Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”När tillräckligt många berättar blir det till slut omöjligt att tiga ihjäl sanningen om vanstyret av vårt land” #detmåstefåettslut

av | 23 apr, 2018 | Debatt

Lästid: 10 minuter

Ännu en tjänsteman som tvingas vara anonym mejlar angående kaoset på Migrationsverket. Vederbörande kommer med idén att starta ett upprop där anställda inom offentlig sektor och myndigheter berättar om flathet, slöseri av skattepengar och maktmissbruk utifrån flummig ”värdegrund” och politiska karriärsmöjligheter snarare än folkets bästa. Om fler vågar berätta kan till slut ingen avfärda vittnesmålen. Uppropet ska heta #detmåstefåettslut. ”Bara om tillräckligt många vågar berätta det de vet så kommer det till slut bli omöjligt att tiga ihjäl sanningen om vanstyret av vårt land”, skriver tjänstemannen.

”Jag läste inlägget om Migrationsverket som nyligen publicerades här och kände mig tvingad att ta bladet från munnen. De erfarenheter som den anonyme tjänstemannen gav uttryck för stämmer överens allt för väl med mina egna. Jag har själv varit anställd på Migrationsverket under några år och arbetade även där då Sverige ställdes inför flyktingvågen 2015-2016.

Tråkigt nog måste jag skriva det här inlägget anonymt. Sverige är i dag ett land där budbärare av obekväma fakta eller åsikter straffas hårt genom förlorat arbete eller hårda sociala straff. Något som Katerina själv allt för väl har fått känna på. Siffrorna jag hänvisar till är de som har släppts av Säkerhetspolisen och Migrationsverket och har naturligtvis funnits tillgängliga för alla att ta del av och uttolka om intresset hade funnits. Kontrollera dem gärna själva.

Jag vill samtidigt uppmana fler att dela med sig av egna erfarenheter från anställningar inom myndigheter och offentlig verksamhet. Berätta det ni sett av flathet, ohejdat slöseri av skattepengar och beslutsfattare som tar beslut utifrån egen image snarare än i linje med sitt uppdrag. Jag vet att ni är tiotusentals där ute som knyter näven i fickan varje dag åt odugligheten och hyllandet av okunskap som sprider sig. Med ni fortsätter att kämpa på för att göra rätt för er med en allt mer borttvinad förhoppning att det kommer vända en dag och förnuftet åter får råda. Våra högsta folkvalda i Sverige försöker tillsammans med flera ledande mediebolag att bortförklara inlägg som det här med att det sprids en negativ och svartmålande bild av Sverige. Detta trots att vi som arbetar i verkligheten varje dag vet att det här är numera Sverige. Bara om tillräckligt många av er vågar berätta det ni vet så kommer det till slut bli omöjligt att tiga ihjäl sanningen om vanstyret av vårt land. Min förhoppning är att fler kommer att dela med sig av sina erfarenheter och ge allmänheten där ute en möjlighet att göra ett informerat val inför hösten då vi ska ge vårt förtroende till olika företrädare. Vi får ju dagligen ta del av den bild som myndigheter vill sprida om sig själva – mycket sällan vad som egentligen sker.

Rätten att fritt förmedla åsikter och information är vital för en demokrati. Utan den möjligheten kommer vårt styrelseskick oundvikligen att deformeras till något groteskt och oigenkännligt som kanske ser normalt ut på avstånd men ger oss mardrömmar efter en närkontakt. Demokrati är en lika underbar som skör idé. Vid vanvård genom kravlöshet och bristande kontroll kommer den vittra och dö och något annat kommer i dess ställe. Den som tar säkerhet och frihet för givet kommer slutligen inte att kunna njuta någon av dem.

Som ett prov på hur sanningssökande de etablerade medierna egentligen är kommer det att bli intressant om någon av dem kommer att gräva vidare i det som jag nu berättar för er eller det andra kan tänkas dela med sig av framöver. Nästan allt är ju kontrollerbara uppgifter. Det samma gäller de kontrollfunktioner som ska utöva tillsyn av statens myndigheter. Tyvärr tror jag att det är mer troligt att de kommer ge sig på budbäraren med anklagelser som inte hör till saken.

Återkommande avfärdas information som förmedlas på den här och andra bloggar som ”fake news”, att de sprider en felaktig bild av Sverige eller bara rasistisk propaganda. För att döda det argumentet direkt kan jag säga att jag träffade många människor som hade genuina skäl att fly från sina hemländer för att söka skydd i Sverige och genom hårt arbete i skapa en framtid i vårt land för sig själva och sina familjer. Människor som hade två jobb och ändå studerade svenska nätterna igenom och som jag gärna hade lärt känna bättre då de väl etablerat sig i Sverige. I brist på den möjligheten önskar jag dem istället välkomna till vårt land och önskar dem allt gott i sin strävan. Jag tycker också att det är djupt beklagligt att strävsamma och högutbildade individer som har sökt sig till vårt land för att arbeta kastas ut för att de har tagit någon dag semester för lite eller på grund av administrativa misstag som begåtts av deras arbetsgivare. Sverige borde välkomna drivna och hederliga människor.

Tyvärr träffade jag också alldeles för många andra människor som tycktes sakna alla ärliga ambitioner eller vars bakgrund skulle kunna utgöra ett direkt hot mot vårt land. Uppenbart kriminella lycksökare som samvetslöst både utnyttjade vår gästfrihet och alla de förmåner som vår välfärd erbjuder och ändå skrek efter mer. Personer som kan utgöra ett hot mot oss eller sina tidigare landsmän genom deras kopplingar till regimen i sina hemländer eller på grund deras sympatier för terrororganisationer. Det jag såg inom Migrationsverket då dessa människor skulle utredas och handläggas var en häpnadsväckande flathet och likgiltighet.

Rörande rapporteringen till Säkerhetspolisen så stämmer det att det fanns en stark motvilja att remittera ärenden dit både av beslutande chefer och det säkerhetsteam som skulle vägleda asylutredaren i den typen av ärenden. Det var inget man ”brukade göra” och det innebär att handläggningstiden för dessa ärenden drog ut på tiden vilket minskade antalet beslut. Det här var inte populärt på en myndighet som Migrationsverket där massproduktion alltid premieras före kvalitet och väl underbyggda beslut. Den kortaste utredningen jag själv såg under min anställning hade genomförts på drygt tio (!) minuter. På denna tid ska utredaren alltså ha utrett eventuella skäl för att söka skydd i Sverige, resvägar från hemlandet, om den sökande sökt asyl i något annat land, kriminellt förflutet, information om krigsbrott eller annat som skulle granskas av säkerhetspolisen och samtidigt skulle den sökande göra styrka sin identitet. Beslutade chefer såg ingen anledning att komplettera utredningen med en ny intervju.

Säkerhetsteamet var dessutom så dåligt utvecklat rörande kompetens och arbetsmetoder så de fyllde i praktiken ingen funktion. Personalen gavs i princip ingen utbildning för att hitta säkerhetshot och uppmanades att bara ställa någon enstaka fråga på temat för Migrationsverket skulle ”hålla ryggen fri”.

Just den formulering återkom ofta i sammanhanget vilket gav mig uppfattning att det var direktiv som getts från centralt håll till mellanchefer om nu något skulle faktiskt skulle inträffa. Personal som fördjupade sig i detta fick veta att deras ansträngningar på området inte var önskvärda. Trots den minst sagt ljumma ambitionen så ökade antalet fall som remitterades till Säkerhetspolisen från 461 år 2015 till 739 året därpå varav SÄPO lämnade erinran i 42 av de senare. 2014 var den siffran 109 ärenden som skickades vidare till SÄPO av de totalt 81300 personer som sökte asyl i Sverige det året. År 2016 sjönk antalet asylsökande till knappt 29 000. Som ni ser så står stegringen av ärenden som remitterades 2014-2016 inte i proportion till antalet asylsökande som steg med drygt 100 procent samma period för att därefter sjunka drastiskt igen. Min gissning är att det finns ett oändligt mycket större mörkertal som borde ha underkastats granskning av Säkerhetspolisen eftersom Migrationsverket initialt inte prioriterade frågan eller hade den kompetens som krävdes.

Som ett exempel som gav grund för den misstanken kan jag nämna att jag nåddes av en uppgift att personal hade upptäckt ett tiotal personer på samma boende för ensamkommande som alla hade stridit i Syrien för regimen eller IS och spelat in detta på sina mobiltelefoner.

2016 begärde SÄPO av Datainspektionen att få direkt tillgång till Migrationsverkets datasystem. Enligt min uppfattning gjorde man sannolikt ansökan som en följd av insikten att det var gapande hål i Migrationsverkets nät som farliga människor kunde slinka igenom. Från och med juli 2017 granskar SÄPO alla inkomna ansökningar efter ett mycket sent beslut som regeringen tog med stöd av alliansen.

Jag förvånades mycket över hur Migrationsverket, en av 14 myndigheter som ingår i Samverkansrådet mot terrorism, inte hade fungerande rutiner eller en reell ambition att hantera den här typen av hot. Mycket enkla saker som att kontrollera de återkommande och uppenbart felaktiga adresser där asylsökande med eget boende registrerade sig var helt ointressant. Asylsökande som vill ha eget boende är enligt regelverket skyldiga att skriva sig på en fysisk adress som är kontrollerbar. Jag vet inte hur många gånger jag har sett sökande som registrerats på en adress till en postbox på Frejgatan 13, en ökänd adress för människor med i bästa fall ljusskygga intressen att dölja som även användes av en numera rikskände Rakhmat Akilov. Adresserna var återkommande och hade med relativ lätthet kunnat identifieras och vidarebefordras till Polisen. Om inte annat för att det ger pengar till den organiserade brottsligheten genom att upplåta adresser. Förklaringen till att man inte anmälde den typen eller information eller tips om brott som människosmuggling var att ”vi brukar inte göra det” eftersom Migrationsverket inte är en brottsutredande myndighet.

Samma mönster gick igen rörande handläggningen av misstänkta krigsförbrytare. Migrationsverket har, enligt sina egna regelverk, anmälningsplikt till Polisen då det framkommer uppgifter som ”kan antas” röra krigsförbrytelser. Det vill säga den lägsta möjliga grad av misstanke som krävs för att polis och åklagare ska inleda en förundersökning av ett brott. Den regeln ignorerades återkommande med oklara hänvisningar till sekretess gentemot Polisen eller helt enkelt för att man ”inte brukade göra det”. Personal som la tid på att utreda den här typen av misstankar fick kritik för att det tog för mycket tid i anspråk från massproduktionen. Eftersom kriget i Syrien pågått i fyra år innan migrationsströmmen inleddes på allvar är det min uppfattning att Sverige nu hyser ett stort antal människor som har begått brott mot folkrätten och krigets lagar genom sitt deltagande i konflikten.

Utifrån egen erfarenhet kan jag bekräfta att det är fullt möjligt för asylsökande från Eritrea att skaffa pass via ambassaden i Stockholm. Detta görs ofta i utbyte mot att den sökande går med på att betala den ”skatt” som regimen i Eritrea kräver av sina medborgare i utlandet samt en säkerligen omfattande rekrytering av informatörer som regimen använder för att bevaka sitt folk i exil. Passen kommer dock väldigt sällan Migrationsverket till del eftersom det är en väl spridd kunskap bland de sökande att de då kommer att få status som alternativt skyddsbehövande istället för flyktingstatusens alla fördelar. Jag känner personligen till flera fall då pass som utfärdats at Eritreas ambassad i Stockholm dök upp i ett sent skede i utredningen. Detta efter att den enskilde utredaren i samtliga dessa fall ifrågasatt den sökandes ursprungsland vilket hade kunnat sluta i avslag. Återkommande upptäcktes att folk som sa sig vara från Eritrea i själva verket kom från Etiopien som talar samma språk.

Jag fick snabbt uppfattningen att Migrationsverket tyckte att det var ganska bekvämt att asylsökande som sa sig komma från Eritrea och Somalia inte visade upp pålitliga dokument då det var en ”sanning” att detta inte gick att få och man enkelt kunde bevilja uppehållstillstånd som enbart baserats på den sökandes utsaga. På Migrationsverket handlade det ytterst sällan om att göra rätt utan att göra snabbt. Personal med en traditionell inställning till sin tjänstemannaroll hamnade nästan oundvikligen i konflikt med sina chefer eller andra inom myndigheten. Ett annat mycket förvånande inslag som jag inte sett i någon annan myndighet var att flertalet tjänstemän helt öppet intog en direkt aktivistisk inställning både i sitt arbete och på sin fritid. När Sverige och Danmark till slut införde gränskontroller gick debatten om fascismens återkomst högt i fikarummet.

Dubbelansökningar från Eritrea och andra länder är inte ovanliga då anhöriga som senare har kommit till Sverige på anknytning till den som fått uppehållstillstånd inte behöver lämna fingeravtryck av integritetsskäl. Således kan dessa senare söka asyl i en annan identitet och erhålla dubbla bidrag från svenska staten. Sverige stödjer indirekt regimen i Eritrea med detta upplägg. Om vi bortser från de ogrundade uppehållstillstånd som beviljas och bortslösade skattepengar genom felaktigt utbetalde bidrag så kan regimen fortsätta ta upp olaglig skatt av sina medborgare som befinner sig i Sverige. Oftast som en procent av de bidrag som betalats ut av svenska staten.

Hur var det då med alla rykten man hört att kriminella inte utvisas? Utlänningslagen ger utrymme för att vägra uppehållstillstånd till den som gjort sig skyldig till brott i Sverige eller utomlands. Tillämpningen av detta regelverk ger varje land inom EU rätten att uttolka vad som ska utgöra ett hinder. Domar om misshandel, narkotikabrott, rån och brott mot knivlagen var i vart fall inte tillräckligt försvårande omständigheter för att vägra folk uppehållstillstånd i de ärenden jag tog del av. Det var en närmast absurd känsla att eftersöka folk som avtjänade straff på landets kriminalvårdsanstalter med målet att få dessa människor att stanna i Sverige. Som jämförelse kan nämnas att redan tidigt under flyktingkrisen började Tyskland se över möjligheten att sänka gränsen för automatiskt avslag till följd av begångna brott som gav tre månaders fängelsestraff från dåvarande sex månader.

Vad hände då med de asylsökande som lämnade uppenbart oriktig information i sin ansökan vilket faktiskt är straffbart med fängelse enligt utlänningslagen? Ingen anmälning till polisen gjordes i ett enda av de flertaliga fall jag kände till eller själv var handläggare i. På Migrationsverket ”brukar man inte göra det”. Den tjänsteman som vågade sig på att anklaga en sökande för uppenbara lögner fick snabbt en korrigering med innebörden att ”de sökande hade rätt till sin berättelse”. Men de förvar som Migrationsverket skulle använda för att få kontroll över alla de människor som riskerade att avvika inför utvisning? Här om dagen rymde ett större antal personer från dessa förvar och Migrationsverket lät meddela att man såg ”mycket allvarligt” på den händelsen. Min erfarenhet är den rakt motsatta. Polisen framförde återkommande synpunkter att de måste lämna samma personer flera gånger till Migrationsverket då de lyckades avvika från förvar. Som naiv skattebetalare skulle man kunna tro att ett förvar som används för att frihetsberöva individer med stöd av utlänningslagen skulle hålla samma säkerhetsnivå som en vanlig anstalt. Nu är det inte fallet utan förvaren har medvetet försetts med ett lägre skalskydd än det Kriminalvården använder för att förhindra rymningar. En återkommande förklaring jag fick från olika håll var att de som vistas på förvar inte är kriminella och därför inte skulle förvaras i anstaltsliknande byggnader. Min skrala tanke när jag ställde frågan var att Polisen säkert hade bättre saker för sig än att behöva hämta in samma personer gång efter annan med all administration det förde med sig. Migrationsverket uppger själva att de efter kraftig tillbyggnad hade 357 förvarsplatser i hela riket i slutet av 2017. Dagligen tvingas polisen att släppa personer med beslut om förvar som de påträffat då det inte finns några platser.

Men hur kan egentligen något av ovanstående vara ett problem? Anders Ygeman lovade ju att 80 000 personer skulle komma att utvisas. För alla med insyn i den utrikestransport som sköts av kriminalvården och polisen vet att med stöd av nyrekryteringar (och utan några av de friktioner som alltid uppstår i samband med verkställande av utvisningar) skulle deras maximala kapacitet kanske ligga på 5000 personer per år. Om Ygeman inte kände till detta då han gjorde uttalandet överlåter jag till läsarens att fundera över.”

FD anställd på Migrationsverket

*******

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer