Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

På begäran, favorit i repris: En ondsint nutidssaga med Åhléns i huvudrollen

av | 6 dec, 2018 | Julen 2018

Lästid: 7 minuter

Vad är det med Åhléns och jul? Som en reflex måste det stora varuhuset uppfostra pöbeln i politiskt korrekt värdegrund, det är då ett som är säkert. Har reagerat på detta redan julen 2016, då jag skrev en ondsint nutidssaga om godhetssignalerande innerstads-reklamare och andra cyniska existenser som är  redo att sälja sin gamla mor för en tjuga för att fixa lite klirr i kassan. Jag minns hur hela jagärhär-gänget gick i spinn och hur de mobiliserade sina värsta vänsterprussiluskor i kommentarsfälten. Denna saga om den lille Luciapojken hade nog fortsatt ligga i datorns glömda arkiv om inte folket på de sociala medierna mindes och ville läsa den igen. På något sätt känns den otäckt aktuell. Så varsågod: jag ger er ”En ond nutidssaga” från december 2016, med en nyskriven snutt om gott och ont på slutet.

”Jag hade gärna velat vara en fluga på väggen när varuhusets marknadsfolk satt i de första mötena med reklamnissarna, PR-folket och säljavdelningen om 2016 års julannonser. Miljön uppe på HK gick i vitt o fräscht, gissar jag, sköna snubbar o coola brudar i lagom tajta Acnejeans och med espresson i de strama kopparna, kanske nåt råpressat också, detoxigt, Joe & the Juice-inspirerat. Där häckade de ihop vid det stora ovala bordet i det Elle Interiörinspirerade konferensrummet.

Låt oss kalla det en fria marknaden-fantasi med touch av nordkoreansk folkuppfostrariver. En ondsint nutidssaga.

– Vi måste ha en snackis, utbrister en av dem, en lagom rufsig wannabe-hipsterperson som bor i bostadsrätt vid Hornstull, röstar på Fi och ondgör sig över nazifieringen av det offentliga rummet.

– Ja, något som en gång för alla sätter vår värdegrund på kartan, nickar den veganinspirerade dock en smula socialliberala mellanchefen.

– Lucia är så… ofräscht, suckar en tredje, en andraårselev på någon reklamskola som fått praktikplats på det stora varuhuset och här ville visa framfötterna. De där sunkiga gamla traditionerna är så normativa! Könsrollskonserverande! Elitistiska!

– Ultranationalismen kryper ner i åldrarna, mumlar hipstern. Vi måste göra något.

– Men vad, gnyr en kostymklädd herre som mest verkar gått vilse.

– Nu vet jag, avgör mellanchefen.

Förslaget om den lilla pojklucian med mörk hud väcker samtligas jubel. (Möjligen försöker den kostymklädde reservera sig, han har ju ändå köpt en Barbiedocka till dottern i julklapp och förstår inte riktigt varför flickor prompt måste leka med bilar, men tystas med en vass blick från hipsterns assistent.)

Man vet på förhand att bilderna kommer att väcka uppmärksamhet, och att de vanliga rassetrollen kommer krypa ur sina hålor för att kräkas grönt hatgift i kommentatorsfälten. Man vet på förhand att de rättrådiga värdegrundsälskarna kommer i stora härdar att slå tillbaka med en motattack, och man är väldigt belåten över att sammandrabbningen kommer att fångas upp av krönikörer, debattörer, morgnsoffor, Instagram, Twitter, Facebook, bloggar och poddar.

– Reklamvärdet, säger mellanchefen med dollartecken i ögonen.

– Allt detta mediautrymme går inte att värdera i pengar, andas veganen tungt. Kom bara ihåg slöjkampanjen! Det här lär slå den med hästlängder.

– För att inte tala om Lapidus i knytblus…

Man är medveten om att the perfect storm kommer att drabba det lilla barnet, men ett barn offras gärna på kommersens och uppmärksamhetssökandets altare. Huvudsaken det blir en fet snackis. Huvudsaken att folk kommer att reagera. Inte den vanliga kvalmiga vattenvällingen av tillrättalagda reaktioner, mainstreamprat som är lika spännande som ett paket ljummen filmjölk. Nej, detta kommer att bli ett riktigt drabbande narrativ.

– För att vi ska vara på den säkra sidan får vi se till att det blir en ordentlig offerkofta, påpekar mellanchefen. Vi låtsas att hatet segrar på tredje dagen.

– Hur, undrar eleven.

– Familjen får be om att bilden tas bort.

– Men om det inte hatas tillräckligt?

Hipstern ler slugt.

– Jo du. Det ska du se att det görs.

Hatet är själva affärsidén. Hatet är kommersen. Gråzoner får inte finnas. Hur vore det om rassesvinen och vänsteraktivisterna föll varandra om halsen i en we shall overcome-manifestation?

– Sånt säljer inga tomtedräkter, säger veganen kalkylerande.

Så castar man ett barn med en hy mörkare än de vanligtvis mellanmjölksvita blekfisarna och kör en plåtning. Det intet ont anande barnet kröns med en luciakrona och alltihop körs ut som en oskyldig reklamkampanj. Man har en öppen Facebooksida som man inte modererar. Alla får kommentera! (För säkerhets skull har man på förhand bokat in några riktigt elaka pennor som mot blygsamt arvode skriver något extremt osmakligt från anonyma IP-adresser.)

Sedan kan vårt balla reklamgäng luta sig tillbaka.

När bollen sätts i rullning går den inte att stoppa.

Ett litet barn som får schavottera? Ja, alla normkritiska krig har sina offer, tänker hipstern kyligt och ser klickmängden skjuta i höjden. Ser man på, strax poppar nya Facebookgrupper upp som svampar efter regn. Kärleken exploderar. Tusentals lucior av alla de slag viker ut sig på sociala medier. Självaste kulturministern poserar. Snackisen genomsyrar fikarum, kök, gårdar, barer, gym, allmänna kommunikationer…

Hatarna är visserligen i kraftig minoritet men det är de som lyfts fram i tidningarna. Alla duktiga vuxna ondgör sig. Allt det goda snälla som tsunamiväller ur snart varje vrå är bara en bisak. Det är det okontrollerade pysande hatet som ges utrymme. Några sura ägg får allt rampljus på sig. Vi blänger misstänksamt på varandra. Är det min granne som skrivit något nedsättande om den gulliga mörkhyade lucian? Eller den fascistoida bibliotekarien som morrat något otydligt om att språket är en viktig nyckel till integration? Ingen går säker.

Det är ett krig mellan oss och dem. I potten finns ett oskyldigt litet barn och dess familj.

Men den som inte ställer ett kommersiellt varuhus och dess reklambyrå till svars för en riktigt hjärtlös och sjuk exploatering av ett litet barn för dess egna kommersiella syften, borde få stå i skamvrån. De visste mycket väl vad de gjorde.

Plus medier som hetsar på, likt publik vid en tuppfäktning.

Vad tjänar ni på polariseringen och att avståndet mellan oss människor växer? Är det klickjakt och pengar det handlar om? I splittringen lurar ondskan. Det verkliga hatet. Inte bara de omogna kommentarerna. Utan den riktiga sprickan i samhället. Där missnöje och rädsla gror. Det som till slut kan få hela brasan att fatta en okontrollerbar eld.

Någonstans sitter en rufsig hipster och känner sig nöjd.

Det är tyvärr ingen saga.

Nog blev det en snackis.

 

När godheten blev ond – del två i den ondsinta nutidssagan

Självklart är det goda gott, tänker en liten nutidsmänniska indignerat medan hen snällt betalar in skatt till staten och oroas en smula över att gammelfarmor äter vattsoppa till middag på pensionärshärbärget. Jäkla främlingsfientliga troll till att kidnappa begreppet snällhet, vänlighet, medmänsklighet och allas lika värde värme och få det att låta som något fult och dåligt! Hur kan gott bli suspekt och rentav smutsigt i dessa begreppskrämares vasskäftade retorik? Ligger inte i själva verket Putins propaganda-apparat och xenofoba sverigedemokrater med sina brutala järnrör bakom, en agenda som sätts för att skapa en brundrypande, arisk nationalstat där vem som helst kan förlora sitt svenska medborgarskap och kastas åt vargarna??

Jag är en hederlig medborgare som vill att barn ska få leka i en giftfri natur, aldrig tillfoga någon smärta och kämpa för att jordklotet befrias från lidande och multinationella storföretags girighet, tänker kändisen som kämpar för fler följare på Instagram och kanske ett nytt skivkontrakt (eventuellt i samarbete med samma multinationella storföretag som smutsar ner dricksvattnet i tredje världen nånstans där i bakgrunden).

Jag är en hedersknyffel, utropar normkritikern iförd en rosa kaftan och knyter näven på sin rawfoodmiddagen, sponsrad av något detoxande juiceföretag som häller sin ädla dryck i plastflaska, ett material som kommer förpesta vår planet i tusen år efter att både vänstern och högern utplånats för gott.

Därför: Låt oss aldrig sluta skärskåda De Goda.

Vilka är De Goda? Vad är ens Det Goda? Varför kan det ens kallas Gott? Förfärliga tanke: Kan Godheten ha perverterats i den sjuka samtidens skrattspegel och blivit något helt annat? En egenskap som används som täckmantel när man missbrukar sin makt, när man pissar folket i ansiktet, när man vräker sig i lyx medan undersåtarna svälter?

Själv är dennas författare också ”god”, men det betyder inte att hon måste blunda för sånt som uppenbart är orätt. Lögnaktiga politiker som under solidaritetsflagg utarmar landet och utnyttjar de laglydigas önskan om att bidra till det välfärdssamhälle de en gång kände till. Förfärliga chefer inom tex poliskåren som vingklipper sin kår. Lobbyister som bidrar till att samhällskontraktet för länge sedan sagts upp.

Det är jul snart, och när det är jul ska man vara snäll. Man ska vara god, i ordets klassiska bemärkelse. Enligt den korrekta värdegrunden ska man dessutom vara inkluderande, tolerant och mjuk.

Däremot bör man aldrig vara lika naiv som Sveriges politiker säger sig ha varit.

Det beteendet är inte godhet – det är ren och skär ondska. Och den ondskan tycks vara våra makthavares drivkraft. Och allt ont de gör sitt folk, är tyvärr ingen saga.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer