Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Vad blir det av ett land, som inte kan stå upp för sina barn?

av | 8 feb, 2020 | Det nya Sverige

Lästid: 5 minuter

Vad blir det av ett land, där barnen blivit villebråd, föraktade, hånade, bespottade, rånade, misshandlade, förnedrade? Under de senaste fyra åren har de så kallade barnrånen, där barn rånar andra barn, ökat med hundra procent. Hundra procent! Polisen har själva gjort en undersökning kring anmälda våldsbrott och det är våld mot huvudet, sparkar, hot om att döda. De vuxna ser, och säger sig ”häpna” över hur grova barn kan vara mot varandra. Men barnrånen tillåts pågå. Och därför undrar jag, vad blir det av ett land, där vuxna inte skyddar de allra minsta? Där man inte står upp för deras rättigheter och där man inte bryr sig om hur illa de far? Där man hela, hela tiden hukar, viker undan, ängsligt, räddhågset, fegt? Försöker att relativisera det som händer och pågår? Försöker bortförklara, skylla ifrån sig, försöker skriva om och ljuga om verkligheten, utan att ta det minsta ansvar för vad man ha ställt till med?

Vad blir det av ett land som inte kan stå upp för sina barn?

Och vad blir det av barnen som växer upp med det största sveket som sin huvudkudde och falsarier som täcke? Vad blir det av barnen som växer upp i rädsla och otrygghet? Vad sår det för frön i deras hjärtan? Vad är det för framtid de går till mötes när de får höra att deras förövare i själva verket är offer? Vad blir det av barnen som ständigt får veta att de är mindre värda och som sedan bestraffas av en vuxenvärld som vänt dem ryggen, när de protesterar mot de här monstruösa orättvisorna?

Vad växer de upp till, barnen, när förbittring är den känsla de tvingas vänja sig vid? Som den grund de måste stå på, som den verklighet de tvingas acceptera, som visioner av en trygghet de borde kunnat ta för given men som nu tagits ifrån dem? Vad blir det av barnen som läser sagor där det goda segrar över det onda men som samtidigt undrar hur det kommer sig att det inte ser ut så i deras eget liv, för där går de onda fria, medan deras offer tvingas lida i det tysta? Barnen, som är varje lands framtid. Men vad blir det av barnen, vars framtid slås sönder och tas ifrån dem? Vilken framtid kommer dessa tusentals offer vara kapabla att bygga i det land som ska föreställa deras eget men i vilket de inte längre kan känna sig trygga?

Vad blir det av de här barnen som inte kan gå till skolan i fred, som inte vågar gå hem ensamma genom sina bostadsområden efter fotbollsträningen, som blir utsatta för glåpord och mobbning på grund av vilka de är, som blir rånade på sina mobiler medan vuxna ser på och sedan tittar ner, vänder bort blicken, utan att ingripa? Vad blir det av alla de här barnen som växer upp i ett slags gråzonskrig, som fylls av misstänksamhet, och rädsla, och osäkerhet och oro? Som ser sig själva i spegeln och blir medvetna om att deras hudfärg, hårfärg och ögonfärg är en faktor som gör dem till ett lovligt byte? Vad gör det med de här barnen, som hjärntvättas med budskapet om alla människors lika värde, allas människors lika värde, utom deras eget? För deras värde är mindre än de som förnedrar dem, rånar dem, misshandlar dem, våldtar dem? De får lära sig lögnens melodi, att det lika värdet är någonting de måste bekänna sig till men som inte gäller dem? Vad händer med de här barnen när de blir äldre? Blir de kuvade, eller fylls de istället av ett ännu större hat, ett hat så oresonligt att det kommer att spränga sönder ett samhälles grundvalar? Kommer de att flytta och skapa sig sina egna områden dit inga andra äger tillträde? Kommer de att stifta lagar som kommer att bli fullkomligt omänskliga, som en hämnd, och ett straff, mot det samhälle som svikit dem?

Jag vet inte. Jag kan inte ens föreställa mig att växa upp under de premisserna som de här barnen nu tvingas växa upp under. Jag kan inte föreställa mig vad det innebär att vara så rädd. Jag hade själv ett barn som var rädd för tjuvar, inbrott och mördare och övergrepp, men han hade ingen anledning till det för han levde i trygghet. Han var inte rädd för att bli rånad på väg till skolan. Han blev så småningom rånad när han blev tonåring, men det var långt efter att hans småbarnsfantasier hade upphört.

Mina barn slapp den här mardrömmen när de växte upp, för Sverige var fortfarande rimligt då. Mina barn behövde inte fundera så mycket över sin hudfärg och jag är tacksam för det. Men mina barn får egna barn en dag. Livet går vidare. Och jag undrar, vad händer med ett land som så gruvligt sviker sina barn, och vad händer med barnen som sviks av sitt land? Vilket land har de här barnen som ska stå upp för dem? Vem kommer komma till deras försvar? Jag vet inte. Jag vet bara att vi just nu bevittnar en skamlig tragedi som aldrig borde få hända. För vad händer med barnen vars land har vänt dem ryggen?

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min kommande bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Beställ den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok ”Bilden av Verkligheten” finns att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” finns nu i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer