Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Terroristen på London Bridge var omslagspojke för rehabiliteringsprogram för jihadister

av | 4 dec, 2019 | Terrorism

Lästid: 6 minuter

Kommer rehabiliteringsvurmarna att ta lärdom av denna tragedi? Kan vi nu en gång för alla få politikerna att inse att det krävs lagar för att få bort jihadisterna från våra gator? Denna gång dog Jack Merritt, 25 och Saskia Jones, 23 av en fruktansvärd jihadistattack på London Bridge. Ödets ironi lät just dessa två unga människor dö. De var nämligen involverade i ett program för studenter och fångar, och nu drabbades de båda av sin gemensamma passion för rehabilitering av grovt kriminella, däribland potentiella och faktiska jihadistiska terrorister.

Jihadisten Usman Khan släpptes ur fängelse i december förra året efter att endast ha avtjänt åtta år av sitt fängelsestraff. Hans straff hade minskats efter en absurd förändring av den brittiska lagen, som innebär att frigivningen sker automatiskt utan ansökan av Khan eller prövning av någon instans. Detta sker enligt lagen trots att domaren vid hans ursprungliga rättegång hade varit tydlig att denna fanatiska jihadist inte borde släppas om han fortsatte att utgöra en fara för allmänheten.

Nu hade Usman Khan endast en elektronisk fotboja och han hade tillåtelse att resa från sitt hem i Staffordshire till mötet i Fishmonger’s Hall, trots att han tidigare deltagit i en terroristgrupp som hade planerat att spränga Londonbörsen.

Ringde inte larmklockorna? Tyvärr inte.

Usman Khan hade blivit lite en affischpojke för de välmenande Cambridge-akademikerna. 28-åringens skäggiga ansikte dök upp i deras litteratur. Det pratades om honom som mannen som en gång planerade att inrätta ett träningsläger för al-Qaida i Pakistan och som blev student vid universitetet. Jack Merritt trodde att han hade bildat ett vänskapsband med Khan och var glad över att spela en roll i reformeringen av en jihadist. Som kurskoordinator för projektet ”Lärande tillsammans” hade Merritt organiserat ett tiokilometerslopp för att samla in pengar för att köpa Khan en bärbar dator.

Normalt skulle rörelsefriheten för en så grov ex-brottsling begränsas. Khan hade emellertid deltagit i en tidigare LT-konferens där han uppförde sig som en exemplarisk brittisk medborgare, exakt som han hade lovat i ett handskrivet åtagande där han bad om att få delta i en avradikaliseringskurs. Vid det tillfället hade han eskorterats av polisen.

På fredagen reste han ensam till London för att delta i ett möte som inkluderade studenter och dömda mördare med villkorlig frigivning. Otroligt nog fanns det ingen säkerhet i Fishmonger’s Hall. Kanske tyckte Jack, Saskia och de andra unga idealisterna att vakter skulle indikera en beklaglig brist på förtroende för sina rehabiliterade gäster. Om så är fallet avslöjade beslutet en fruktansvärd naivitet som skulle kosta två unga liv, lämna flera människor skadade, utsätta Londonborna för allvarlig fara och återigen föra upp lagen om tidigarelagd frigivning av terrorister på dagordningen i valkampanjen.

När Khan löpte amok med två knivar och slog skoningslöst mot sina välgörare kanske de insåg de att jihadisten hade lurat dem.

En sak som vi vet är att två tuffa motståndare, Lukasz Koczocik och James Ford, satte stopp för Khans vidare framfart. Det är inte denna typ av modiga män som har trevliga liberala åsikter som skulle omfattas av i Cambridge University Institute of Criminologys värdegrund. Tacka Gud för det. Ut på bron tumlade de, vilket gjorde att andra kunde fly till säkerheten medan de förföljde Khan. Kanske är det den återkommande historien om vår tids västvärld. De smarta och privilegierade tillåts sina i egna ögon upplysta experiment så länge det finns hårdföra män som Lukasz och Ford som skyddar dem mot konsekvenserna av sina önskemål.

Jag skulle aldrig använda de godas föresats som ett fel i sig. Att försöka göra något bra är en bra mycket bättre än motsatsen. Jack och Saskia hade inte fel. Rehabilitering är ett ädelt ideal. Förlåtelse är den största av alla kristna grunder som har byggt ett gott samhälle här i väst. Det de naivaste goda inte förstår är denna ondska. Men jihadister förlåter inte.

Tänkte Usman Khan någonsin tänkt på smärtan som han var på väg att orsaka Jack Merritt och de andra underbara människor som hade hjälpt honom? Självklart inte. Både Jack och Saskia trodde stenhårt på sin sak. De hade ett överskott av empati. Khan hade ingen alls.  Han var ond. Jag inser att vårt straffrättsliga system inte tror på ondska, men Usman Khan var djävulen förkroppsligad i det ögonblicket som han vände sig mot sina skyddsänglar.

I går skrev Jacks far David Meritt ett inlägg i The Guardian där han framförde att Jacks död inte skulle användes för att försvara en hatisk agenda. Han sa att Jack inte ville ha en värld där vi inte låser in folk och slänger bort nyckeln. Herr Merritt förtjänar vår djupaste sympati. I hans ångest är det både korrekt och förståeligt att han försvarar sin sons arbete.

Trots den medkänsla man måste rikta mot honom har han inte rätt rätt att diktera vilka åtgärder som kan eller inte kan användas för att skydda andra människors barn. Andras döttrar och söner arbetar och studerar i London. De vill med stor sannolikhet inte ha en ”reformerad” jihadist någonstans nära dem.

En advokat som jobbar för mänskliga rättigheter skryter på sin webbplats att han fick ett reducerat straff för Usman Khan. I västvärlden har vi rättssystem som felaktigt behandlar jihadister som alla andra mördare när det är helt tydligt att de hör hemma på samma säkra anläggningar som de psykiskt sjuka kriminella. De bör hållas kvar på obestämd tid på samma sätt som psykiskt sjuka kriminella gör. Med tanke på hur lätt de lurar myndighetspersoner och hävdar att de är avradikaliserade bör endast verkliga experter ta beslut om eventuell frigivning av jihadister.

Jack Merritt och Saskia Jones skulle säkert inte ha välkomnat ett hårt utslag. De trodde att människor gick att omvända. Khan spottade på deras godhet. Kampen mellan gott och ont är lika gammalt som mänskligheten själv. Att helt ge upp är att erkänna att ondskan har vunnit och civilisationen gått förlorad. Det får vi aldrig göra. Låt oss bara inte förväxla rehabilitering som kan fungera och avradikalisering som antagligen aldrig kommer att lyckas. Det är inget fel med att hoppas på det bästa men ibland kommer man till det värsta resultatet och det måste vi ta lärdom av. Vi har inte råd att förlora fler ungdomar som Jack och Saskia.

MAYA PERSSON

Maya Persson är frilansjournalist

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min kommande bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Beställ den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok ”Bilden av Verkligheten” finns att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” finns nu i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer