Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Striden om Europa, del 1: Utan historia har vi ingen framtid

av | 20 jun, 2018 | Uncategorized, Samhälle

Lästid: 4 minuter

Det finns ord som är så smärtsamt svåra att skriva, texter som man vill radera innan de kommit till, svartvita foton och filmsekvenser man önskar att internet aldrig kunnat dela med sig. Men också ett raseri över hur de som har makten att formulera och förmedla våra minnen så förråder våra unga. Passchendaele, Falaise, Poitiers… Vartenda svenskt skolbarn borde omedelbart kunna referera till dessa orter med årtal, antal, skäl. Idag publiceras här exklusivt den första delen av Chris Forsnes artikelserie, om det förflutna som är avgörande för vår europeiska framtid.

Alla skolklasser som reser till Auschwitz borde också resa hit. Liksom till Verdun, Omaha beach, Trastfältet och de stora slätterna norr om Kiev. Den som inte kan sitt förflutna kan inte heller göra kloka val inför framtiden. Temat återkommer bland filosofer och historiker. Och bland de senare återfinner vi den brittiske historikern Arnold Toynbees klassiska slutsats: ”Great civilizations are not murdered. They commit suicide.”

Idag lever vi i tider där den europeiska kristna kulturen utsätts för utmaningar från en islamsk kultur ofta dåligt anpassad till de samhällen dess förespråkare och följare befinner sig i. Men våra politiker, media och skolor ger inga nycklar till allmänheten för att kunna förstå de djupa motsättningar som funnits så länge mellan de olika samhällstolkningar som ett kristet Europa och den muslimska världen erbjuder.

I ett ganska platt jordbrukslandskap, drygt trettio mil söder om Paris, ligger den lilla orten Moussais la Bataille. År 732 avgjordes här Europas framtid för långt över tusen år framöver. Numera hörs ljudet av traktorer, av kors råmande och gälla röster från frågvisa franska barn, uppfostrade med ett helt annat bildningsideal än det svenska. Skolbarn som trängs vid plakaten där slaget beskrivs i ord och bilder.

Det enda som egentligen är kvar är en föreställning om fruktan, smärtan, vrålen, dödsångesten. När jag lyfter blicken från minnesplaketterna ser jag ut över bördiga fält. Jo, jorden kanske minns. Minns hur många av de mellan 40 000 eller, enligt vissa källor, femdubbla antalet stridande som stupade just här? Långt ifrån ett av de största slagfälten men ändå en av historiens mest symboliska kraftmätningar.

Kristendomen mot islam.

Slaget vid Poitiers, eller Tours som det heter i den engelskspråkiga världen, utspelades här i trakterna i oktober år 732. Den frankiske befälhavaren Karl Martell besegrade de moriska styrkorna under Abd-er-Rahman från Cordoba. Därmed stoppades enligt flertalet historiker islams framryckning i Europa. Jag skrev om det här slaget häromåret. Sedan dess har Drottninggatan i Stockholm, Bataclan i Paris, strandpromenaden i Nice och julmarknaden i Berlin blivit symboler för svårigheterna att samsa islam med kristendomen.

Ibland kan jag ana att de som styrt Sverige under efterkrigstiden medvetet sökt minska kunskaperna hos svenska folket om historiens komplexitet och grymheter. Poitiers 732, Trastfältet 1389, Konstantinopels fall 1453, fördrivningen av morerna under Isabella och Ferdinand 1492, sjöslaget vid Lepanto 1571 och slaget om Wien 1683. Allt har varit europeiska skolbarns kunskap under hundratals år. Beskrivningarna av denna långa rad av drabbningar har också bidragit till bilden av den andre. Ärkefienden. Naturligtvis ligger korstågen där som en länge oomtvistad symbol av de goda krafterna mot de onda.

Hur mycket betyder egentligen det som den brittiske historikern Andrew Wheatcroft kallar ”det sociala minnet”? I sin bok ”De otrogna, konflikten mellan kristendom och islam” visar han på hur den bild som målats upp och behållits genom seklernas gång av fienden har en styrka som inte kan raderas ut av några decenniers lappkast från tillfälligt valda politiker.

Vad vi upplever idag i Europa är att den religion som under 1 300 år systematiskt beskrivits som vår värsta fiende i termer av grymhet, barbari och företrädare för anti-Krist ska välkomnas nästan utan ett spår av kritik. Detta kan inte skapa annat än olust i ett Europa där det sociala minnet ärvs från generation till generation. Den av den världsliga och kyrkliga makten utmålade ärkefienden håller långsamt på att förvandlas till ett offer. Detta i form av en europeisk nittonhundratalsrörelse som bygger på självhat och formuleras av den franska författaren Pascal Bruckner som ”den vite mannens tårar”.

Ute i Europa, och kanske framför allt i Frankrike, växer nu diskussionen runt vad Europa står för och vad Europa ska kunna vara i framtiden. En världsdel formad av så mycket grymheter söker idag sin identitet. Eller som författaren och journalisten Natacha Polony nyligen beskrev det i dagstidningen Le Figaro: Kan vi fortsätta ignorera att Europa äventyras på sikt genom inflödet av människor från samhällen där uppförande och kulturella konstruktioner är så radikalt annorlunda våra egna?

Den europeiska kampen har inte bara varit mot islam utan också mot mot envälde och fascism. Det är här hjältarna från Falaise och Paschendaele inte får glömmas. De har en roll att spela i dagens Europa och kampen för att vidmakthålla våra demokratiska värden.

I nästa europeiska reportage vill jag återkomma till vikten av att stå upp mot våldet och vikten av att kunna sin historia för att fatta kloka beslut för framtiden.

CHRIS FORSNE

Chris Forsne är journalist, författare och mångårig utrikeskorrespondent med Frankrike och Nordafrika som bas.

 

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer