Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När tänker politikerna ta hotet mot oss kvinnor på allvar?

av | 2 jul, 2017 | Debatt

Lästid: 5 minuter

Jenni Matèrn är en politiskt engagerad fyrabarnsmamma och utbildad förskollärare i grundskolan som fått nog av politikernas förlamning när det gäller den ökande sexualbrottsligheten. Nu kräver hon att BRÅ gör en ordentlig utredning där även förövarnas ursprung tas med. ”Vi har inte tid att svänga oss med fina ord längre, jag vill se handlingskraft för att stävja det sexuella våldet mot flickor och kvinnor, skriver hon i sin gästkrönika på Katerina Magasin.

Kan vi prata om det här på allvar nu? Jag vill se handlingskraft för att stävja det sexuella våldet mot flickor och kvinnor. Mellan år 2005 (när mätningar för utsatthet startade) och 2012 låg antalet personer som utsatts för sexualbrott stabilt och på en jämn nivå. Mellan 2012 och 2015 skedde en ökning från 0,8% till 1,7% vad gäller antalet personer som utsatts för sexualbrott. Ökningen gäller främst gruppen kvinnor i åldern 16-24 år, alltså den gruppen som rör sig utanför hemmet en hel del och ofta utan partner eller barn. I den gruppen säger 9% att de utsatts för sexualbrott under det senaste året. Siffrorna är skrämmande. 480 000 händelser drabbade kvinnor under 2015, fler än någonsin tidigare. Sexualbrotten har ändrat karaktär, från att i de flesta fall ha begått inom hemmets väggar av förövare som är kända för offret, så sker nu 59% av brotten ute i det offentliga rummet. Alltså på allmän plats. I 69% av fallen är förövaren dessutom okänd för offret. Historiskt är det nu första gången som risken för ett sexuellt övergrepp i Sverige är större från en total främling, utomhus, än i en bekant miljö och med en gärningsman som kvinnan är tidigare bekant med.

Våldtäktsbegreppet ändrades 2005. Men hur länge kan man skylla en ökning på att ett brottsbegrepp plötsligt får in fler brott i sitt spektrum? Dessutom gäller ökningarna sexualbrott och alltså inte enbart våldtäkt.Skulle vi alltså först de senaste åren tycka att en hand innanför underkläderna är en tafsning, skulle vi först nu inse att penetrerande fingrar är ett övergrepp och att en regelrätt våldtäkt mitt i ett folkhav under en pågående konsert ska anmälas? Att påstå att det är anmälningarna och medvetenheten som har ökat och inte antalet ofredanden är att förminska kvinnors upplevelser och idiotförklara oss.

2016 ökade antalet anmälda våldtäkter med 13 % och antalet anmälda brott om sexuellt ofredande ökade med 20 % jämfört med 2015. Då ska vi minnas att 2015 inte direkt var ett toppenår när det kommer gäller sexualbrottsstatistik… Just nu läggs 13 våldtäktsärenden ner dagligen! Ett första steg till att bryta denna vidriga utveckling borde rimligtvis vara att lokalisera problemet: Alltså vilka män det är som begår övergreppen. Men hur ska vi kunna göra det om vi inte vet var vi ska lägga krutet? Om vi inte har alla fakta på bordet och korrekt statistik? Frågan har väckts, om oviljan till att ta reda på all fakta kring sexualbrott som fenomen bottnar i en ovilja att peka ut en grupp som kollektivt ansvarig, med tanke på att detta kan bidra till ökat hat och eventuell främlingsfientlighet. Men så länge vi tiger sprids spekulationer på nätet och man lämnar fältet fritt till spekulationer, överdrifter och skrämselpropaganda. Att tysta ner fakta bidrar till en känsla av att politiker inte vill oss kvinnor väl. Som kvinna och mamma undrar jag om det är möjligt att jag bor i ett land som sätter rädslan för ökad främlingsfientlighet framför flickors och kvinnors rätt till ett offentligt rum utan sexuella trakasserier och våldtäkter? Går mäns rättigheter och trygghet före vår? Jag vill inte bo i ett land där jag och mina döttrar är mindre värda än kampen för att få svenskarna att öppna sina hjärtan för människor på flykt. För det första är det kontraproduktivt. För det andra är det fruktansvärt ur ett kvinno- och samhällsperspektiv. För det tredje: Vem har bestämt denna turordning på prioriteringsstegen?

Därför kräver jag att BRÅ gör en ordentlig utredning där även gärningsmäns ursprung tas med. Efter att vi får statistik på bordet, ser jag två olika scenarion utkristallisera sig:

  1. Det visar sig att männen bakom de alarmerande och ökande siffrorna kommer procentuellt fördelat från olika härkomst och ligger på liknande nivåer vad gäller fördelning över etnicitet och ursprung som det alltid gjort.

Alltså att majoriteten är män med svenskt ursprung/svenska medborgare och de vi räknar in i den gruppen, dvs människor som har bott här i hela sitt liv.
Män som har vuxit upp med våra värderingar i förskola, skola och i samhället i stort.
Något har alltså hänt nationellt med mäns syn på kvinnor de senaste tre åren, något vi måste ta tag i. Som att lägga resurser för att ta reda på varför: Beror den skeva synen på sexualitet på till exempel våldsporr/TV-spel/normer i gäng och på arbetsplatser som plötsligt spårat ur? Det gäller att ta reda på orsak och sedan sätta in musklerna där de behövs. Vi skulle nu också kunna motbevisa argumentet om en överrepresentation av gärningsmän hos invandrare/ asylsökande.

  1. Det visar sig att det är en överrepresentation bland nyanlända, asylsökande och hos personer med utlandsfödda föräldrar vad gäller just gärningsmän. Män som i de flesta fall har sitt ursprung i samhällen där synen på kvinnan, hennes kropp och hennes sexualitet skiljer sig eoner från vår. (Därmed inte sagt att alla männen från dessa samhällen bär med sig dessa värderingar eller ställer sig bakom dem.) Män och pojkar med traumatiska och trasiga uppväxter som flytt från kaos, krig eller fattigdom och misär. Om vi då har identifierat problemgruppen, måste vi sätta in resurser där de behövs. Hårdare straff, kräv id-handlingar alternativt ett ursprungsland för att kunna utvisa, inför ålderstester för att kunna döma, ge direktkurser på modersmålet om vad som gäller i Sverige, nolltolerans mot brott under handläggningstiden, sluta klumpa ihop unga män på flyktingboenden utan sysselsättning, ja i princip vad som helst som fungerar! Samhället måste göra det som krävs så att jag, mina döttrar och alla andra kvinnor och flickor i Sverige ska slippa leva i oro, otrygghet och med galopperande sexualbrottssiffror.

Ett annat alternativ är att våra politiker och BRÅ fortsätter vägra ta fram korrekt statistik där även etniciteten är en faktor, trots att det förs precis sådan statistik till exempel vid trafikolyckor. Tydligen är det viktigare att få ner olyckorna i trafiken vad gäller vissa överrepresenterade grupper än när det gäller sexualbrott mot flickor och kvinnor. Anmälningsbenägenheten kommer fortsätta att minska (trots att man hävdar att antalet sexualbrott ökar för att det är fler som anmäler, en uppgift som motsägs till exempel av Torbjörn Bergman), samtidigt som misstänksamheten, ryktesspridningen, polariseringen och främlingsfientligheten kommer att öka, liksom försäljningen av produkter för självförsvar… Vårt samhälle kommer med största sannolikhet bli allt mer segregerat. Vi kommer att lägga ner fler festivaler, införa skilda tider på badhus, kanske kommer kvinnor inte kunna vistas ensamma utomhus efter mörkrets inbrott, eller förresten, inga tider på dygnet. Kanske inte utan manligt sällskap ens?

Politikerna måste börja agera med kraft. Korrekt statistik måste fram. Det är en livsnödvändighet för att Sverige även i fortsättningen ska kunna slå sig för bröstet vad gäller jämställdhet, kvinnors rättigheter och humanism. Att fortsätta famla i blindo i frågor om våldtäktsstatistik gör både kvinnor och män, ja hela vårt samhälle, till förlorare.

 

 

 

 

JENNI MATÈRN

Jenni Matèrn är en politiskt intresserad fyrabarnsmamma och utbildad förskollärare. Hon har i tjugo års tid arbetat som lärare och pedagog i socialt utsatta områden, främst med elever i åldrarna 6-10 år. 

 

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för. Texten har tidigare publicerats i en delvis annan form som inlägg på Facebook.)

 

**************

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swisch på 0733289122. Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer