Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”Trettio år av politiserad feminism har kastrerat de svenska männen”

av | 13 aug, 2018 | Mansrollen

Lästid: 6 minuter

Samtalet om mansrollen och manligheten går vidare, inte minst på grund av det mansöverskott Sverige fått. Är den svenske mannens gymtränade muskler enbart en accessoar att skryta med som visuellt gods, men aldrig ett redskap att faktiskt använda sig av ifall fysisk styrka krävs? Är den svenske mannen så tämjd av feminismen att han gett upp sitt arv från vikingarna och Karl XII och accepterat sin plats som samhällets mobboffer och syndabock? ”Dagens avsaknad av motstånd och självbevarelsedrift i Sverige och västvärlden ser jag till stor del som en följd av bristen på maskulina värderingar i vårt samhälle”, skriver en läsare, och frågan är om han inte har en viktig poäng som vi behöver diskutera närmare. I dag växer det nämligen fram tydliga parallellsamhällen inte enbart i landet i stort, utan även inom manligheten: De försiktiga och mjukdiplomatiska männen tvingas konfronteras med mer aggressiva och våldsbejakande.

För några dagar sedan publicerades en intervju med mig på Swebb-TV, där jag kommenterar en händelse som inträffade tidigare i somras vid Falsterbo brygga, då ett svenskt par attackerades av ett arabiskt gäng bestående av ett tjugotal unga män. Se hela inslaget här:

Jag fick frågan om huruvida det pågår ett lågintensiv krig mot svenskarna i Sverige. I mitt svar utvecklade jag tankar om den tynande manligheten och det faktum att män sällan säger ifrån, vare sig verbalt eller mer handgripligen, vilket blir särskilt tydligt i möten med män från kulturer där en helt annan attityd är härskande. Den svenske mannen har, till skillnad från andra kulturers män, inordnat sig i ett icke-auktoritärt förhållningssätt, fostrad i andan att styrka, handlingskraft och manlig dominans alltid per automatik är egenskaper man ska förakta.

Sedan reprtaget om Falsterbo sänts har jag fått flera reaktioner från svenska män via mejl, där samtliga skriver att oviljan att visa var skåpet ska stå är ett resultat av den av staten och samtliga institutioners kraftigt tvingande feministiska uppfostran och den normerande avskyn mot allt vad maskulinitet heter. Detta är givetvis högst intressanta och relevanta synpunkter och tankar. Den svenske mannen, hur mycket offer är han egentligen och hur stor del har han själv i att det blivit som det är? Har han frivilligt gett upp sin identitet, eller är detta ett bevis på hans flexibilitet och vilja att vara kvinnor till lags i en värld där traditionella roller löser upp sig allt mer? Tycker han själv att det är den jämställde mannens lott att acceptera en kvinnlig överordning, för att ”sona” patriarkala synder? För samtidigt accepterar feminismens förespråkare grova patriarkala kulturyttringar med ett kvinnoförtryck som ligger mycket fjärran från den jämställde västerländske mannens tanekvärld. Och den svenske mannens mjukhet har kommit att stå i stark kontrast till det stora överskottet män från andra kulturer som nu berikar Sverige, män som inte alls är fostrade med begrepp som ”toxisk maskulinitet” och tankegods att kön är ”en social konstruktion”. Tvärtom är för många av dessa nytillkomna män deras manlighet det enda de har att klamra fast sig i, en självklar plats överst i den patriarkala maktstrukturen och en livsstil där kvinnor är en andra klassens varelser. Sexualitet blir ett vapen och den fysiska styrkan många gånger en förutsättning för överlevnad. Aldrig blir det så tydligt som när dessa två mansvärldar kolliderar vid Falsterbo brygga. I ena ringhörnan den artige svenske mannen, som försöker skapa samförstånd genom dialog och humor, i den andra ringhörnan bubblande, jäsande, aggressiv machismo som anser att världen självklart bör domineras av manligheten, och där varje ögonblinkning tolkas som en kränkning av densamma, något som i värsta fall kan straffas med att den svenske mannens kvinna gruppvåldtas och han själv får betala med sitt liv.

I en värld där de jämställda svenska männen inte har någon som utmanar dem kan de förstås fortsätta vara milda, sippa sin latte medan de kör den dyra märkesbarnvagnen med ena handen och fortsätta träna sina syntetiska show off-muskler på gymmet tills t-shirten sprängs. Men Sverige och även delar av västeuropa ser inte längre ut som de gjorde för några decennier sedan och allt fler delar av våra samhällen har börjat präglas av ökande gängkriminalitet, trakasserier, angrepp mot kvinnor och barn, oprovocerat våld, sexuella övergrepp, rån, åldringsstölder och hot. Frågan är då var den svenska mjukmanligheten hittar sin plats i allt detta?

Här är ett av läsarmejlet jag väljer att publicera:

”Jag såg reportaget från Falsterbo ”Pågår ett lågintensivt krig i Sverige” där du ställer en kritisk fråga; var är de svenska männen?
Svenska mäns frånvaro har i min mening ett flertal orsaker men korta svaret skulle vara att trettio år av politiserad feminism har kastrerat männen och att majoriteten av oss är nu reducerade till toffel eller fjolla. Jag var skolbarn på 80-talet och forstrades redan då med synen på män som förövare och kvinnor som offer. Som pojke fick man ofta höra att man var omogen jämfört med flickorna, att man tog plats på deras bekostnad och man lärdes att sätta flickor på piedestal och ge dem företräde. Skuldbeläggandet av pojkar var vardagsmat och jag gissar att det bland dagens (etniskt svenska) pojkar rent av kan nå graden av självförakt då man också ska bära skulden för västvärldens alla påstådda övergrepp på omvärlden. Kvinnor kan också stigmatiseras av fel åsikt, något som du vet, men inte på när så mycket som den vite mannen som idag i etablissemangets dominerande fora representarar det mesta som är fel med samhället.

Dagens avsaknad av motstånd och självbevarelsedrift i Sverige och västvärlden ser jag därför till stor del som en följd av bristen på maskulina värderingar i vårt samhälle. Därtill kommer en komplexitet som kan beskrivas med stora ord som postmodernism, kulturmarxism, globalisering och identitetspolitik. Vad jag märker tydligt är att grupplojalitet saknas mellan etniska svenska och bland män i synnerhet då vi kommit att bli våra egna fiender, som om de externa fienderna inte vore tillräckliga i att beröva oss handlingskraft. Skulle jag haft tillfälle att ingripa i den situation som beskrivs i reportaget hade jag inte kunna lita på att eventuellt övriga närvarande etniskt svenska män skulle rycka in för att ens rädda livet på mig och paret ifråga. Som svensk man får man utgå från att man är ensam mot klanen av utländska våldsverkare.
I denna upp-och-ner-vända värld skulle jag önska att du som har en etablerad, offentlig, och något sånär legitim (kvinnlig) röst tydliggjorde situationen jag beskriver så att också vi män får hjälp till legitimisering.”

Jag lägger in även en bit ett annat mycket långt mejl jag fått, från en annan man någonstans i Sverige:

”Jag ingår i ett patriarkat jag inte ens hade en aning om men jag är bara genom min existens medskyldig till mord, våldtäkter, misshandel och förtryck av kvinnor inte bara i Sverige utan världen över.. Sättet min morfar lärde mig att visa ömhet, kärlek förståelse och respekt till en flicka, ge henne presenter, vara en gentleman, stå upp för henne, vara den som tar hand om henne, stötta henne, trösta henne när hon gråter eller vara henne medgörlig när hon är arg eller låta henne skälla ut mig efter noter och ta det rakryggat som en man, är numera ett förkastligt kvinnohat. Feminister styr den nya agendan och om jag säger att jag älskar en kvinna för hennes sätt, att jag attraheras av henne för hennes skönhet, att jag åtrår henne.. så är jag nazist.”

Jag har skrivit om mansrollen tidigare, och det är viktigt att samtalet fortsätter. Min åsikt är att i ett friskt samhälle är könen lika men tillåts ha sin särart och bejaka sina olikheter. Det ena könet fötrycker inte det andra, utan könen respekterar och stärker varandra. Olikheterna är en självklarhet och måste inte till varje pris motarbetas. Så ser det dock inte ut idag, utan de som har tolkningsföreträde försöker släta ut särarter och egenskaper som anses ”normerande” i en iver som gått till överdrift och blivit kontraproduktiv. Numera är machomannen en utdöende särart. Men vad tjänar samhället egentligen på att förtrycka mannnen till en kastrerad kissekatt? Något har gått snett när allt fler kvinnor mår dåligt trots att de lever i det som kallas för världens mest jämställda land. Har du tankar om detta så skriv gärna till mig, på info@katerinamagasin.se. (Alla insända mejl kan komma att publiceras.)

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer