Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Rädslan för att stå upp för sina åsikter håller fortfarande ett förlamande grepp om Sverige

av | 21 apr, 2019 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

En eventuell förändring av samhället går långsamt. Fortfarande känns det som om skräcken för att tycka annorlunda och våga uttrycka avvikande – trots att de ingalunda är extrema! – åsikter – är enorm. Det märker jag av de mejl och direktmeddelanden som dagligen dimper ner i min inkorg. Flödet av människor som haft ett ”uppvaknande” har ökat, men många är tyvärr fortfarande livrädda för att ventilera sina tankar offentligt. Och åtskilliga verkar fortsätta vilja rösta på de politiker som aktivt förstör samhället. Hur är det möjligt?

De finns överallt, dessa mentala dissidenter. Förklädda till åsiktslydiga medborgare som på ytan håller med om det som är accepterat att yttra inom ramen för Åsiktskorridoren. I fikarum, på luncher, på middagar, bland grannarna, på föräldramöten, skolgårdar, tjejmiddagar… De kanske inte jublar åt samhällsutvecklingen, men de säger inte heller ifrån. Istället väljer de att hålla tyst, att inte ”lägga sig i”, kanske nickar de lite oengagerat åt vad diverse politiker pysslar med medan de innerst inne tänker ”herregud”. Jag vet hur det känns för jag har själv betett mig likadant förr i tiden, i många år var jag till en början rätt ointresserad av politik, först vid valet 2014 och i och med Decemberöverenskommelsen vaknade jag upp och blev rejält förbannad, men blev ändå inte offentlig med mina verkliga tankar. Jag tänkte ”detta är inte klokt” men var inte riktigt på den nivån att jag kände att just jag måste gå ut med dessa åsikter, varför skulle just jag? Jag hade nog inte riktigt formulerat det inombords att det var mitt kall att opinionsbilda, jag höll ju på med annat. Och nu med facit i hand inser jag väl också att jag på den tiden var upptagen med jobb och projekt, och kanske att jag inte heller orkade slåss, orkade inte bråka, orkade inte bli ifrågasatt, framför allt orkade jag inte förlora uppdrag och ”vänner”. (Jag tänkte inte aktivt att man i en demokrati förlorar jobb för att man säger det man tänker, men det har tyvärr visat sig att Sverige inte längre är en demokrati, till exempel blir inte en författare som av Åsiktsdiktaturens medieverktyg Dagens Nyheter stämplats som ”kontroversiell” inbjuden att föreläsa på landets bibliotek trots att man är omtyckt och en av de mest utlånade). Jag skriver ”vänner” inom citationstecken för de var ju inga riktiga vänner, de var bekanta, människor jag umgicks med men som jag egentligen inte kände på djupet och de stod mig inte heller nära, men framför allt visste jag att de skulle vända mig ryggen om jag inte upprätthöll åsiktsmonokulturen, skrattade åt samma skämt, ryggdunkande samma kändiselit, låtsades att allt som sker är i sin ordning. Om jag valde att gå mot strömmen och säga vad jag egentligen tyckte och tänkte skulle jag ta stora risker och bli utfryst. Jag ser dessa kända personer inom mediebranschen men även inom andra branscher idag, de flesta av dem är politiskt korrekta eller helt opolitiska, eller så håller de på med ofarliga ställningstaganden, sånt som aldrig kommer att göra dem arbetslösa. Jag kan förundras över hur de obekymrat lallar på, en del kallar sig feminister, andra hävdar att de arbetar för en bättre värld, de är helt enkelt något som i Danmark döpts till ”Part Of the Problem”. Möjliggörare till att samhällsutvecklingen i Sverige håller på att gå rejält åt helvete. Jag åter kommer till fenomenet ”Part Of the Problem”, POP, i en kommande text.

En person som arbetar inom vården skriver långt om hur vederbörande utsatts för våld. Hur vederbörande blivit utbränd och knäckt. Hur fegt samhället är i frågor som rör just ”nyanländas” och invandrares agerande. Att man inte vågar säga något för att bli stämplad som rasist. En annan person skriver att han valt att ”agera i det fördolda”. Att han inte vill framträda med namn för att inte bli av med jobbet. Många andra skriver att de inte kan gå ut med sina åsikter offentligt. De är rädda för repressalier. De har räntor att betala. Barn som går i skolan. De behöver mat på bordet. I flera år har jag fått såna mejl. Människor som njuter av mina ord och min fight, de skriver privat till mig att de älskar det jag skriver, de håller med om varje stavelse! Men de kan inte dela mina texter. de kan inte säga högt att de håller med. De vågar inte. De är livrädda. de är skräckslagna. De vågar inte. Men de hoppas jag ska ”fortsätta kämpa”. För Sverige.

Rädslan är som en sjukdom. En svensk sjukdom. Den svenska modellen. Håll tyst så lever du längre. Säg inte vad du tänker, för guds skull. Hälsan tiger still. Att tiga är guld. En svensk tiger. Diplomati är verkligen något Sverige lyckats fint med! Man teg sig igenom andra världskriget och hjälpte Hitler transportera sig genom Sverige (tack Socialdemokrater). Stockholm var Nordens Casablanca, en central för spionage. Sverige tiger också nu, politiker låter bli att stifta lagar mot terrorister så att dessa avskum kan befläcka svensk mark med sin existens ostraffat. Socialdemokrater med Morgan Johansson i spetsen är arkitekter bakom denna mesighet. Stefan Löfven pratar om krafttag mot hedersvåld men antalet hedersvåldsutsatta i Sverige är hundratusentals och ingen bryr sig. Och svenska tjejer och kvinnor lever i en otrygghet som är historisk, det finns ingen kvinnofrid i den feministiska äppelmonarkin.

Ni behöver sluta vara rädda, gott folk. Det ni ska frukta är den tystnad som skapar ännu större problem. Ju längre ni håller tyst desto värre blir det. Jag tjatar om samma sak, om alla säger ifrån blir effekten magnifik. Man kan inte avskeda alla. Och man får inte heller, det finns fortfarande lagar om detta. Tala ut! Ta ställning! Vill de förfölja er för det, ta strid. Kämpa. Moder Svea behöver en förändring. Hon lider. Men det är bara folket som kan hjälpa henne. Och du är folket.

Den 24 april klockan 14.00 är det demonstration arrangerad av Jeanette Höglund och ”Vid Din Sida”, ett initiativ för att skapa protester om hur de gamla far illa i dagens ”välfärds”-Sverige. Kom med ut på gator och torg! Att demonstrera är också ett sätt att sluta hålla tyst. jag hoppas att vi ses där. Det är alltid en början.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer