Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Så trakasseras journalisten Magda Gad på sociala medier på grund av sin rapportering från Afghanistan

av | 31 dec, 2018 | Uncategorized, Migrationspolitik

Lästid: 8 minuter

När året 2018 sjunger på sista versen börjar det bli dags att summera intrycken av dagarna som gått. Ett bestående intryck är behovet av lögner och verklighetsförnekelse av hur världen ser ut. Jag undrar om inte detta svenska psykostillstånd är rätt så unikt för vårt vackra nordiska land. Har vi någonsin haft sådan eldig kamp om verklighetsbilden? Det tragiska är att den mest brinnande avskyn och de hårdaste dreven riktas mot dem som lyfter fram fakta. Den senaste att drabbas är journalisten Magda Gad, som i tidningen Expressen skriver om kvinnors situation i Afghanistan. Precis som flera andra innan henne möts hon nu av misstro, ifrågasättande och anklagelser om en ”dold” agenda, när hon försöker sprida kunskap om de svagas utsatthet. Jag både förfäras och häpnar inför hennes belackares dumhet och tvingas konstatera att vi har en bit kvar att gå tills integrationsproblemen i Sverige kommer kunna börja lösas på allvar. Magda Gad gör ett strålande arbete och hennes reportage är varningar från de olyckligt lottade till en bortskämd västvärld som högmodigt tänker att detta aldrig kan hända oss.

På sociala medier utspelas just nu något som påminner om en verbal fars, där välmående naiva svenskar som uppenbarligen helt saknar kontakt med verkligheten mobiliserar all sin energi för att uttrycka sin avsky. Inte mot förtrycket av kvinnor, oh nej! Måltavlan för indignationen är Magda Gad och det faktum att hon lyfter helvetet som majoriteten av kvinnorna i Afghanistan lever i.

Man skulle kunna tycka att just kvinnor borde vara tacksamma och engagerade när en annan kvinna belyser utsatta kvinnors situation i de länder från vilka många män kommer till Sverige. Men så sker icke.

En av kvinnorna som kritiserar Gad anser att det vore bättre om Gad skrev på persiska:

En annan anser att Gad ”driver en agenda”. Man undrar – vilken?

Ytterligare en tycker att Magda Gad bidragit till ”mer fientlighet”:

På Facebook pågår ett rent propagandakrig mot Magda Gad:

Här är ännu en reaktion på Gads rapportering (intervju med en imam, som ger uttryck för vad många imamer anser) som får en att börja undra hur det står till hemma i vissa av de svenska stugorna:

Man skulle kunna tycka att de priviligerade kvinnorna borde tacksamt ta emot den information som Magda Gad tillhandahåller, och därefter fundera på vad som kan göras för att hjälpa utsatta flickor och kvinnor i deras hemland, samt hur vårt eget land påverkas av att männen från Afghanistan kommer hit och därmed bär med sig sina värderingar och traditioner, samt inte minst synen på kvinnor, HBTQ-personer och sexualitet. Nej, Magda Gad behöver inte alls ”nyansera” den gräsliga verkligheten som tidigare skildrats av till exempel Helena Edlund (något som gjorde att hon blev rasiststämplad och ifrågasatt). För det är fakta att afghanska kvinnor våldtas, misshandlas, förtrycks och mördas av afghanska män och att detta är ett systematiskt förtryck, som accepteras och hejas på av samhället, alltså helt enkelt normer som människor i Afghanistan lever med.

Man skulle också kunna tycka att i synnerhet svenska kvinnor borde fundera en smula på detta och sedan kika på vad som händer när tusentals av dessa män förflyttar sig till ett land som sekulära, demokratiska, sexualliberala och jämställda Sverige. Sverige har de senaste åren tagit emot ett stort antal afghanska män i varierande åldrar. Många av dem som kommer till Sverige bär på värderingar som skiljer sig diametralt från våra svenska. Bilderna nedan är från TV-programmet Uppdrag Granskning som tog upp överfallsvåldtäkterna, där afghanska män är överrepresenterade enligt den medborgarstudie om sexualbrott som Patrik Jonasson gjorde i oktober förra året.

Även synen på fysiskt våld skiljer sig, till exempel förhållningssättet till att bära kniv som vapen, en faktor som ofta ingår i slagsmål där afghanska unga män är inblandade. Polisen Ted Ericsson höggs i nacken av en afghan i augusti 2017. En 16-årig pojke höggs ner av afghansk man i Staffanstorp våren 2018. Helga, 89 år, stacks ihjäl av afghansk 21-åring i Norsjö. Dessa är bara tre väldigt kända fall. Mörkertalet är stort, också som ingrediens vid rån och så kallat ”ungdomsstök”. Enligt flera poliser jag haft kontakt med är ensamkommande afghaner överrepresenterade bland knivbrott ungdomar emellan, också sinsemellan de ensamkommande, som även är frekvent förekommande i fråga om drogmissbruk, försäljning av droger samt annan social oro, till exempel i Nordstan i Göteborg och i Uppsala, där missbruk av rökheroin är vanligt.

Många afghanska män som kommer till Sverige saknar asylskäl och får avslag i alla instanser. De blir därefter dömda till utvisning från Sverige, dock är det många gånger svårt att verkställa utvisningar eftersom aktivister försöker förhindra myndigheters arbete. Vem minns inte den skeva aktion som Elin Ersson gjorde sig skyldig till när hon hindrade ett plan från att lyfta för att en utvisningsdömd afghan fanns ombord? (Att just han ville iväg och att han dessutom misshandlat sina barn var kanske inte så viktigt i sammanhanget.)

Frågan om Afghanistan är komplicerad, jag vill inte förringa den, men att afghanska män i arbetsför ålder ska rulla tummarna i Sverige medan deras kvinnor far illa i hemlandet, är ett tillstånd som för varje tänkande människa känns märkligt. Också den så kallade afghanamnestin, där över 9000 afghanska män i oklar ålder getts möjlighet att dröja sig kvar i Sverige, har blivit starkt kritiserad. Lobbygrupper kämpar stenhårt för dessa män och utnyttjas givetvis också för gruppens intressen. I sin tjänst har man vissa etablerade medier, som Svenska Dagbladets Negra Efendic som driver en kampanj för att misstänkliggöra medicinska åldersbedömningar, som anses tillförlitliga överallt utom i bananmonarkin Sverige. Här kommer känslor i första rummet – inte vetenskap och fakta.

Den svenska debatten lider av svår nyanslöshet. Av att allt är antingen svart eller vitt. Debatten är på det sättet fördummande, och extrem. För man måste kunna diskutera flera olika saker samtidigt. Man måste kunna belysa det faktum att Afghanistan är ett förfärligt land för många flickor och kvinnor, men också för många pojkar och män. Man måste kunna se att många av dem som kommer från Afghanistan absolut söker ett bättre liv, vilket är förståeligt, och samtidigt måste man fråga sig om den bästa lösningen är att det är i Sverige detta nya livet ska etableras? Varför satsar vi inte alla de pengar som slösas på unga män utan asylskäl, på de lidande afghanska flickorna och kvinnorna?

När lögner sätts i system och människosmugglare tillåts sätta agendan, blir saken djupt problematiskt. När sedan grupper av svenska kvinnor dessutom utnyttjar de afghanska männen som sina gosedjur och sexobjekt, blir det hela bortom problematiskt. Det finns kluster av kvinnor som dessutom beter sig djupt kontraproduktivt för hela migrationsfrågan, när de sätter sina behov av att vara behövda av män som utnyttjar deras omsorger i första hand, och blir därmed både blinda och döva för vilka följder detta kan få. Att ett okänt antal av dessa kvinnor dessutom utnyttjar afghanska män sexuellt ger hela situationen en besk bismak.

Jag vill här än en gång lyfta upp exemplet med den sexdömde afghanen som utnyttjade en minderårig flicka sexuellt på ett konfirmationsläger, och som det heter: Du kan aldrig gissa vad som hände sedan… Varje sund människa skulle fördöma brottet och mannen som skadat en ung tjej, oavsett hans bakgrund. Men dessa kvinnor är inte sunda. De är likt medlemmar i en sekt, förblindade av sina egna vanföreställningar. Således blev resultatet att de skyndade till försvar för den sexdömde, och ansträngde sig allt de kunde för att misstänkliggöra flickan. Facebook var fullt av styrkekramar, handhjärtan och sötslikiga kärleksord till sexbrottslingen. Medan den minderåriga tjejen, bara ett barn, och hennes familj, utsattes för ren häxjakt och hat. Hur mår vår samtid, när man hyllar en förbrytare och smutskastar offret? Hur mår vår samtid, när man demoniserar en utrikeskorrespondent som lyfter svåra frågor, och lägger skulden på henne istället för att analysera den mångfacetterade problematiken som det innebär när ett lands integration prövas hårt och komplicerade kulturkrockar uppstår?

Själv blir jag illa berörd av att läsa om de afghanska flickorna och kvinnorna, och jag vet ju att deras öden ligger i händerna på afghanska män. Jag är inte förvånad, och har aldrig blundat för att många av världens länder är extremt dåliga platser för kvinnor och barn att leva i och jag önskar de fick en fristad bortom ondskan, som oftast bottnar i religiösa vanföreställningar och förlegade idéer. Jag ser också hur just den här religiösa fundamentalismen ohotat får bre ut sig i länder som tidigare varit fria och mer sekulära och hur dessa strömningar tillåts söka sig till Europa. Det är ingen hemlighet att liknande krafter äter sig in även i Sverige. Just därför är det viktigt att belysa, rapportera, informera, och ärligt skildra vad som händer när medeltiden gör entré och trycker undan kvinnors frihet och trygghet. Magda Gad gör ett strålande arbete och hennes reportage är varningar från de olyckligt lottade till en bortskämd västvärld som högmodigt tänker att detta inte kan hända oss. Jo, det kan det. Det händer också redan, här och nu, i form av gruppvåldtäkter och övergrepp, förtryck, könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld och shariapoliser, eftersom denna kultur tillåts etableras här utan att samhället sätter ner foten och säger ifrån. Att inbilla sig att tusentals män inte gör skillnad är inte bara dumt, det är faktiskt ren och skär ondska. Och pratar man inte ärligt om det så drabbas alla, även de som inte tillhör de kriminella. För naturligtvis begår inte ”alla” brott. Men det är illa nog att en hel del av dem gör det.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer