Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Svensk polis är anpassad efter svenska kriminella – mot mångkulturen står den sig slätt

av | 3 sep, 2020 | Poliskrisen

Lästid: 7 minuter

Jag har funderat en del på hur det egentligen står till med svensk polis och det blir allt tydligare att denna organisation och dess utövande inte alls matchar den samhällsutveckling som allt fler svenska städer faller offer för. Någon skrev att svensk polis börjar bli allt mer aggressiv mot de passiva och allt mer passiv mot de aggressiva, och det är en utmärkt analys av sakernas tillstånd. För många av oss skötsamma medborgare noterar hur energiskt och stundtals aggressivt den svenska polisen jagar fartsyndare, cyklister, samt svenska pensionärer som uttrycker sitt missnöje på Facebook. Samtidigt som man knäböjer för våldsbejakande lynchmobbar, backar för extremister, släpper ut livsfarliga förbrytare in i samhället och tror att man kan lösa etniska konflikter med hjälp av ”dialog”. Den bistra sanningen är att den svenska polisen med sina påtvingade mesiga värderingar och sin genusmarinerade ideologiska styrning gör sig till åtlöje bland tungt kriminella vars rötter övervägande finns i andra länder som är långt mindre fredsskadade än Sverige. Om den svenska polisen ska kunna sätta sig i respekt måste den bli opolitisk och samtidigt lika mångkulturellt argsint som den kriminalitet den ska försöka få bukt med. Har man tagit fan i båten får man ro båten i land och just nu är den svenska båten full med kriminellt fanskap som håller på att sänka hela skutan och dra oss andra med sig i fördärvet. Till det kan du addera en handlingsförlamad regering, en vek polischef samt rekordfå poliser, och du har scenariot till en perfekt storm framför dig där de kriminella är kungar och Svensson förlorare.

Samhällsutvecklingen får mig att allt oftare tänka på ett samtal som jag hade med en pakistansk taxichaufför. Han var precis som jag oerhört upprörd över ungdomsbrottsligheten och det eskalerande våldet i Sverige. Han var inte ensam om de tankarna, de flesta utländska taxichaufförer begriper inte vad politikerna håller på med, de är SÅ förbannade på svensk mesighet och de är uppgivna över landet de bor i, att det går åt helvete, de flesta börjar prata efter 30 sekunder och får ur sig lång svada om hur åt helvete allt är i Sverige, de är från Iran, Irak, Somalia, Ukraina, Polen, Grekland, alla möjliga länder och det de har gemensamt är att de avskyr vår regering som är enligt dem den mest destruktiva som Sverige skådat, ja, de flesta säger att de röstar SD.

Varför gör man ingenting, utbrast han. Ja, du… svarade jag. Jag ska berätta en historia för dig, sa han. En släktings 16-åriga son höll på att halka snett. Du vet, Rinkeby… Det var snatterier och bråk och skolk och stök och kontakter med socialtjänst stup i kvarten, de kom hem och det var jobbigt. Så släktingen bestämde sig för att skicka hem sonen till Pakistan. Sagt och gjort. I ett år var han i Pakistan och det var lugnt! Han skötte skolan exemplariskt. Inget bråk. Inga överträdelser. Alla nöjda. Sen skickades han tillbaka till Sverige. Och du vet, direkt började det igen. Tjafs och skolk och snatterier… Bråk… Misshandel… hamnade i dåligt umgänge. Jag var tvungen att ta ett snack med grabben. Hur kom det sig att han skötte sig i Pakistan men inte i Sverige? Han svarade: Jo, om polisen tar dig där så tar de dig till polisstationen och slår sönder dina knän. Man vill inte ha med polisen att göra. Så man sköter sig. Men här i Sverige är polisen helt ofarlig. Så, vi kan göra vad vi vill…

Det är upp till var och en att dra sina slutsatser av den pakistanske chaufförens berättelse. Historien är rätt talande. Jag är självklart emot urskillningslös polisbrutalitet, men kanske kunde man hitta en gyllene medelväg? Nåt mellanting mellan knäskålskross och saft & bulle. Nånting där medborgarna i alla åldrar faktiskt respekterar polisen. För som det är nu är det stökiga ungdomsgäng som verkar styra vårt samhälle. Igår framkom det att det finns barn så unga som 8 år som rånar. 80 barn mellan 8-14 år fann polisen under skånska Operation Rimfrost. De flesta av dessa barn lever givetvis inte på gatan, utan de har en familj. Föräldrar. Släkt. Varför får de springa fritt och råna andra unga? Varför gör inte polisen och samhället det man ska, sätter sig i respekt hos dessa unga förövare och deras familjer? En självklar konsekvens är att dessa barn omhändertas, att familjerna i de fall de inte är svenska medborgare utvisas, att de mister bidrag och istället tvingas betala höga böter. Det är inte meningen att polisen ska agera barnflickor åt dessa unga kriminella! Men återigen, svensk polis verkar handfallen inför problematiken. Såväl i Malmö som i Uppsala, i Stockholm, i Göteborg, i Trollhättan, i Örebro, i Växjö, Jönköping… Man backar och backar och backar och signalerna som sänds ut är att de kriminella har makten.

Senast såg vi det i Göteborg där kriminella nätverk tilläts ”förhandla” med varandra på Posthotellet. Denna gangsterfred bevakades respektfullt av polisen. Maskerade kriminella kunde i lugn och ro vandra runt på Göteborgs gator. Varför syddes de inte in? Att de höll på med förhandlingar är i sig kriminellt. Men nej. I Sverige fick de närapå eskort hem till sina ghetton. Skam är det.

Jag hade för en tid sedan ett samtal med en värdegrundshjärntvättad polis där jag frågade varför man låter kriminella härja runt i bostadsområden och sätta skräck i vanligt folk. Polisen blev irriterad och kom med en motfråga och undrade om jag med egna ögon sett någon av dessa kriminella och beskrev därefter de här individerna som kraftiga och stora män som man inte ville jävlas med (polispersonen använde andra ord, just de orden var inte särskilt politiskt korrekta faktiskt och lämpar sig inte för skrift). Jag blev häpen. Vad menade denna person i statens tjänst? Polisen ska ju föreställa statens våldskapital, ja, våldmonopol, som inte ska bli skrämd av kriminella? Jag undrade varför man i så fall inte använde sina tjänstevapen om nu de kriminella var så hotfulla. Polisen avfärdade mig med argumentet att jag var naiv och jag blev mörkrädd. Hur ska en polis kunna skydda mig om den ryggar för skurken? Jag har funderat mycket på det samtalet för det bor kvar i mig. Jag får inte riktigt ihop det.

Jag kan också berätta vad jag fått veta av Rasmus Paludan om förra veckans kravaller i Malmö, om hur flera poliser med icke svenskt ursprung hånfullt gjorde klart för koranbrännarna att de inte tänkte försvara dem och därmed tog politisk ställning mot yttrandefrihet. Att poliskåren infiltreras av politiska aktivister är verkligen inte bra. Vi har tidigare kunnat läsa om att det politiska plagget slöja ska kunna bäras av kvinnor inom polisen och vad är det annat än att ta ställning för en viss ideologi? Polisen ska INTE vara ideologiskt färgad, vilket den i dag är, bland annat genom att ta parti för vänsterprojektet Pride. Även det är oroväckande och tyder på att man inte längre ägnar sig åt sina kärnuppgifter, något som den numera pensionerade polisen Peter Springare i flera år varnat för.

Jag ska skriva en motbild förstås, för jag har även kontakt med andra poliser, som är fly förbannade över sina chefers flathet och de direktiv som förbjuder dem att ta i hårdare. De är trötta på dialogpoliser (även om de anser att de ibland kan göra nytta, för det kan de givetvis) och flera av dem överväger att säga upp sig. Ja, många poliser har redan gjort det, på grund av såväl usla villkor som frustration över en usel ledning. ”De bästa har lämnat” sa någon och även det är skrämmande att höra. Vad ska vi med en knäböjande, kuvad poliskår till? Som jagar skötsamma medborgare och inte vågar använda sin batong mot buset, i rädsla för att råka kröka någons hår. Och vars chef mest verkar tycka synd om sig själv när han säger att ”samhället måste sätta ner foten för att bryta utvecklingen”

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2020/augusti/valdsutvecklingen-ar-synnerligen-allvarlig/.

Antalet poliser i yttre tjänst sjönk mellan 2015–2019. Det visar tidigare sekretessbelagd statistik från Polismyndigheten. Samtidigt blev svenskarna betydligt fler. Så står det i Polistidningen.

 

Hon vill se fler kollegor ute

”Svenskarna” är dock kanske att ta i. Antalet människor i Sverige, vore en mer korrekt benämning. Varav många är här illegalt. Enligt Anders Ygeman skulle 80.000 asylsökande utvisas, det sa han 2016. Men så har givetvis inte skett utan antalet illegala migranter i Sverige verkar bara öka. Ingen vet hur många och vilka som egentligen uppehåller sig i vårt land och identitetsfusket är enormt. Förvaren är överfulla och ska man sätta någon i förvar måste man i vissa fall släppa ut en annan kriminell för att bereda plats. De flesta släpps ändå ut efter 6 timmar och kan fortsätta sälja knark eller begå andra brott.

Kombinationen snäll polis, gles polis, samt multikriminella förövare är en usel coctail för samhället. Tyvärr råder politisk förlamning och vår egen statsminister kallar tunga militärt organiserade nätverk för ”smågansgsters”.

Vi behöver en ny justitieminister. Ny polischef. Och en ny regering. Om Sverige ska gå att rädda.

*****

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Under våren 2020 kommer jag ut med två nya böcker på mitt bokförlag Palm Publishing.

I mars kommer den första delen i min nya spänningsserie – ”Blodsådd” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921310/blodsadd/

 

I mars ger jag även ut debattboken ”Flykten från folkhemmet” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921327/flykten-fran-folkhemmet/

 

Senast utgivna bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Köp den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok “Bilden av Sverige” finns i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer