mig.

Skulle du åh gudabenådade byrådirektör eller politiker klara av att byta liv med mig för ett tag? Jag har aldrig varit statligt anställd. Eller ens fast.

********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer