”Som föräldrar drabbas man väldigt hårt. Maktlösheten. Ilskan. Förtvivlan. Oron. Till en början förstod inte vår dotter hur drabbad hon var. Men vi såg, vi förstod hur jävla dåligt ungen mådde. De här åren har varit de värsta i mitt liv.” Det berättar Peter, vars tonåring blev drogad och våldtagen av fem äldre killar från Mellanöstern. Det spöregnar den här morgonen i Göteborg när jag försöker hitta vägen till den plats där vi bestämt att mötas. Han har mejlat mig och berättat att hans tonårsdotter blev gängvåldtagen för några år sedan, och vill berätta sin historia. Och jag tänker medan jag kör, att det är precis som med missbrukare, att det kring brottsoffer finns så många anhöriga som hamnar i skuggan. Mammor, pappor, syskon, andra släktingar. Brottet som drabbar blir ett slags cirklar på vattenytan som sprider sig, som inte lämnar de närmaste opåverkade. Men det är sällan sånt skildras. Jag funderar på varför, är det inte tillräckligt intressant? Inte säljande nog? Eller vill vi helst bara sopa undan det, det är obekvämt, oskönt, det får det att skava inombords. Det jobbiga ska helst inte synas. Om vi försöker glömma det, gömma det, så kanske det försvinner? Vi träffas på hans … Fortsätt läsa Svenska våldtäkter del 4, en pappa berättar: ”Min dotter blev gängvåldtagen när hon var 13 år”