Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Springares författardebut är en käftsmäll till en polismyndighet i förfall: ”Den lider av funktionell dumhet – varenda kass chef borde bytas ut”

av | 26 sep, 2019 | Poliskrisen

Lästid: 12 minuter

Boken ”Peter Springare, polis – Om ett stressat våldsmonopol” (Greycat Publishing) har knappt hunnit lämna tryckpressarna men håller redan på att bli en snackis. När jag träffar Springare två dagar innan boken släpps har hans initerade och personliga vittnesmål åkt upp på internetbokhandlarnas topplistor och journalisterna hör av sig för att boka intervjuer. Sedan februari 2017 är han en av de mest omtalade, och för framför allt makten, även provocerande, poliserna i Sverige, eftersom han var den förste som ärligt vågade beskriva den importerade kriminaliteteten och dess konsekvenser för det svenska samhället. ”Alla visste ju, men ingen vågade säga som det var”, säger han. ”Den svenska konsensuseliten är så skrämmande, och sjuk”.

Idag håller debatten på att förändras, och snabbt går det. Det Springare skrev i sitt omtalade Facebookinlägg i februari 2017 skulle definitivt inte vålla samma indignation idag, när den importerade gängkriminaliteten erkänts av såväl Dagens Nyheter, SVT samt propagandamegafonkriminologen Jerzy Sarnecki. Sedan 2017 har också lögnerna om ”ensamkommande” afghanska mäns ålder uppdagats, bluffen med apatiska barn spruckit och kommunernas kris, som en direkt konsekvens av den ansvarslösa migrationspolitiken, ligger i öppen dager.

Men de som stod i främsta ledet för att vittna om hur det förhöll sig har fått betala ett högt personligt pris. De som påtalat systemfelen redan för tio, femton år sedan blev utfrusna och förlorade i princip allt. Peter Springare, relativ nykomling i systemkritikerklubben, utsattes för många hårda drev och smutskastning av journalister och mainstreammedier med vänsterliberal agenda, av alla dem som enträget hävdade att massinvandring enbart gynnar Sverige och att det inte alls föreligger några skillnader i kriminalitet, gängvåld och sexualbrott beroende på kultur och ursprungsland (något som motbevisades av BRÅ:s statistik redan 2005, men viftades bort som irrelevant för nutiden, samtidigt som politikerna in i det längsta stretade emot när det blev tal om att samla nyare statistik på samma tema, något som nu i alla fall ska göras som ännu ett uppdrag för BRÅ). Man försökte få honom åtalad.

– Vi som står i fel åsiktsdike, eller som inte håller oss i den åsiktskorridor som gäller för stunden, blir i viss mån fortfarande brunsmetade, kallas islamofober, rasister… Det är ett sofistikerat instrument man använder. Den professionella konsensuseliten bygger åsiktskorridoren, men sätter också upp en fasad kring den. Du får väl säga precis vad du vill i Sverige, säger de och tittar på dig. Jo, absolut, man får säga vad man vill, men vilka blir konsekvenserna för den enskilde? Man riskerar att förlora allt, man blir en paria, och det bankas in i folk genom att man statuerar exempel. För de som vågar säga sanningen får löpa gatlopp och hudflängs. När åsiktsdiket sen börjar rämna, som detta med invandringspolitiken, integrationspolitiken, hela misslyckandet, så rämnar det bakom fasaden. Då byter man åsiktskorridor i smyg. Titta på Shekarabi nu, som säger att vi måste ha ordning. Men det ges ingen kredit till den som sa samma sak tidigare, stämpeln är kvar på dem man misstänkliggjort. Det blir ingen offentlig debatt, att man går ut med att man haft fel, utan man låtsas som om man alltid har tyckt så. De som opponerat sig är fortfarande obekväma. Det är så ruggigt och jävligt. De som styr detta, är ofta vänsterexrema, journalister och ledarskribenter. De låtsas inte heller om att de haft fel, plötsligt bara tycker de något annat. Att de som kölhalades sa samma sak för flera år sen vill de inte kännas vid.

Det är slutet av 2019, det är inte lika ”kontroversiellt” att säga att Sverige drabbats hårt av importerad kriminalitet som hedersvåld, terrorhot till följd av radikal islam, att delar av utanförskapsområden knappt längre är Sverige utan lyder under sharialagar och att samhället blir allt otryggare, bland annat till följd av att utländska stöldligor får härja fritt, samtidigt som Sverige är det polisglesaste landet i hela Europa. Till och med politiskt korrekta kulturmän erkänner att våldet är ett stort samhällsproblem, samma kulturmän som gärna rasiststämplade allt höger om Miljöpartiet. ­Ändå är de, som i likhet med Springare vågade kliva utanför åsiktskorridoren, fortfarande etiketterade som obekväma. Sanningen mörkas fortfarande. Inte minst i Springares egen myndighet, polisen.

– Jag vill vara noga med att det är inte yrket som sådant jag kritiserar, säger han när vi slår oss ner i de bruna skinsofforna inne i foajén på den gemytliga gården på Ekerö där han är på en miljökonferens med jobbet. Yrket älskar jag, jag har ju varit polis i snart 45 år.

Vi ses för att han ska debutera som författare, med en bok som är ett initierat vittnesmål inifrån en dysfunktionell organisation. Sist vi sågs var i Örebro hösten 2017 och han hade planer på att skriva redan då. Jag kommer ihåg att vi pratade redan då om samhällsutvecklingen och att det gick åt fel håll. Idag konstaterar Peter Springare att allt det han varnat för har slagit in. Det ökande gängvåldet, att de kriminella flyttar fram sina positioner. Och det importerade våldet, vars råhet och brutalitet inte är av det slag som svenska myndigheter, inte minst polis varit vana vid.

– Det är människor från krigshärjade länder, de som är vana vid att lösa konflikter utan samhällets inblandning vi har att göra med. De har en helt annan kultur, ett helt annat synsätt på rättsväsende. Där sätter man sig och förhandlar med en ledare. Det är inte vår syn på demokrati som gäller. Och detta har politiker och beslutsfattare så svårt för att ta in, suckar han. Detta samtidigt som polisens verksamhet kollapsar. Man håller på med flum, trams och sociala experiment istället för att koncentrera sig på det som skattebetalarna förväntar sig av oss. Vi har en ledning som prioriterar eviga samverkansprojekt och mångfaldsplaner, jämställdhetsmål och managmentkonsultande medan skjutningar, bombsprängningar, mord, rån, misshandel, rena avrättningar och grova våldtäkter lämnas ouppklarade. Polisen levererar helt enkelt inte längre, Och cheferna gömmer sig bakom lögner och kulissbyggen och presenterar manipulerad statistik till medborgare och politiker utan att skämmas. Det är ruttet alltihop.

Han skrockar lite, och hoppas att hans bok ska skapa debatt.

– Det ska bli intressant nu när boken kommer ut. Jag hoppas att polischeferna ska bli tokiga, jag har till exempel sågat Carin Götblad, och namngett flera höga chefer. Jag skriver bland annat om hur Lena Tysk behandlade Agneta Kumlin. Tysk fick tillbringa två år i frysboxen, men sedan plockades hon in igen av Carin Götblad. Jag citerar ur förundersökningen, ur förhör, där det framgår hur Lena Tysk uttrycker sig mot lägre chefer. Hon säger saker som att ”han ska spikas upp på väggen”… I ett annat sammanhang säger hon att ska man få en högre chefstjänst ska man krypa runt Carin Götblads fötter, ”och nu har jag krupit tillräckligt”.

Samtalet glider in på polisorgansiationen och vad han anser borde göras för att denna ska tillfriskna. Han beskriver polisorganisationen som ineffektiv och splittrad, utan rätt mål och riktning. Bristen på poliser är ett problem, medger han, men något som är ännu värre är ineffektiviteten.

– Vi måste ha fler poliser, det håller jag med om. Men man kan inte dra likhetstecken mellan kvalitet och kvantitet. Sju-åtta poliser kan göra ett lika bra jobb som femton, om de bara är kompetenta för sina arbetsuppgifter, är rätt man på rätt plats, har bra ledarskap och jobbar i en harmonisk struktur. I slutet av 80-talet var vi strukturerade på ett helt annat sätt. Problemet idag är att vi har en hoper utbildade poliser som håller på med administration och med hittepåjobb som är ett slöseri med resurser. Hela tiden flyttar man fram positionerna, lever i en drömvärld. Dan Eliasson lovade bättring, bland annat jag kritiserade jag honom väldigt hårt, och till slut tvingades han gå. Nu gör Anders Thornberg samma sak, man struntar i det som är här och nu, istället tittar man mot vision 2024, man när en slags naiv dröm om att vi ska vara 10.000 nya polisanställda tills dess. Det är bara trams, det kommer inte göra någon skillnad.

– Det handlar om att hela det högre polischefskiktet måste bort, de måste bytas ut. Det räcker inte med att bara byta ut en polischef, som Dan Eliasson. De som styr svensk polis är inte politikerna heller utan det är regionspolischefer, biträdande polisområdeschefer, i viss mån ända ner till lokalområdescheferna, det är de som har makten. Och dessa har misslyckats kapitalt i 10-15 år, med sin cementerade chefskultur. Vill man se en förändring måste du får in folk som inte lever i funktionell dumhet. De som inser att det är viktigare att utreda mord och våldtäkter än att snickra på en ny mångfaldsplan.

– Poliser går i väggen till höger och vänster. De slutar. Folk förstår inte hur illa det är. Och när man rekryterar nya… Jag angriper dem inte personligen, men kallar dem polishybrider. De är vilsna, har ingen identitet. Högsta polisledningen vet hur illa det är ställt, men de är inte ärliga om hur det ser ut. Istället gör de allt för att skydda varumärket, med hjälp av sina enorma kommunikationsavdelningar. Jag kallar dem trollfabriker.

– Sen hittar man på nödlösningar, som att ta in oerfarna experter som ska utreda brott. Men man måste besitta social kompetens, kunna hantera kriminella, om man ska ha så pass tunga poster. Men nej, man tar in civila utredare. Vid ett spaningsmord för 10-15 år sen kunde du vara vara garanterad att det sköttes av erfarna duktiga våldsbrotts- och mordutredare, de visste vad de skulle göra. I dag ska du veta att det kan vara en person som för två år sen satt i kassan på ICA, som inte är polis… nån som bara tagit examen i psykologi…

Hur ska polisen komma på rätt kurs?

– Vi måste byta ut dem som kör polisverksamheten idag. De har visat gång efter gång att de har misslyckats med sitt uppdrag. Deras platser ska ställas till förfogande. Det finns kompetenta personer som kan fylla dem. De bästa är de som ifrågasätter mest, de som är kritiska och modiga. Men polismyndigheten drivs idag inom ramen för funktionell dumhet. Därför tillsätter man lättstyrda jasägare. Såna som man har hållhakar på.

– Många poliser vågar inte säga ifrån trots att de tycker att det som sker är fel, de lever i tystnadskulturen, för den som höjer sin röst blir straffad. Vi lever i skilda världar, det högre polischefskiktet lever i en godhetslallande bubbla, vi som jobbar med kärnverksamheten lever i en helt annan verklighet.

Hur länge kan det pågå?

– Det kommer snart att hända något, för det är en tickande bomb. Det här kommer inte att hålla.

Jag frågar vad han anser om regeringens senaste utspel, satsningen mot gängvåldet som moderaterna först förkastade men sedan accepterade.

Han skakar bara på huvudet. Sedan sågar han den rakt av.

– Det är bara populism, bullshit, spel för gallerierna. De klappar sig själva på bröstet för hur de höjt straffet för grovt vapenbrott, det sitter jättemånga på häktena för detta. Det har absolut skett en enorm förändring till följd av den här lagstiftningen. Men de som är potentiella mördare i de här gängen, som går fram och tittar i ögonen och skjuter fem skott i huvet, de har inga vapen på sig. De har tillgång till vapen ändå. De som åker in är åsnorna, bärarna, de har jättemånga sådana, 16-17-åringa wannabees, de säger, du får bära min Uzi, min Glock… Ja, så åsnan åker på grovt vapenbrott. Men han, den potentielle hitman har inget på sig, han klarar sig. Eller så har de vapen gömda, i soprum, eller i källaren, i närheten av pizzerian eller på nåt annat gömställe, de har aldrig vapen på sig. Det är över på en minut, de kastar vapnet, vi kommer inte åt dem.

– Det blir inte mindre skjutningar på grund av de här skärpta lagarna. Man har sån övertro på detta, rabblar det som ett mantra, tror att man visar handlingskraft, titta vi ändrar lagen, vi höjt straffen, men det har ingen effekt. De som skjuter struntar fullständigt i det här, om du höjer straffen med flera år, de tänker inte i de banorna! Det krävs andra metoder. Som att de skulle sitta i fängelse i Albanien eller om hela deras familj utvisas. Vi måste vara hårdare överlag, vi måste ha en annan migrationspolitik, sätta ner foten när de kommer hit, ställa högre krav på alla invandrare. De måste lära sig svenska, skaffa sig jobb, de ska inte ha nånting gratis. De måste förstå att här gör vi så här, annars åker man ut.

Hur kommer det sig att man tillåtit det gå så långt att de kriminella skrattar åt polisen?

– Ja, det är frustrerande, att det blivit så. Tidigare skrattade man inte på det här viset. Man gjorde det en gång och sen gjorde man det inte mer. På 80- och 90-talet var polisen mer pragmatisk, handfast, jordnära. Cheferna höll sin personal om ryggen. Arbetsgivaren litade på sina anställda. man sprang inte och anmälde folk. Vi var inte ångestdrivna. Vi var inte heller rädda för att bli falskt anklagade. Men nu! Poliserna är så rädda för att göra fel, de blir uppskrämda, de har inte stöd av sina chefer, de törs inte använda sina vapen. De använder inte sitt våldsmonopol som medborgarna satt i händerna på dem. Jag har hört flera poliser som säger rakt ut att de tycker det är jobbigt, de är oroliga… Jag säger, de kastar stenar, släng in dem i bussen, du har lagstöd för att göra detta. Men nej, då säger de, att de filmar med mobiler…. det går inte, man blir filmad, anmäld, det missförstås, man har inget stöd… det är absurt. Polisen törs inte ingripa för de är rädda att bli anmälda! ”Det är så obehagligt” säger de. En del törs inte ingripa överhuvudtaget. Och det är resultatet av dåligt ledarskap. Poliser blir dömda när de försvarar sig, de får ingen stöttning av samhället eller av sina chefer. Minsta kritik så blir cheferna skitnödiga. Det handlar om ångestdriven desperation. Det första som kommer i deras hjärna, är att anmäla till internutredningen, inte att de ska prata med befälen.

Varför är det så dysfunktionellt och ängsligt tror du?

– Det hänger ihop med konsenuseliten och åsiktskorridorerna, folk kan inte hantera det. Och vi har en minoritet som beter sig överlägset en majoritet. Vad den här ängsligheten beror på, det är svårt att säga, kanske ligger den inbyggd i generna, kanske är det skuldkänslorna över baltutlämningen , Ådalskravallerna, eller kollaborerandet med nazisterna under andra världskriget, att man lät dem åka tåg kors och tvärs över landet… så nu tar man in hundratusentals personer, och skänker bort landet, de håller på att ta över…

Jag har rest runt i Sverige under sommaren och sett att många polisstationer har stängt. Borde de inte vara bemannade?

– Jo, naturligtvis. det är klart polisstationerna ska vara öppna! Det var de förr. Det handlar om strukturerna. Men man prioriterar annat. De som verkligen behöver samverka är handläggare på skattemyndigheterna och poliser. Men nu bygger man upp andra strukturer, som samverkanspoliser, som inte har nåt med vår egentliga verksamhet att göra.

Hur ser du på Sveriges utveckling framöver?

– Ja, du, säger han efter en stund. Det beror alldeles på hur det kommer se ut i politiken. Men ska vi ha en förändring behövs det en helt annan ledning.

Så, för att avsluta, vad skulle du göra om du fick fria händer för att få polisen att fungera? Vilka är de fem viktigaste åtgärderna?

Han säger att det behövs mycket mer än så, och att han även skriver om detta i boken. Men sedan räknar han på ena handens fingrar:

– Första steget är att återta och återupprätta professionen på ett pragmatiskt sätt. Polisyrket är ett hantverk. Alla poliser ska inte akademiseras.

2. Sen måste vi byta ut dem som kört ner flygplanet i backen, de kaptenerna och styrmännen måste bort allihop. Snart är Anders Thornbergs smekmånad över, om han ska ska överleva så måste han ha andra människor som inte har fallenhet för funtionell dumhet.

3. Organisationen måste omstruktureras. Vi behöver återupprätta där vi brister i dag. Specialistgrupperna måste tillbaka, de på våldsbrott, stöldligor, spaningsrotlar, brottsspaningsrotlar. Vi måste integrera underrättelseverksamheten, integrera utredningsverksamheten under samma hatt. Idag spretar det åt alla håll, det utreds i varenda skrubb, ingen har koll. Det håller inte.

4. Säkra tryggheten på gator och torg. Vi måste itu med ordningspolisverksamheten är steg fyra. Vi måste struktrera upp schemaläggningarna. Fasta grupper, fasta turer, fasta listor, där folk jobbar ihop. idag vill ingen jobba röda dagar och helger. Vi måste prioritera bort trams. Som att 50-60% av poliserna ska vara ballongutdelare, och dialogpoliser. Sånt måste skäras ner till mindre numerär och lyfta in flertalet i radiobilarna så de kan åka ut när folk behöver dem och ingripa vid inbrott, avbryta slagsmål och misshandel. och så vidare.

5. De civila på rätt plats. De ska underlätta för poliser i kärnverksamhet, stötta den operativa polisen. Det är de som ska göra de administrativa jobb som utbildade poliser idag gör långsamt och ineffektivt, skriver pekfingervals i fyra timmar… Vi behöver mer administrativ civil personal och istället flytta resurser till vårt uppdrag, det uppdrag vi har av skattebetalarna att bedriva polisverksamhet, utan flum och sociala experiment.

Innan vi skiljs åt tar vi en obligatorisk selfie.

Septemberdagen håller på att ta slut utanför och Springare ska äta middag med sina kollegor.

– Sköt om dig, säger han, och jag tänker att det är fler poliser som han som Sverige behöver.

Peter Springares bok beställer du här!

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer