Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Quarantinechat – ett fantastiskt initiativ under rådande världspandemi

av | 31 mar, 2020 | Coronakrisen

Lästid: 10 minuter

Scener som pågår just nu runt om i hela världen är som tagna från en katastroffilm från Hollywood. Runt en miljard människor sitter hemma i påtvingad karantän eftersom regeringar beslutat att på så vis försöka förhindra ytterligare smittspridning. Sverige, som älskar att experimentera med sina medborgare och landets välmående, har en egen ”corona-modell”. När det gäller åtgärder för att förhindra smittspridningen av Covid-19 måste Sverige självklart låtsas vara bäst i klassen, även om det innebär högt spel med människors liv och hälsa, vilket har väckt kritik och uppmärksammats över hela världen. Jonas Persson, som själv efter drygt två veckor fortfarande ligger sjuk i misstänkt Coronasmitta (obekräftat av vården då han förvägrats test trots att han blivit förd med ambulans till sjukhus med andningssvårigheter) skriver här om sina erfarenheter samt om karantänchatten som hjälper människor över hela jorden att mötas och stötta varandra.

När de flesta länder i Europa införde karantän och förbud mot folksamlingar på fler än 2, 3 eller 10 personer skulle Sverige vara bäst i klassen och införde en begränsning för möten på maximalt 500 personer. När smittspridningen ökade insåg Folkhälsomyndigheten till slut att 500 kanske var lite i överkant så i fredags inskränktes det maximala antalet som fick samlas till hissnande 50 personer. I Sverige är det på det viset att regeringen officiellt litar blint på sina olika expertmyndigheter, trots att det är regeringen som styr vårt land och har det yttersta ansvaret för befolkningens välmående. Det är tydligt vid de dagliga presskonferenserna där att ministrar lägger över sitt eget ansvar på myndigheternas experter som får vara ansikten utåt. Varför riskera folkets vrede när man kan servera en syndabock, som till exempel Anders Tegnell? Bekvämt ifall det i framtiden visar sig att den dåliga beredskapen samt strategierna att bekämpa Covid-19 visade sig vara förödande för samhället, med stort mänskligt lidande och död som resultat.

Råden just nu är att de som kan arbeta hemifrån ska göra det. Grundskolorna är fortfarande öppna. Högre utbildningar sker däremot på distans för att minimera smittspridningen. I råden framgår också att äldre personer över 70 år samt personer i riskzonen ska hålla sig hemma i karantän och i affärer hålla avstånd till andra människor med minst 1.5 meter.

För de som nu är i karantän med sjukdomssymptom med långvarigt influensa som inte går över och som nekas test från vården har verklighetsuppfattningen förändrats totalt mot tidigare. Jag själv som nu har varit sjuk i över 16 dygn i feber, torrhosta, trötthet, tryck över bröstet, tungt att andas samt värk i kroppen har fått mitt livs prövning. Aldrig tidigare har jag varit med om en influensa som suttit i mer än fem dygn och nu med oförändrad status. Trots att jag varit sjuk i över två veckor så blir man självklart orolig och trött på att vara sjuk och orkeslös. Aldrig tidigare har jag kunnat föreställa mig ett liv ensam i komplett husarrest utan att träffa andra människor. Social person som jag är så är det otroligt jobbigt för mig att inte få träffa andra. De enda sociala kontakterna jag haft under min sjukdomsperiod är telefonsamtal när jag orkat prata tillräckligt och rösten har hållit ihop eller via sociala medier som Facebook och Twitter. Det jag har märkt är att väldigt många av mina vänner som är friska är otroligt rädda för att bli smittade. De tänker på sina äldre släktingar i första rummet och deras barn i andra och sig själv sist. En annan reflektion under karantänen är att jag som i vanliga fall brukar konsumera nyheter mer än en medelsvensson plötsligt började läsa allt som gick att läsa om Covid-19 för att till slut hamna i en existensiell kris då det är helt omöjligt att kunna källgranska de olika artiklarna från olika sidor och Youtube-klipp och sådant som kablas ut av svensk mainstreammedia.

Jag började fundera på om jag var ensam om den totala förvirringen av nyhetsflödet och min egen upplevelse av situationen. Av en händelse snubblade jag över en sida med en artikel som beskrev en helt ny app vid namn Quarantinechat (länk :  https://quarantinechat.com ) som syftar till att bryta ensamheten mellan människor i karantän och jag bestämde mig för att testa appen. Upplevelsen har varit överväldigande positiv och har fått mig att må mycket bättre. Jag är otroligt lycklig för under de dagar jag haft appen har jag fått prata med en person per dag ifrån världens alla hörn. I början innan jag fick mitt första samtal ihopkopplat med en främling hade jag farhågor att en tjänst likt denna skulle kunna missbrukas av oseriösa personer, men till min förvåning har jag enbart fått prata med seriösa personer och då tjänsten är begränsad till ett samtal per dygn går tjänsten inte att missbrukas.

Jag har pratat med personer som likt mig sitter i karantän i Indien, Norra Italien, Portugal, och Skottland och i artikeln kommer jag att beskriva deras uppfattning av den rådande situationen, hur deras myndigheter har reagerat och hur tiden i karantän har påverkat dem.

F – Norra Italien: Det första samtalet jag fick var med en kvinna vi kan kalla för F som suttit i karantän i norra Italien i en månad. Jag blev chockad över min egen initiala reaktion att här sitter en kvinna som är i precis samma situation som jag själv. Hon berättar för mig att Italien har varit helt stängt den sista månaden och hon och hennes syster samt föräldrar och hund har bott under samma tak i en hel månad utan att lämna deras hus. Jag ställer frågan till henne om det har blivit mycket bråk i familjen när alla tvingas leva med varandra under samma tak dygnet runt, hon berättar att de älskar varandra i familjen och att de har inte bråkat en endaste gång och hon upplever att familjen har kommit ännu närmare varandra än de var tidigare. Hon fortsätter att berätta hur lyckliga de är att de har en inhägnad trädgård så att de enkelt kan rasta hunden och dagligen få frisk luft. Jag frågar henne hur hon sysselsätter sig på dagarna och hon berättar att för första gången i hennes vuxna liv har hon lämnat sitt stressiga liv i ekorrhjulet med en stenhård satsning på karriär vilket resulterade tidigare i att hon hade ingen tid över för sig själv, nu i karantänen har hon tagit upp gamla hobbies som hon aldrig hunnit med som att måla, läsa böcker, laga mat och spela sällskapsspel med sin familj. Angående det stora antalet döda i Italien så skrämmer det henne och familjen mycket att även de eller någon släkting ska drabbas. När de fick reda på att det skulle bli lockdown så såg de till att bunkra livsmedel för två månader framåt och hon anser att myndigheterna verkligen har tagit pandemin på allvar med starka kraftfulla restriktioner. Hon berömmer de italienska ledarna som enligt henne gjort allt som står i deras makt för att förhindra smittspridningen. Jag ställer frågan till henne hur hon ser på framtiden och hon berättar att hon är rädd att smittspridningen ska eskalera ytterligare, att företagen ska gå i konkurs med massarbetslöshet och ekonomisk kris som kommer att skada hennes fosterland för all framtid. Under vårt samtal upplever jag att trots rådande situation att hon har en stark framtidstro. Samtalet avslutades med att vi blev vänner på instagram.

Efter mitt samtal med F kände jag mig inte längre lika ensam som tidigare och det var otroligt intressant att få ta del av en främlings upplevelser.

D – Lissabon, Portugal: Dag 2 ringer telefonen igen. Jag har haft svårt att sova på natten på grund av hög feber, och dödstrött lyfter jag luren. På andra sidan tråden presenterar sig D som är en kvinna som arbetar som egen företagare med turism på en mindre ort utanför huvudstaden. Jag vaknar till liv när jag hör vilket fantastisk energi hon har och det smittar av sig på mig trots mitt sjukdomstillstånd. Hon berättar för mig att hon har suttit i karantän i två veckor och att hon innan karantänen varit på semester i Brasilien. När coronapandemin började spridas som en löpeld i Europa inför hennes hemresa den 17 mars så berättar hon hur orolig hon var för att hinna ta sig hem innan Portugal sattes i karantän. När dagen kom för hennes hemresa efter semestern blev hon chockad på flygplatsen då det var väldigt få som bar ansiktsskydd eller skyddsdräkter. Själv hade hon tagit på sig ansiktsskydd, solglasögon, handskar samt en heltäckande overall för att skydda sig själv från smittan. När hon sitter på planet kommer nästa chock, hon tvingas sitta i mitten och ha personer på båda sidorna om henne som saknar skyddsutrustning. Lyckligtvis fanns lediga platser i planet så att hon kunde få sitta utan någon medresenär bredvid henne. När hon landar i Portugal många timmar senare har hon bara ett mål framför sig, det är att så snabbt som möjligt ta sig till en affär och bunkra matvaror. Hon får besöka ett antal affärer för invånarna har redan börjat bunkra inför stundande lockdown av samhället och till slut lyckas hon ordna matvaror för två veckor framåt. Dagen efter hon landat kommer stränga restriktioner: Invånarna i Portugal får maximalt ta sig 1 kilometer utanför bostaden för att till exempel handla, gå på apoteket eller rasta hunden. Hon beskriver för mig att första veckan i ensamhet var hemsk och hon satt paralyserad framför teven och konsumerade alla nyheter som gick om Covid-19 vilket fick henne att må väldigt psykiskt dåligt. När hon mådde som allra sämst började hon fundera över var hon kunde göra för att må bättre. Den första åtgärden hon gjorde var att helt sluta läsa eller se nyheter och istället börja läsa böcker. Sakta men säkert började hon må bättre och det var som att jag kunde ta på den positiva energin som hon spred genom telefonen. Hon beskrev en vanlig dag för mig och jag blev fascinerad över hennes livsgnista trots den rådande situationen. Hon berättade vidare att hon idag la 2 timmar på morgonen på Yoga, sen brukade hon baka och inta en lång frukost samtidigt som hon på sin IPad lyssnade på sin favoritmusik, sen brukar hon laga middag med kärlek med avancerad matlagning som resulterar i att två till tre timmar går åt och sen eftermiddagarna spenderas med att läsa böcker. De sociala kontakterna hade ökat mycket sedan tidigare, och hon pratar med sina vänner och familj flera gånger varje dag. Hennes syster ska snart bli mamma och hon berättar hur orolig hon är för systern som precis hade fått reda på att hon skulle tvingas föda barnet helt ensam då det är förbjudet för partnern att medverka. Personalen på förlossningen i Portugal bär också full skyddsutrustning och systern hade ångest över att tvingas föda sitt barn med hjälp av personer i rymddräkter. Vidare är regelverket så att när barnet väl har fötts så får ingen släkting besöka henne eller barnet förrän de blir utskrivna från förlossningskliniken. Hon är mycket otrolig över framtiden då hon driver ett eget företag inom turism som guide samt uthyrare av semesterboende. I vårt samtal framgår det en stor otrygghet inför framtiden men också en stor insikt att vi lever i en samma värld och att människor förändrat sina attityder från egoistiska ”what’s in it for me” till medmänsklighet och att hon märkt en stor gemenskap mellan människor. En rolig ny hobby som hon fått av krisen är att dansskolor i Portugal har börjat att dagligen sända lektioner över nätet. Jag frågade skrattandes hur det gick till att lära sig dansa när man sitter ensam hemma i karantän och tydligen går det till så att man ska härma rörelserna och om man vill kan även dansläraren se en på webcam och hjälpa en. Samtalet avslutades med att vi blev vänner på Facebook och kommer att hålla kontakten framöver.

H – New Delhi Indien: Dag 3 ringde telefonen igen och jag såg fram emot med spänning av vem jag nu skulle få prata med. H har suttit i karantän i en vecka i New Delhi. Han berättar för mig att det råder kaos på gatorna då studenter trotsar utegångsförbudet och polisen agerar kraftfullt mot dem genom att slå dem. Han beskriver att han är orolig för de fattiga och hemlösa i Indien då de har ingenstans att ta vägen och deras tidigare inkomst genom att tigga helt försvunnit. I området där han bor finns det tre öppna butiker som det går att handla mat i, på gatorna utanför butikerna har de satt upp markörer så att alla som köar utanför står med ett säkerhetsavstånd. Affärerna stänger klockan 11 på förmiddagen och det är brist på matvaror då många väljer att bunkra när de väl kommer in i affären. Han berättar att i hans område har de tre läkare som alla insjuknat förra veckan i Covid-19 och att myndigheterna nu genomför tester på de runt 1000 patienter dessa läkare träffat de sista två veckorna. Jag ville gärna fortsätta samtalet men då min feber steg fick jag tacka H för samtalet och gå och vila.

A – London / Skottland: Efter att jag vilat upp mig ringer telefonen igen. Jag fick ett andra samtal. På andra sidan tråden befinner sig A, som efter det att Corona började spridas på hans arbetsplats i London direkt åkte hem till sin födelseby i Skottland för att sätta sig i självkarantän. A är en mycket skojfrisk person och han får mig att skratta väldigt mycket. Han beskriver sin karantän som twilightzone att från ena dagen i Londons stressiga statspuls plötsligt hamna ”in the middle of fucking nowhere with only chicken as friends”. I Skottland befinner han sig på en gård på landet och han tycker det är skönt att han kan gå ut som han vill då den lilla byn enbart har 45 invånare. Under samtalet beskriver han sin oro för världsekonomin och jobben, han tror att många företag nu kommer att gå i konkurs med massarbetslöshet och social misär som slutresultat.

Jag rekommenderar alla som sitter hemma i karantän eller isolering att testa appen om ni vill ta del från världens alla hörn om hur andra medmänniskor upplever pandemin.

JONAS PERSSON

Jonas Persson är frilansjournalist 

*****

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Under våren 2020 kommer jag ut med två nya böcker på mitt bokförlag Palm Publishing.

I mars kommer den första delen i min nya spänningsserie – ”Blodsådd” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921310/blodsadd/

 

I mars ger jag även ut debattboken ”Flykten från folkhemmet” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921327/flykten-fran-folkhemmet/

 

Senast utgivna bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Köp den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok “Bilden av Sverige” finns i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer