Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Striden om Europa, del 2: ”Våra politiker bygger inte för fred – utan för konfrontation”

av | 1 jul, 2018 | Samhälle

Lästid: 4 minuter

I Sverige, detta land av drömmar och selektivt ihågkommande, har Första världskriget nästan strukits från det kollektiva minnet. Och ändå är det ett så tydligt varningstecken på vad som kan hända om makthavare låter egna ambitioner och kortsiktiga vinster gå före förnuftet. De djupa klyftor mellan människor i Sverige som politikerna just nu skapar är inte oskyldiga, de kommer att få följder. Våra politiker bygger inte för fred utan för konfrontation. Detta är den andra delen i Chris Forsnes reportageserie Striden om Europa.

…men den vackraste visan om kärleken, kom aldrig på pränt… Den begrovs i en massgrav i Flandern, med en fattig parisstudent…

När jag var i tonåren ingick Lillebror Söderlundhs ”Den vackraste visan om kärleken” i musikundervisningen. Jag har burit texten med mig hela livet liksom tankarna på vad de unga män som masslaktades under första världskriget kunde ha gjort av sina liv. Och förändrat våra.

Passchendaele är knappast en ort som får svenska niondeklassare att räcka upp handen och svara på vare sig när, var eller varför. Det är en ort just i Flandern, knappat ett halvdussin mil från den fashionabla belgiska badorten Ostende, bara ett par mil från en av västeuropas mest trafikerade motorvägar, den mellan Hamburg och Paris i höjd med Brugge. Bara en dryg timme från Bryssel där våra europeiska ledare nu i sommar visat sin splittring och oförmåga att lösa gemensamma problem.

Första världskriget bröt ut på grund av några maktgalna ledare som såg egna fördelar genom att skaffa en yttre fiende. Idag växer samma djupa sprickor fram. Ingredienserna är oroväckande många för dyster framtid. Ett Sverige där statsministern raserat mycket av medborgarnas tilltro enbart för att han själv ville vara en ”god människa”. Ett Tyskland där Merkel brottas med sitt eget förflutna och viljan att behålla makten – om än på bekostnad av folket. Italien befinner sig i omvälvning och britterna vänder ryggen åt det europeiska bygget. Frankrike har fått en president som drömmer om ett federalistiskt Europa med sig själv som förgrundsgestalt och i öst växer antalet stater med nationalistiska förtecken. Allt leder till ett försvagat Europa. Har våra politiker då inget lärt? Är de på väg att driva Europa in i en tredje stor konflikt? För den som besöker Passchendaele är freden, hur många kompromisser den än kräver, den enda vägen.

Det bästa trappistölet i Belgien, det vill säga i hela världen, tillverkas här i trakten. Alldeles intill de åkrar där upp emot en trekvarts miljon unga män förlorade livet i blodiga strider mellan augusti och november 1917. För 101 år sedan. I ett lerigt helvete efter en månad av oupphörligt regn. 40 000 av dem (och ingen vet hur många av deras hästar) sjönk ner i och försvann här för alltid i åkrar förvandlade till dy. Söner, fäder, älskare som borde haft hela livet framför sig. De dog i meningslöshet. De allierade avancerade någon mil innan stridigheterna blåstes av. Den brittiske generalen Douglas Haig förde befälet och hade helst fortsatt. Passchendaele var bara en av många prestigefyllda krigsskådeplatser.

101 år. Det är inte så länge sedan. Min far var sju år då, min mor ett halvår. På Youtube kan ni se inte bara foton men till och med svartvit film från helvetet på jorden. I den närbelägna staden Ypern, reser sig gigantiska monument med till synes oändliga mängder namn inristade på väggar och tak. I trakterna runt Passchendaele ligger hela 71 olika minnesplatser och krigskyrkogårdar. Kanske borde våra EU parlamentariker liksom stats- och regeringschefer ta sig dit för att se om de lyckas hålla tårarna tillbaka. För att se vikten av ett ”aldrig mer detta”. För att förstå varför ett enat Europa behövs. Att här, en timme från Bryssels förstklassiga restauranger, ligger fortfarande hundratusentals unga män i namnlösa gravar eller begravda i lermassor… Allt för att det dåtida europeiska ledarskapet var egoistiskt och arrogant. Idag syns deras efterträdare farligt historielösa och aningslösa trots att de har facit över vad kortsiktighet och rävspel kan leda till.

Resultatet av Passchendaele var ingen seger, det var att utkommenderade tyskar enades med britter, kanadensare, australiensare, nya zeeländare, sydafrikaner och fransmän i att de alla dog i vånda. Man kan ännu idag inte med säkerhet säga på hundratusentalet när hur många som dog. Bland tyskarna sägs det mellan 250 000 och 350 000 och bland de allierade minst lika många. Antagligen fler. Under tre månader, i regnet och leran som slukade allt, i skyttegravar där fötterna ruttnade bort slogs man bland annat för något så absurt som att utöka det tyska kolonialväldet. 90 000 av de kroppar som hittades kunde aldrig identifieras. Kan vi ens föreställa oss att detta kunde vara våra egna söner? Smärtan och mardrömmen bortom ord. 40 miljoner människor, soldater och civila, dog på grund av Första världskriget. Och den arroganta freden ledde till nästa världskrig.

Det höjdes så många varningsrop åren före första världskriget om vad som komma kunde. Men man talade och skrev för döva öron och blinda ögon. Idag håller bristande visioner men stora egna ambitioner på att fjärma EU från sin grundtanke. Europa våndas. Allt fler röster höjs. Vem lyssnar? Idag håller bristande visioner men stora egna ambitioner på att fjärma Sverige från det samhälle vi vill ha.

Jag har en rekommendation till våra politiker. När Almedalsveckan är över så ta semester – och ta den semestern i Passchendaele.

CHRIS FORSNE

Chris Forsne är journalist, författare och mångårig utrikeskorrespondent med Frankrike och Nordafrika som bas.

 

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer