Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Sverige behöver många, många ”Människor som står i vägen”

av | 29 jul, 2023 | Yttrandefrihet, Kultur

Lästid: 7 minuter

Jag får ibland frågan hur jag orkar, hur jag orkar stå i fronten mot etablissemangets alla idiotier. Just nu ansätts också Richard Jomshof för grova påtryckningar från dem som avskyr mänskliga rättigheter. Svaret på hur man kan stå emot är dock enkelt: Man får aldrig backa för ondskan. Aldrig! Det är faktiskt också parollen för en ny film som du troligen inte hört talas om ifall du bor i Sverige, kanske för att den socialistiska demokraturen inte vill inge idéer om civilkurage och medborgaruppror. Men den finns och hade premiär den 25 maj. Det är en historisk dramafilm som heter ”Mannen som stod i vägen” i regi av Petr Nikolaev.

I vår ängsliga tid är den särskilt intressant då den gestaltar och uppmärksammar modet hos en framträdande man som vägrade kompromissa med sin övertygelse, sin integritet och sin moraliska kompass och som gick emot etablissemanget.

Han hette Frantisek Kriegel, var läkare och politiker i den tjeckoslovakiska regeringen 1968 – och den ende regeringsmedlemmen som efter Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien vägrade kapitulera för ryssen och underteckna Brezjnevs Moskvadeklaration, inför vilken dock hela den övriga tjeckoslovakiska regeringen med Ludvík Svoboda och Gustav Husák vek sig och officiellt accepterade ockupationen. Kriegel var ”mannen som stod i vägen”­ – vilket han fick betala ett oerhört högt pris för. Men trots förföljelse, trakasserier, smutskastning i medierna och förtryck vek han sig aldrig. Har du aldrig hört talas om honom? Inte så konstigt. Kommunisterna försökte tysta inte bara honom – utan också all kännedom om vem han var.

Här ovan är affischen för filmen som på tjeckiska heter ”Muz ktery stal v ceste” på biograf Lucerna i Prag, där filmen hade premiär den 25 maj. Här är den officiella trailern, tyvärr utan engelsk text, men kanske kan vara av intresse ändå:

Kriegel var inte bara en politisk hjälte. Han var också en väldigt nära vän till min familj, en av min fars allra närmaste vänner. Fotot nedan är från sommaren 1973, innan vi lämnade Tjeckoslovakien.

Och detta foto är med min mamma, Kriegel, samt mig och min lillebror Erik, taget samma dag. Kanske anade mina föräldrar att detta skulle bli vår sista sommar i Tjeckoslovakien.

Jag är uppväxt med Kriegel ständigt närvarande, om inte alltid fysiskt så i hjärtat. Jovialisk, med ett charmigt leende på läpparna. Stor och ganska tjock. Klok och sarkastisk. Alltid snäll mot oss barn. Att han betydde mycket för mina föräldrar förstod jag. Men som barn begriper man inte alltid en persons verkliga storhet.

Därför vill jag nu, i vuxen ålder hylla hans mod. Han är en sann inspiration, och när mitt eget liv känns tungt tänker jag på Frantisek Kriegel och hur han stod upp för det han trodde på, trots att dåvarande etablissemanget med alla medel försökte förgöra honom.

Frantisek Kriegel (född 10 april 1908) fick ingen upprättelse under sin livstid. Trots att han var en fantastisk läkare, med extraordinära insatser som fältläkare i spanska inbördeskriget och även i Kina under inbördeskriget under Chiang Kai-shek, efter att hans insatser på fält avslutats arbetade han som överläkare på sjukhus i Prag. De lyckades tyvärr plåga ihjäl honom i förtid, kommunisterna, de vidriga socialistiska förtryckarna som inte tålde sanning och heder, de som hatade yttrandefrihet och människor som älskade sitt land, precis som Socialdemokraterna i Sverige numera beter sig mot dem som har mod att kritisera deras dysfunktionella politik.

Frantisek Kriegel, omtyckt och skicklig läkare, fick sparken från sitt arbete. Han utsattes för smutskastningskampanj i de statligt kontrollerade medierna (var känner vi igen det från?). Han blev fråntagen sitt körkort och telefon. Utanför hans och hans fru Rivas lägenhet satt det två poliser dygnet runt och registrerade alla som kom, och när de gick. Kriegel fick naturligtvis också utreseförbud (som många andra efter 1968) och hans liv kartlades minutiöst. Ständiga trakasserier, förhör och även fysiska överfall kom att kanta resten av hans liv. En kväll i september 1979 försöker någon köra ihjäl paret Kriegel när de är på väg hem. Frantisek överlever men får en hjärtinfarkt och dör samma år, den 3 december, bara 71 år gammal.

Men lidandet tar inte slut här, hans änka Riva plågas vidare, förnedras av det samhälle som inte tål sanning, Kriegels kropp blir stulen, förs bort i hemlighet och han kremeras, ingen får veta något. Han får vare sig en begravning eller en ceremoni, ingen vet ens när kremeringen skett. Det är som om han aldrig har funnits… Någon grav får han inte heller, precis som många andra av kommunismens offer, de avrättade, de ihjälplågade, de som dör i fångenskap, de, vars kroppar kremeras anonymt och askan strös över vägarna, en sista gest av hat och förnedring mot dem som värnade sanning, rättvisa och frihet och som vågade stå rakryggade mot förtryck, lögn och propaganda. Bara de vidrigaste regimer nekar människor ett värdigt avslut på livet på detta sätt, en symbolik för att påvisa hur lite dissidenterna och systemkritikerna är värda i det totalitära etablissemanget ögon.

Frantisek Kriegel var ursprungligen god vän med min farfar Frantisek Janouch, med vilken han pluggade medicin. Men då min farfar omkom i en tragisk trafikolycka orsakad av en rattfyllerist i januari 1965, kom Kriegel att bli mycket nära vän med min egen far, också han en Frantisek, som blev nästan lite av den son Kriegel aldrig fick (hans hustru Riva blev steriliserad mot sin vilja eftersom hon var judinna, ett annat vidrigt övergrepp som skulle förtjäna en egen artikel).

Efter att vår familj lämnade Tjeckoslovakien för Skandinavien i slutet av 1973 började pappa brevväxla med Kriegel. Det var i princip enda sättet att ha kontakt, trots att en del av denna korrespondens censurerades. Dessa brev, 1974-1979 fram till Kriegels död, finns publicerade i den tjeckiska boken ”För sorg finns ingen tid” som gavs ut 2009 av Charta 77 Stiftelsen i Prag.

Jag läser boken med pappas, mammas, Kriegels och hans hustru Rivas brev, och slungas tillbaka till 70-talets Sverige och en emigration av politiska skäl, där vi barn väl integrerade oss bäst jämfört med våra föräldrar. Men jag läser också en bok om optimism, framåtanda, mod, en vilja att förändra världen, en nyfikenhet och aldrig sinande hopp om rättvisa. Att sanningen ska komma fram.

Efter sammetsrevolutionen i november 1989 får Kriegel viss upprättelse. Han får en gravplats på skogskyrkogården i Motol där han enligt uppgift också kremerades efter sin död 1979. Våren 2001 blir även hans änka Riva begravd här.

Vi lägger en krans och blommor på paret Kriegels grav och håller en tyst minut för denne remarkable man. Skogskyrkogården i Motol är verkligen fridfull. Det är svårt att tänka på kommunismens fasor under de majestätiska trädens mjuka grönska.

Men här, i Motol, finns även monument över kommunismens offer 1948-1989 uppförs.

”De dog för dig – de dog för oss” lyder en av inskriptionerna på ett av de gemensamma monumentet.

Så många namn de är. De som gav sina liv för sitt land. För frihet. För rättvisa.

Jag vill att han ska bli ihågkommen, Frantisek Kriegel, en sällsynt man med ett mod jag önskar fler hade. Jag önskar vi hade fler av hans kaliber bland oss. Jag önskar att den svenska regeringen bestod av män och kvinnor som stod i vägen för den ondska som nu tillåts spira bland oss, och som hotar alla de värderingar Sverige gjort sig känt för. Demokrati, frihet, respekt. Yttrandefrihet. Dialog. Ödmjukhet. Tolerans. Ja, du vet ju.

Man får aldrig backa för ondskan. Aldrig! Därför publicerar jag också denna text. Frantisek Kriegel må vara död sedan många år, men varje gång hans namn nämns får han om aldrig så liten upprättelse. Jag hoppas att han aldrig blir glömd. Vi behöver förebilder som Kriegel. Som vågade stå i vägen, även om det kom att kosta honom allt. Vi behöver därför också förebilder som Richard Jomshof. Som 2023 står upp mot ondskan, för demokrati, yttrandefrihet och våra mänskliga rättigheter. Låt oss stötta honom! Kriegel är död. men Jomshof lever här och nu.

Filmen om Kriegels öde borde hitta till den svenska publiken. Vi behöver se den. Denna film borde visas i skolorna. Alla borde se den. Hoppa bara fram i tiden, till 2023, och du ser historien upprepa sig. Mediers drev, etablissemangets hat. men Jomshof står, precis som Kriegel, i vägen. Det gör han rätt i och för det ska vi vara evigt tacksamma.

Jag avslutar med ett mycket talande citat av Frantisek Kriegel:

”Iaktta sanning och rättvisa, avvisa lögner och falska anklagelser, sträva med hela ditt jag så människor ska slippa drabbas av orätt, och så att anständighet får råda, i relationer mellan både människor och länder.” Frantisek Kriegel, (10/4 1908 – 3/12 1979)

Tack för att du läste ända hit.

*******

Vill du stötta mitt författarskap får du gärna beställa min senaste satirbok, mejla på katjanouch@gmail.com och märk mejlet ”Sveriges lilla röda”, skicka din adress och vem boken ska dedikeras till så skickar jag betalningsuppgifter för att bekräfta din beställning!

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer