Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Porr och patriarkat – en heteronormativ förklaringsmodell

av | 4 jul, 2017 | Uncategorized, Debatt

Lästid: 5 minuter
Det är porrens fel. Det är patriarkatets fel. Det är alla penisbärares fel. ROKS ordförande Zozan Inci har en rad svepande förklaringar till att det tafsas och våldtas på festivaler – men hon utelämnar kvinnofientlig kultur och värderingar som en trolig faktor när det sexuella våldet mot kvinnor i offentligheten ökar. Samtidigt måste vi också ställa oss frågan, är det gayporrens fel att minderåriga pojkar gängvåldtas av ensamkommande män? Och hur kommer det sig att vissa festivaler är helt undantagna sexuella övergrepp?

”Stängda festivaler, poliser och kameraövervakning är kortsiktiga lösningar, som på sin höjd kan förhindra att övergrepp sker just där och då. Men vad händer när festivalen är över, försvinner våldtäktskulturen då? Knappast. Övergrepp sker överallt i vårt samhälle, allra mest i våra hem”, skriver Inci i en debattartikel i Aftonbladet.

Man skulle kunna vänta sig att ordförande för ROKS har koll på statistiken när det handlar om sexualbrott mot i synnerhet yngre kvinnor. Så verkar tyvärr inte vara fallet. Zozan Inci för fram en förlegad bild av hur sexuellt våld traditionellt sett ut i Sverige – nämligen att övergrepp sker främst i våra hem – och förbigår med tystnad helt det faktum att vi står inför en ny typ av sexuell brottslighet, med gängvåldtäkter utomhus, utbredda sexuella trakasserier och nytt slags sexuellt våld även mot pojkar. Aktuell statistik från BRÅ och Nationella Trygghetsrådet, NTU, ger dock följande information: Utsatthet för sexualbrott bland kvinnor har enligt BRÅ legat på en relativt stabil nivå under perioden 2005–2012. Men de senaste tre åren har någonting hänt. Det visar en delrapport av den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). Under år 2015 utsattes 1,7 procent (cirka 129 000 personer) för någon typ av sexualbrott. Det är en ökning jämfört med år 2014 då 1,0 procent uppgav att de hade utsatts. Svaren visar att det i 29 procent av fallen har varit frågan om en grövre form av sexualbrott.

Mest utsatta för sexualbrott är yngre kvinnor, 16–24 år, och av dem uppgav 9 procent att de utsattes under år 2015. Nära sex av tio sexualbrott (59 procent) har inträffat på allmän plats och i majoriteten av fallen är förövaren en helt okänd person (69 procent). Svensk statistik saknas, men det finns flera incidenter som visar gärningsmännens bakgrund, till exempel i fallet med ungdomsfestivalen We Are Stockholm samt musikfestivalen Putte i parken 2016. Om vi ser på Danmark, ett land som inte är helt olikt Sverige, och statistik kring våldtäkter och ursprungsland, framträder en bild som också den visar en del av problematiken. visar. I Norge har Oslopolisen funnit att samtliga överfallsvåldtäkter med kända gärningsmän de senaste fem åren har begåtts av invandrare, för att bara ta några exempel. Vi har givetvis också domar i Sverige där gärningsmäns ursprung talar sitt tydliga språk.

Zozan Inci skriver vidare: ”Men det är inte festivalen det beror på. Det är inte musiken, trängseln eller ens alkoholen som ligger bakom. Det är män och pojkar, uppvuxna i en patriarkal våldtäktskultur, som begår övergrepp. Vi kan stänga ner varenda festival, varenda konsert, klubb, ja varenda mötesplats, men vi kommer ändå inte att få bukt med problemet. För problemet är inte Bråvalla. Bråvalla är bara ett lackmuspapper som avslöjar tillståndet i vårt samhälle idag. Så länge som vi lever i en patriarkal kultur där män är överordnade och kvinnor underordnas så kommer vi att tvingas läsa nya, tragiska rubriker om våldtäkter, sextrakasserier, hot och misshandel”.

Sex av tio sexualbrott på allmän plats. 69 procent av förövarna för offret helt okända personer. Läs gärna dessa två meningar igen! Ja, lackmuspappret avslöjar absolut tillståndet i vårt samhälle i dag, men kanske inte exakt på det sätt som Inci vill göra gällande. Lackmuspappret Bråvalla och en rad andra festivaler visar att vi har låtit främmande dominanta patriarkala kulturer bre ut sig på tjejernas bekostnad och slå in en kil i ett samhälle som bygger på tillit och respekt, och att vi många gånger står handfallna inför det som sker, oförmögna att skydda tjejer från fortsatta övergrepp. Vägen till ökad kvinnofrid är dock inte att dra alla pojkar och män över en kam, eftersom övergrepp faktiskt inte sker överallt och hela tiden, utan istället erkänna och identifiera den nya problematiken och sätta in åtgärder där de behövs. Som jag ser det måste det först och främst införas nolltolerans mot kvinnokränkningar och diskriminering som har sin grund i en fundamentalistisk syn på kvinnor som mindre värda och underlägsna varelser samt synen på dem som mäns egendom och bärare av familjers heder.

 ”Så länge vi har en porrindustri, som pumpar ut filmer där män utsätter kvinnor för våld, tvång och förnedring, där kvinnor är objekt till enbart för mäns sexuella njutning. Kort sagt, så länge samhället är ojämställt kan vi stänga ner varenda festival i världen utan att komma ett enda steg närmare en värld fri från sexuella övergrepp”, menar Inci.

Vi har varit i clinch om det här med porren förr, Zozan Inci och jag. För exakt två år sen, i juli 2015, torgförde Inci en kampanj som hette #porrfritt där hon krävde att den kommersiella porren borde förbjudas samt hävdade att sann jämställdhet kräver ett porrfritt samhälle. Jag replikerade med att det vore bättre om ROKS ägnade sig åt kvinnojourer istället för att skuldbelägga människors sexualitet. Det är nu dags att ånyo be Inci att fokusera på tjej-och kvinnojourerna och låta bli att snedvrida debatten. Relativiserandet kring den nya typen av sexualbrott vi idag möter, gör bara utsatta tjejer och kvinnor en otjänst. Att skylla på porr, patriarkat och penis som allmän förklaringsmodell i fråga om sexuella övergrepp i det offentliga rummet i vår förändrade verklighet är en mycket dålig idé. Det är ju dessvärre inte bara på festivaler övergreppen sker, utan även i parker, på gator, torg, badhus, skolor, i skogen då man plockar svamp, i princip överallt där flickor och kvinnor råkar gå ensamma. I dag känner sig en tredjedel av kvinnorna inte trygga och många avstår från att gå ut av rädsla för att utsättas för sexuella övergrepp. Men kommersiell porr har funnits i vårt samhälle i decennier. Det är dock först de senaste tre åren som sexualbrotten radikalt ändrat karaktär och kvinnors otrygghet ökat markant.

Någon statistik som visar på ett samband mellan sexuella trakasserier och våldtäkter på offentlig plats och konsumtion av porr finns dock inte. Vad Inci inte heller tar upp är det faktum att kvinnans sexuella frigörelse gör henne fri att välja den sexualitet som passar henne, oavsett om den är mjuk, mysig och gullig, eller tuff, hård och med inslag av BDSM och dominans. När Zozan Incis debattartikel glider in på porr blir plötsligt synen på kvinnors sexualitet oerhört svartvit och faktiskt i enlighet med den patriarkala kultur Inci säger sig vilja krossa. Kvinnoorganisationen ROKS förvandlas till en moraldomstol som tycker sig veta exakt hur kvinnors individuella sexuella preferenser ser ut och drar alla över en och samma ROKS-kam. Tjejers och kvinnors sexuella frihet går dock just ut på att klä sig som de vill, välja vilken partner de vill, gå vart de vill med eller utan sällskap men även friheten att få konsumera porr och erotik också av den grövre sorten. Inci glömmer helt att många kvinnor är konsumenter, även av rätt hård och icke-vaniljig porr. Istället cementerar Inci i sin text en förlegad syn på kvinnor som offer och kanske rentav asexuella, exakt som patriarkatet vill se oss. Om vi ska prata förenklad världsbild är detta ett praktexempel på såväl vulgarisering som fördumning. För att inte tala om hur heteronormativt det är. Ingenstans nämns till exempel gayporren och dess eventuella influenser på mäns sexuella våld mot män. Tror Zozan Inci verkligen att det är gayporrens fel att unga pojkar våldtas av ensamkommande unga män?

Tjej- och kvinnojourer är en viktig verksamhet, och det finns skäl att anta att behovet av skydd för utsatta tjejer och kvinnor tyvärr kommer att öka framöver på grund av allt fler sexuella övergrepp och våld. Vi har fått ett mansöverskott i Sverige och måste hantera det. Porr och västvärldens patriarkat är dessvärre två marginella faktorer när vi talar verkligt kvinnoförtryck, i vilket många sexuella övergrepp bottnar.

 

*********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swisch på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnumret). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer