Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Om tjejen var utländsk, hade det varit annorlunda då?

av | 15 jul, 2017 | Debatt

Lästid: 4 minuter

Om flera svenska män gruppvåldtagit en kvinna med utländsk bakgrund, hade det varit annorlunda då? Hade rubrikerna i tidningarna blivit större? Hade antirasisterna gått man ur huse och protesterat mot rasism om en massa utländska män och kvinnor (med all rätt) vädrat sitt missnöje över det som inträffat? Eller hade manifestationen i det fallet riktat sig mot den verkliga rasismen? Dessa frågor ställer författaren Eva-Lisa Dezmin i sin gästkrönika på Katerinamagasin.

 

Med anledning av den senaste gruppvåldtäkten i Barkarby, skulle jag vilja ta tillfället i akt att ge den som är öppen för det, en liten tankeställare. Det är långt ifrån den första gruppvåldtäkten vi har och tyvärr förmodligen inte heller den sista. Fenomenet där flera våldtäktsmän går efter ett ensamt offer, rör sig dessutom nästan uteslutande om utländska män som ger sig på en svensk kvinna, därför att kvinnor som lever fritt också anses vara fritt villebråd. Inte av alla utländska män givetvis, men av vissa och det är tillräckligt illa.

Det är sällan som några ordentliga straff delas ut om gärningsmännen nu ens blir åtalade, även utvisningar är ovanliga. Om dessutom någon eller några dristar sig till att öppet protestera mot vidrigheterna, blir de direkt stämplade som rasister och ”antirasisterna” släpper gärna det de har för händerna och anordnar manifestationer mot rasism. Inte mot den naturliga rasism som det ju borde vara när flera män av utländsk härkomst ger sig på en vit kvinna enbart på grunderna av att hon är vit och lever ett i deras ögon syndigt liv, utan mot de ”hemska” människorna som kräver hårdare tag mot gärningsmännen, och en förändring.

Någon som minns filmen ”Juryn – A time to kill”? Filmen är baserad på John Grishams roman och handlar om en liten afroamerikansk flicka som blir våldtagen och misshandlad av två sydstatare.Hennes far, Carl Lee Hailey, inser i ett tidigt skede att gärningsmännen antagligen kommer att bli frisläppta och tar därför lagen i egna händer och avrättar gärningsmännen genom att skjuta dem till döds inför en massa vittnen innan rättegången ens blivit av. Nyutexaminerade advokaten Jake Brigance blir den som ska försvara Hailey i rättegången i det rasistiska Mississippi, en rättegång där juryn sannolikt inte kommer att se med blida ögon på en svart man som dödat två vita män.Ku Klux Klan har ett starkt fäste i delstaten och Brigance får bl a sitt hus uppeldat endast p g a att han tagit på sig att försvara Carl Lee. Trots att allt går Brigance emot och det ser ut som om Hailey kommer att fällas för mordet på sydstatarna, ger han inte upp. Som en sista utväg väljer han att sätta sin tro till den inre moraliska kompass som han hoppas ska finnas i varje jurymedlem. Det är hans enda chans att vinna. Så, i sin slutplädering ber han först om ursäkt för att han är ung och oerfaren som advokat, men framhåller samtidigt att något viktigt gått förlorat i alla försök att påverka rättegången: Sanningen. Och som advokat är det inte bara hans uppgift att prata om sanningen, utan även att söka den. Vad är det inom oss som söker sanningen? Det vi tänker, eller det vi känner? Därefter ber han jurymedlemmarna att blunda och föreställa sig den här flickan, hur hon är på väg hem efter att ha handlat och stoppas av sydstatarna som kör omkring berusade. Hur de, efter att ha våldtagit henne och berövat henne alla chanser att själv skaffa barn en dag, kastar fulla ölburkar på henne, pissar på henne och försöker hänga henne. När repet går av beslutar de sig för att istället kasta henne på bilens flak, köra henne till en bäck och hiva henne över räcket. Han tar juryn igenom varenda avskyvärd detalj i händelseförloppet och tvingar dem att i hjärtat känna vad som har hänt. Därefter avslutar han med att säga: ”Föreställ er nu att hon är vit.”

I tankarna återkommer jag till den sekvensen vid varje ny gruppvåldtäkt som sker i Sverige. För jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om situationen varit den omvända. Om flera svenska män gruppvåldtagit en kvinna med utländsk bakgrund, hade det varit annorlunda då? Hade rubrikerna i tidningarna blivit större? Hade antirasisterna gått man ur huse och protesterat mot rasism om en massa utländska män och kvinnor (med all rätt) vädrat sitt missnöje över det som inträffat? Eller hade manifestationen i det fallet riktat sig mot den verkliga rasismen? Och om gärningsmännens etnicitet utgör en skillnad för hur vi reagerar på en fruktansvärd händelse, behandlas då offren lika inför samma avskyvärda handlingar? För att hitta ett svar på den frågan måste man söka efter sanningen och vad är den? Det vi indoktrinerats att tänka, eller det som vi i hjärtat vet är det rätta?
Eva-Lisa Dezmin, 46, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är även delägare i det nystartade förlaget DareMe Publishing.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

 

*******

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnumret). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer