Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Polariseringen, ilskan och de hårda orden är ett resultat av ansvarslös politik

av | 6 aug, 2019 | Det nya Sverige

Lästid: 6 minuter

Igår såg jag en räcka tweets av Sten Tolgfors, tidigare försvarsminister, handelsminister och riksdagsledamot. Sten är bekymrad över polariseringen i samhällsdebatten och skriver att “ord är ansvar”. Därför tycker han att “överorden och anklagelseakternas tid behöver vara förbi”. Jag funderar mest på alla uteblivna ord och uteblivet ansvar från dem som av folket fått förtroendet att regera Sverige. Statsminister Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson, i samarbete med Centerpartiets partiledare Annie Lööf, är idag ytterst ansvariga för att samhället är i kaos. Men dessa tiger still, kanske i hopp om att problemen ska kunna sopas under mattan enligt Tolgfors strategi? Löfven fördömmer skjutningarna i USA och Morgan Johansson är alarmistisk om klimatet. Men ingen berör flodhästarna i vardagsrummet: Den urspårade migrationen, den eskalerande kriminaliteten och den förestående ekonomiska krisen. Tolgfors borde snarare kika på anledningen till polariseringen, än att beklaga sig över polariseringen och det hårda tonfallet i sig. Att anklaga folk som protesterar och är förbannade över den rådande situationen är som att anklaga whiskyflaskan för att alkoholisten dricker. Och jag undrar vad som händer med ett folk som av överheten ständigt uppmanas att bara snällt acceptera och tugga i sig hur de alltmer förnedras och sugs ut ekonomiskt. Det är som att uppmana en misshandlad hustru att klä sig sexigare och laga godare mat, så kanske hon slipper få stryk av sin våldsamma man.

Tolgfors twittrade så här, en lång drapa uppdelad i sex delar, som visar att hans fokus befinner sig i något slags finsalonger bortom utsatta områden, svätande pensionärer, cancersjuka som dör i väntan på operationer, rånade barn, shariapoliser och balkongflickor.

”Jag är djupt bekymrad över polariseringen i samhällsdebatten. Tonen är ofta uppskruvad, språket handlar för ofta om att beskriva motståndaren som en person som närmast vill skada landet, steget till hot eller hatfulla inlägg är inte sällan skrämmande litet.

För ord spelar roll. Ord är ansvar. En handling kan inte ske om den inte först formuleras i ord. Från ett säkerhetspolitiskt perspektiv är detta illa. Det ger nämligen yttre motståndare facit på hur de kan påverka den svenska opinionen eller den svenska politiken.

Vi demonstrerar vår känslighet, svaghet och tryckpunkter. Det som utspelar sig på sociala medier avläses av de som vill påverka oss. Det är t.o.m så att splittring i landet i värsta fall kan påverka hotbilden mot landet.

Om vi visar omvärlden att vissa frågor är så polariserande och så emotionellt laddade att de inte ens i normala fall går att hantera rationellt i sund diskussion, så kan yttre motståndare se detta och välja att agera för att öka splittringen för att destabilisera landet.

Det behöver inte vara fråga om stater, också icke-statliga aktör kan se hur sociala medier ser ut numera. De agerar där och så det bedöms ge resultat. Dit skall och får det inte komma.

Att försvara demokratin är därför att agera inom dess ramar och för att värna dess ramar. Samtalet måste återupprättas. Överorden och anklagelseakternas tid behöver vara förbi. Nyans, gråskala och respekt för person och argument är ett bålverk också mot yttre hot. Resiliens.”

Nej, han är inte jättebekymrad över bomberna, morden, våldtäkterna och bristen på poliser. För dig som inte vet vad ”resiliens” betyder, så handlar det om förmågan att anpassa sig och förändras. Menar Tolgfors alltså att svenskarna ska anpassa sig till kaoset och nedskärningarna, till att våldsmonopolet är under attack och att vi strax ska normalisera nymodigheten ”bussbön”? Menar Tolgfors att vi ska ta skeden i vacker hand och sluta knorra över att vi har världens högsta skatter men samtidigt också ett brutet samhällskontrakt, som vi ändå fortsätter att betala för, år efter år? Menar han att vi ska ha särbehandling av kriminella män som saknar asylskäl, och att flickor som trots att de lever i Sverige och är svenska medborgare, är olika mycket värda? Ska vi böja oss, underkasta oss aggressiva politiska doktriner och bara acceptera att vi måste förändra våra liv för att inte råka illa ut? Men framför allt, inte vara ilskna, inte prata om det, inte anklaga de politiker som fört oss hit?

Du Sten, jag ska berätta en sak. Den där polariseringen och de hårda orden, ja, de är ett problem, för det är självklart sorgligt och jobbigt att det är så här. Men du, vet du vad det är ett resultat av? Jo, av att folk är hjärtligt less på att ständigt misshandlas av ett sjukt system. Mobbas av lögnare. Matas med propaganda. Smutskastas. Hånas. Se sin oro förminskad. Inte få hjälp när de utsätts för brott. Inte få ekonomiskt stöd när de är sjuka. Polariseringen har inte uppstått ur tomma intet, det har uppstått av att man inte seriöst bemött samhällsproblemen och att man inte ens nu visar några ambitioner att ta itu med dem. Istället ska Sverige, bara för att nämna ett gravt systemfel, ta emot ytterligare 300.000 nya migranter de närmaste åren! Utan att någon har en plan för hur detta ska gå till. Människor är förbannade, för de vet i hela kroppen att det som pågår i Sverige är fel. Att det är ohållbart, att allt fler kommer fara illa. Polariseringen uppstår när ena sidan försöker upprätthålla lögnerna och låtsas sm att läget är under kontroll. När politiker desinformerar. När de vägrar leda landet. När de lierar sig med ohederliga journalister som finansieras av skatter, för att vilseleda ett helt folk.

Ja, det påminner återigen om livet i en alkoholistfamilj. Schh, inte prata om att far är full, det blir tråkig stämning då. Så länge vi inte nämner alkoholismen så finns den inte, vi anpassar oss, vi går omvägar när far är aggressiv och slår omkring sig, om vi blundar ser vi inte hur han kissat på sig i soffan. Den som säger något högt får onda blickar, den som ”förråder” familjens hemlighet blir syndabock, för man ska tiga tillsammans, böja rygg, anpassa sig. Är detta vad Tolgfors menar, att resiliensen ska bli ett fullt utblommat medberoende till hycklande, maktmissbrukande politiker och till ett system som skadar oss? Ska vi bara vara tysta och snälla, också precis som den misshandlade hustrun, för om vi bara lagar gidare mat, klär oss sexigt, inte tjafsar emot, så kanske, kanske slipper vi få stryk av vår våldsamme, aggressive make?

Allt detta går emot vad jag lärt mig. Kanske passar jag inte in här. Kanske är jag för yvig, för högljudd, för ärlig, för arg. Kanske borde jag verkligen anpassa mig, tiga, som en misshandlad hustru, som en medberoende familjemedlem. Och bara sitta still och invänta att alkoholisten super ihjäl sig.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer