Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Pjäsen om Assange utmanar det politiskt korrekta: ”Människor blir allt räddare i Sverige”

av | 3 sep, 2018 | Kultur

Lästid: 4 minuter

Han står ensam på scen och ger en käftsmäll åt det svenska etablissemanget i den nya pjäsen ”Visselblåsaren – Vagina Dentata”. I ett farsartat tempo och tolv roller som han ensam besätter i nittio minuter utmanar han allt det som vårt ängsliga samhälle helst inte tar i med tång: Ord man inte får yppa, tankar man inte får tänka. Det är hög energi, som det numera heter, bitvis så pass hög och dråplig att man oroligt ser sig omkring och undrar om det verkligen är tillåtet att säga sånt han säger offentligt? Men sedan fastnar skrattet i halsen, för ja, Sverige 2018 är ett slags revy, en svart komedi, you can’t make this shit up. Jag har intervjuat enmansshowens Rasmus Dahlstedt, som är något så ovanligt som en skådespelare som valt att lämna det politiskt korrekta.”Yttrandefriheten är under attack i det här landet”, säger han.

Mitt under premiärföreställningen av ”Visselblåsaren – Vagina Dentata” av Jens Ganman på Teaterstudio Lederman i Stockholm reste sig två kvinnor i färgglada klänningar och lämnade demonstrativt lokalen. Den ena skrev en sur recension efteråt, en duktig flickas iakttagelse och sånt som man bör tyckas och sägas högt i de fina värdegrundscertifierade salongerna. Det kan faktiskt vara gott betyg, när man tänker efter. Jag själv ville gärna prata lite närmare med Rasmus Dahlstedt, pjäsens ende skådespelare som står ensam på scen i nittio minuter och kreerar inte mindre än tolv roller. Dahlstedt väcker nyfikenhet, eftersom han valt att gå mot strömmen i en konform svensk teatervärld där det mesta lutar åt vänster. ”Visselblåsaren” är teater man inte ser någon annanstans.

Till att börja med, varför en pjäs om Assange?

– Hösten 2015 läste jag förundersökningsprotokollet och undrade varför inget hade gjorts på detta tema. Den journalist som gräver i fallet kommer att hitta mycket intressant. Där och då väcktes intresset för att göra teater av Assange-historien. Min önskan var en berättelse om det svenska folkhemmets uppgång och fall. Via Julian Assange. I den här vevan hade jag fått upp ögonen för Jens Ganmans satir och kontaktade honom för att fråga om han kunde tänka sig att skriva pjäsen. Och det gjorde han. Det blev ett i mina ögon enastående teaterstycke med tolv roller som jag har äran att gestalta på scenen.

Du har själv gjort dig känd som lite av en teaterns enfant terrible. Ser du dig själv som en visselblåsare?

– Utan jämförelser med Assange och med risk för att låta högtravande… Kanske. Jag drivs av en sanningslidelse. Så länge det är en avgrund mellan hur människor lever och hur de lär, mellan vad de säger mellan skål och vägg och vad de yttrar offentligt kommer jag att peka på den där diskrepansen. Försöka pejla in den skärande kognitiva dissonansen. Lyssna efter skorrandet. Yttrandefriheten är under attack i det här landet. Det ges hela tiden nya bevis för det. Människor blir allt räddare. Bör vi införa hädelselagar eller ska man få skoja om allt? Sen vill jag vara tydlig med, för att tala med Stefan Löfvén, att det handlar inte om tomma provokationer från min sida. Jag har alltid ambitionen att ge åskådarna det de inte visste att de kunde få. Oavsett om jag står på scenen som Julian Assange eller någon av de andra karaktärerna i Visselblåsaren. Eller spelar rollen som Pelle Karlson i Söders Hjältar. Eller framträder som nyhetssatiriker i ”PPK – Programmet som sänds på Kanalen”.

Funderar du aldrig på om du hade kunnat göra ett smartare karriärval genom att inte stöta dig med etablissemanget?

– Det är klart att jag har fått betala ett pris för det här. Jag hade gärna spelat klassisk dramatik på Dramaten varje kväll i veckan. Att jag idag verkar mest som underground-komiker och satiriker har med tidsandan att göra. Jag tvingar mig att skratta, i bedrövelsens mörker. Även om det blir allt svårare och humorn allt svartare. Men jag försöker att, även i mina inlägg på sociala medier, tillsätta ett kryddmått humor. Jag ger helst inte upp min konstnärliga frihet och sälja ogärna min själ. Utan att förhäva mig så måste jag ändå säga att jag känner en viss tillfredsställelse när jag ser mig i spegeln.

En av dina kollegor, Joel Kinnaman, gav sig härom veckan in i debatten. Vad tänker du om det?

– Det är klart att Joel Kinnaman ska säga sitt hjärtas mening. Samtidigt är detta ett gott bevis för ett av de största problemen i Sverige, den upplösta meritokratin. Joel Kinnaman är en stenrik, USA-baserad skådespelare, helt utan koll på vad som sker i Sverige. Ändå uttalar han sig om svensk politik. På samma sätt som alla kändisar som uttalar sig. Alla dessa verkar se sig själva som outsiders. Som rebeller. När de i själva verket slår in öppna dörrar. Gång på gång. Och dessa pseudohändelser, att kändisar utgjuter sig över ämnen de inte behärskar, blir till nyheter i våra tidningar. Det där måste få ett slut.

För att återgå till ”Visselblåsaren”, på premiären lämnade två personer salongen. En av dem skrev sen en negativ recension. Hur känns det?

– All publicitet är bra, påstås det väl? Att teater väcker känslor är positivt. I Tyskland går åskadare ofta. Ska man recensera en föreställning anser jag att det hör till god ton att se hela denna. Även om man ogärna sväljer de beska droppar som erbjuds. Det snillrika med Jens Ganmans manus är att det, trots bitande hån, inte tar ställning i skuldfrågan samt att det till skillnad mot de [lesta politiska teaterpjäser inte ger några svar. Alla får sig en släng av sleven.

Visselblåsaren spelas den 3, 5, 6, 8, 17 och 21/9 på Teaterstudio Lederman i Stockholm. För mer info och biljetter:

Föreställningar

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer