Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Staffanstorp: ”Jag bara väntar på den dagen då de dödar mina pojkar”

av | 18 maj, 2018 | Uncategorized, Samhälle

Lästid: 7 minuter

Våldet bland ungdomarna i Staffanstorp ökar oroväckande. Vapnen och metoderna blir allt grövre. Det är rån, trakasserier, misshandel, utpressning, hot och stigande spänningar mellan främst invandrarungdomar och svenska tonåringar. Föräldrar börjar först nu nätverka med varandra, men rädslan för gängen som ofta får förstärkning av beväpnade vuxna män från andra städer, är stor. Senast igår framkom att en dödslista med slumpvisa namn på svenska tonåringar tagits fram av en elev på Balderskolan. ”De på listan ska knivhuggas”. Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med.

Flera av varandra oberoende föräldrar till tonåringar i Staffanstorp har på senare tid hört av sig till mig via sociala medier för att försöka få fram den verklighet som deras barn tvingas leva i. Det mest brutala våldsdådet ägde rum den 28 april, då en ensamkommande afghansk man knivhögg en svensk 17-årig pojke i centrala Staffanstorp. Den misstänkte afghanen är häktad av Lunds tingsrätt på sannolika skäl för mordförsöket. Tidningen Samhällsnytt skrev tidigare att mordförsöket föregicks av att mannen gick runt i Staffanstorp och skrek att han ville knivhugga någon. Pojken fick flera knivhugg och blev allvarligt skadad, men hans tillstånd uppges nu vara stabilt. Medierapporteringen om fallet har varit knapphändig – ingen information om den misstänkta förövarens bakgrund eller möjligt motiv överhuvudtaget har publicerats.

Enligt uppgift från en av de föräldrar som jag varit i kontakt med har den knivhuggne pojken dessförinnan även blivit påkörd med bil, av en bekant till den afghanske mannen. Föräldrar befarar att knivhuggningen inte är det sista våldsdådet, då aggressionerna i Staffanstorp på senaste tiden eskalerat.

 Så illa som det är i Staffanstorp har det aldrig varit, säger en av de föräldrar jag pratar med. Det började spåra ur för fyra år, när ett antal invandrare med arabisk bakgrund flyttade in. Kanske kom de från Malmö, jag vet inte. Men det var då det började, de attackerade barn, ungdomar, pensionärer med rullatorer, de jagade en kvinna och hotade att våldta henne, hon blev räddad i sista stund.

Av hänsyn till sina barn vill föräldern vara anonym, eftersom även de vuxna känner oro för tonårsgängen och männen som agerar våldsamt.

– Våldet har ökat, i snabb fart, det blir grövre och grövre och det används värre och värre tillhyggen. Det är främst invandrare som går till attack mot svenska barn, berättar föräldern, som själv har invandrarbakgrund. Det är arabiska och romska killar och män främst, som bildat stora gäng. De romska familjer som bott här i Staffanstorp tidigare har det aldrig varit några problem med. Men nu är det på ett helt annat sätt. Dessa personer är relativt nyinflyttade och de gör allt för att dominera staden.

Föräldern berättar om oprovocerad misshandel, om bråk, hot, utpressning, där man alltid är en grupp unga män, eller till och med maskerade vuxna, som går till attack mot en ensam ungdom. Man slåss med tillhyggen, knivar, elpistoler, men även med till exempel stolar från en uteservering.

– Det börjar alltid likadant. De skickar fram de yngsta, och sen någon äldre tonåring. Bråken börjar med att de kräver svenskar, men även invandrare som bott här länge, på pengar, de hittar på skulder. De säger ”jag ska knulla din mamma”, de provocerar och attackerar tills den svenska ungen svarar tillbaka, då kommer vuxna i bilar, det går på nolltid. Sen har du tio, ibland tjugo bilar på plats. Ungdomarna och de vuxna har vapen och de kan gärna vara tjugo mot en. De slåss och sparkar även någon som ligger på marken, de går tjugo stycken på en person.

Familjens liv har påverkats oerhört av konflikterna.

– Vi har fått fly flera gånger, och fått vara borta veckovis, barnen har missat skolan och tvingas vara borta från staden för att det är fara för deras liv. Många andra familjer har också fått fly, en del för gott, och har hemliga adresser. Men ingen vågar yttra sig. Nu är jag så trött på skiten.

Jag frågar om politikerna, och om polisen. Vad gör samhället för att reda ut det ökande våldet?

Föräldern fnyser.

– Politikerna vet mycket väl vad som händer, men det känns som om de ignorerar det. Moderaterna som styr här ville ha in extra vakter som skulle vara aktiva dygnet runt, men det bromsade socialdemokraterna. Polisen hinner inte hit, vår polisstationen är bara öppen fram till klockan tre och sen får man klara sig på egen hand.

– Jag är livrädd så snart mina barn går utanför dörren för jag vet inte om de kommer hem igen. Mina barn har blivit misshandlade av flera, det började med min yngste son, det var sju killar i 14-årsåldern som hoppade på honom, oprovocerat, han gick bara förbi dem… de slog honom med knytnävar och sparkade honom i huvudet, de slog honom med stolar, och ingen vuxen som gick förbi stoppade misshandeln. Mina barn har blivit rånade på kläder och mobiletelfon och utpressade på pengar.

– Jag har pratat med polisen om skyddat boende, inget händer, jag har sagt att jag vill ha trygghetslarm, ingenting händer… det känns som om samhället helt vänt oss ryggen. Min yngsta son är helt knäckt av detta, han ligger och gråter och har försökt ta livet av sig flera gånger, han säger ”jag orkar inte längre”, han skär sig och hugger sig.

Föräldern gråter när vi pratar, det är fruktansvärt att höra.

– Senast igår satt en kille och flashade med en dödslista listan på Balderskolan (högstadieskola i Staffanstorp). En av de våldsamma killarna sa att de ska ut och knivhugga alla ungdomar på den listan, helt random.

Jag frågar om dessa ungdomar har föräldrar, om deras föräldrar vet vad dessa killar håller på med.

– Jo, de har föräldrar. De har mammor. Men den där attityden kommer hemifrån. Jag har försökt ringa deras mammor, men har fått höra att jag ska passa mig, att jag inte ska tala illa om deras barn. Sen skriker deras tonårssöner ”äckliga svenne, vi ska döda dig”. De står och väntar på våra barn, de säger att de ska våldta de svenska barnens mammor, att de ska spränga dem, punpa dem, att de är svennehoror. En kväll kom de och hängde utanför vårt hus, de riktade pistoler mot vår balkong, och skrek ”boom boom motherfucker”.

En av de andra förälderna som jag pratar med är också orolig för sin och sin familjs säkerhet och berättar att rädslan för repressalier är stor i Staffanstorp.

– Vi hamnade ju rätt långt ner i fråga om brottsstatistiken, men det beror på att många inte vågar anmäla. Det finns ett stort mörkertal! Rån, misshandel, stölder. Offren blir hotade till tystnad, och de som vågar anmäla och om det går till rättegång, så blir det trakasserier, hot och mer våld. Så människor drar sig för detta.

– Jag tror att många föräldrar faktiskt inte vet vad som pågår. Att till exempel ungdomsgäng rekryterar barn till sin kriminella verksamhet. En kille jag såg idag var kanske 11 år gammal och gick med gänget. Det börjar med småsaker och sen blir det utpressning, de stjäl bilar.. jag upplever att de även rekryterar svenska barn. En del som inte är så coola, vill gärna vara coola. Skolorna borde gå ut med information om detta till alla föräldrar, att de ska ha koll på sina barn och vad de gör.

Denna förälder berättar även att det numera kommer folk från andra städer, till exempel Malmö, till Staffanstorp, och ökar på våld och hot.

– Det kommer släktingar, en del är trettio år eller äldre… de är betydligt värre än ungdomarna. Jag tror att det finns säkert någon som styr de här grupperna, det finns nog en hierarki. Någon står säkert överst i denna näringskedja.

Vad tänker du måste göras för att få till en förändring?

– Lagarna måste ändras. Är man 15 år och begår grova brott, så måste man straffas för det. Samhället behöver sätta ner foten och ta i med hårdhandskarna. Dessa ungdomar går maskerade, de ser ut som gangsters, detta sker klockan fyra på eftermiddagen, det skapar enorm otrygghet i byn. Ibland samlas 30-40 maskerade ungdomar på torget… Det är huliganerna som styr i byn, de vanliga barnen går inte dit. Man släpper in dem på skolan, de rekar där på dagen, och på kvällen går de in och snor datorerna.

Hur har det här påverkat stämningen i Staffanstorp? Har samhället blivit polariserat och att man tänker mer ”vi och de”?

– Ja, i vissa grupper har detta skapat rasism och främlingsfientlit. Det är oundvikligt. Det finns en anledning till att SD:s popularitet växer. Vad är det för samhälle där man inte vågar släppa ut sina döttrar? Men inte heller sönerna går säkra. Jag tänker varje dag på att något kan hända mina barn. Det skedde en misshandel i här i Staffanstorp så sent som i går, det var många ungdomar inblandade. När jag var liten fick vi lära oss att man slår inte tjejer. Att man är inte två mot en. Men ingenting av det gäller längre. Och det kommer att bli värre, för att de här grupperna blir större, de tillåts växa sig mäktigare.

 

EXKLUSIVT: Ensamkommande försökte mörda svensk tonåring med kniv

Tack till Projekt Sanning, Patrik Norell och Madeleine Rönnqvist Lilja för tips och förmedlande av kontakter!

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer