Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Rasmus Dahlstedt ser tvångsfinansierad Schyffert på SVT: ”Hycklarens afton på Cirkus”

av | 16 feb, 2019 | Kultur

Lästid: 6 minuter

Sedan 1 januari 2019 tvingas alla svenska medborgare betala en public service-avgift. Således finansierar vi alla, vare sig vi vill det eller inte, den ”underhållning” som SVT och Sveriges Radio bestämmer sig för att erbjuda oss. Skådespelaren och skribenten Rasmus Dahlstedt bestämmer sig således för att tvångstitta på Henrik Schyfferts show som kommer finnas tillgänglig på SVT Play ända till sommaren. ”Jag minns Henrik Schyffert som en i grunden habil skämtare som i början av 1990-talet med ”I manegen med Glenn Killing” faktiskt lockade fram några skratt”, skriver Dahlstedt i sin recension. Därför blir han kvar framför TV:n. Frågan är bara vad som lockar fram skrattet idag? Dahlstedt lutar åt att Henrik Schyffert ännu en tid förblir det här samhällets främsta kontraindikator. Det finns anledning att vara rädd.

Jordan Peterson gav nyligen ut en bok med titeln ”12 livsregler – ett motgift mot kaos”. När jag tar del av Henrik Schyfferts soloshow ”Var inte rädda” från Cirkus i Stockholm i en filmad version på SVT Play kommer jag att tänka på den kanadensiske psykologen. Peterson och Schyffert, i mycket varandras motsatser.

Föreställningen tar sin utgångspunkt i ett mail Schyffert mottagit från en av sina vedersakare vid namn Oden Korsriddare. Oden frågar Schyffert när han senast gjorde något på riktigt, om han har någon flykting boende hemma hos sig och om hans drivkraft egentligen inte är att få likes av mediakompisarna i Stockholm. Oden etiketteras omgående som högerpopulist. Ett mysigt ”vi och dom” etableras. Vi rättrådiga med bostadsrätter i Stockholms innerstad. Och dom korkade, felröstande, privilegierade lantisarna.

Härpå erkänner Schyffert att han är en hycklare. Så följer hans egenuppfunna definition av hyckleri: ”Att vilja vara en bättre människa än man är. Och inte få ihop det.” Efter att på detta sätt ha givit sig själv carte blanche för nyspråkliga excesser och bisarrerier sätter showen fart. Den som trodde att det är tabu att tala om invandringens kostnader har fel. Det går för sig om man är ståuppkomiker. Vi får veta att det är fyra gånger så dyrt att få ut en Svenne Banan i arbetslivet som kranskärlkirurgen Amir från Syrien. Den senare har hoppat, skuttat och simmat hit från Mellanöstern. Och ändå skulle det inte handla om politik. Schyffert anser nämligen att politiker ska ägna sig åt politik, inte vanliga dödliga. Alltså man måste dra slutsatsen att han räknar sig till den politiska eliten.

”Var inte rädda” har efter premiären 2017 även spelats på turné i landet och blivit en publik- och kritikersuccé. Då sedan den 1 januari 2019 alla svenska medborgare tvingas betala en public service-avgift är det väl lika bra att titta, tänker jag. Tvångstitta, så att säga. Jag minns Henrik Schyffert som en i grunden habil skämtare som i början av 1990-talet med ”I manegen med Glenn Killing” faktiskt lockade fram några skratt. Så jag blir kvar framför TV:n.

De politiska analyserna följs av de könspolitiska. Komikern klargör att alla svenska, vita, mansplainande män över fyrtio som håller på att tappa håret och jobbar som mellanchefer på IT- bolagnspringer maraton för att synas. Män över fyrtio fyller i själva verket ingen funktion överhuvudtaget.

Det ska till Schyfferts försvar sägas att han gör en ansats att idka självkritik. Han inser att han är en uppmärksamhetshorbock. Redogörelsen för hur han återvänder till hemmet för narkomaner för att han glömt att ta en selfie tillsammans med knarkarna har det självupplevdas fräschör. Schyffert har varit hygglig nog att köra tio minuter gratis standup. Belöningen kommer i form av en bild tillsammans med samhällets olycksbarn. Ovärderligt för en Instagram-junkie som Henrik Schyffert.

Därefter följer ett försök till koketterande. ”Jag har svårt för det här”, hävdar Henrik Schyffert inför sin monolog om relationen till den före detta frun. Schyffert har kort tidigare beskrivit småbarnsåren tillsammans med denna kvinna som en sexuell ökenvandring. I hans kropp och ansikte sker ingen förändring. På hans läppar vilar alltjämt ett självbelåtet flin. Det kan tyckas som en oskyldig lögn men är besvärande för en person som har så höga sanningskrav som Henrik Schyffert. Finns det något Henrik Schyffert har svårt för att säga från scenen? Vad skulle han inte sälja ut för ett skratt?

”Är det så att min bild av mig själv inte stämmer med riktiga jag?” Tanken borde svindla men Schyffert förblir omedveten om vilken avgrund som öppnar sig under hans fötter. Det är heller ingen fråga utan en pose. Henrik Schyffert frågar sig inte på riktigt.

Jag har så här dags ett antal frågor: Hur många Henrik Schyffert tål Sverige? Hur länge kan Cirkus Schyffert pågå? Tar inte sockervadden slut snart? Om inte rädslan för att övertrassera det av pizzaekonomen Schyffert tilldelade dryckeskontot höll mig tillbaka skulle jag ta mig en grogg.

Min främsta invändning mot Henrik Schyffert är inte hans avsaknad av moralisk kompass. Värre är att han saknar det vi i det här landet länge såg som en estradörs viktigaste egenskap, värme. Schyfferts palett har en färg, hånets isblå. Från den tunna träskivan skvätter han förvisso iväg några roliga kluttar, framför allt i under bältet-genren. Men inte ens hans självrannsakan är fri från ironi.

För att föreställningens titel inte ska verka alltför sökt kommer Henrik Schyffert i slutskedet in på ett nytt område, rädslans psykologi. På frågan från Oden Korsriddare vad han är mest rädd för svarar han ”Jag är just nu mest rädd för själva rädslan”, ett floskelcitat helt i klass med Paulo Coelho, vars aforismer han häcklat tidigare under kvällen. Det blir efterhand tydligt att Oden Korsriddare bara är en gigantisk projektionsyta för Henrik Schyfferts egna demoner. I ett försök att binda ihop säcken konstaterar Schyffert att ”Oden och jag, vi är samma. Två medelålders män som inte kan ta till sig fakta längre för att de blivit så jävla rädda.” Utan att känna Oden Korsriddare tror jag mig kunna säga att det inte stämmer. Det sannolika är att Odens rädsla grundas i något han ser och upplever.

”Rädslan är den starkaste känslan vi har. Den slår ut all logik i huvudet”, konkluderar Schyffert. Det skulle kunna vara ett argument för att han är rädd. Men jag tror honom inte. Jag ser inte rädslan avtecknas i honom. Jag hör orden sägas, men jag bevittnar ingen kroppslig manifestation av rädslan. Och jag litar mer på mina sinnen än på Schyfferts ord.

Henrik Schyffert avslutar med ett löfte till Oden Korsriddare: ”Jag ska verkligen försöka förbättra mig.” Vad är denna utfästelse värd? Ett Netflix-abonnemang? Schyffert tipsar Oden om att fika med några marockaner, för att se hur farligt det är. Kommer Henrik Schyffert å sin sida att hälsa på Oden Korsriddare och dennes bröder och systrar i Borlänge, Filipstad eller Kramfors? Beger han sig ut i den stockholmska förorten för att kanske rentav spela någon föreställning där framöver? Lämnar han, om än bara som hastigast, sin mediala värld för en utflykt till den verkliga?

Jordan Peterson och Henrik Schyffert gestaltar samtidens polarisering. Den bildade, sanningssökande ordningsskaparen och den oinsatte, irrationelle kaosgöraren. Jag ser för mitt inre öga Schyffert fråga Peterson hur han kan förändra sin destruktiva livsföring. Och hur Peterson med faderlig omsorg svarar ”Get your act together!” Den dystrare prognosen är att sociala medier-kungen inte tar sig samman. Att han inte nås av insikten att vi ser skillnad på en kungamantel och en narrkåpa. Att han fortsätter att sparka nedåt och kalla den riktningen uppåt utan att begripa att korten är synade. Om detta scenario blir verklighet mäktar vi inte med en enda Henrik Schyffert.

Vilken väg väljer Henrik Schyffert? Han påstår sig vara känslostyrd men jag tillåter mig att tvivla även på detta. Risken är att hans faktaresistens avtar med uppmärksamhetssuget. Schyffert har 153 000 följare på Instagram och 46 000 på Twitter. Statsägd radio och TV har 2019 en budget på 8 miljarder. Generöst nog finns föreställningen ”Var inte rädda” att beskåda fram till sommaren på SVT Play. Manegen är krattad. Jag lutar åt att Henrik Schyffert ännu en tid förblir det här samhällets främsta kontraindikator. Det finns anledning att vara rädd.

RASMUS DAHLSTEDT

Rasmus Dahlstedt är skådespelare, manusförfattare, regissör och fri skribent. Han kunde senast ses i rollen som Julian Assange i publiksuccén ”Visselblåsaren” av Jens Ganman.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer