Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När tänker de förljugna svenska public service-journalisterna börja rannsaka sig själva?

av | 16 jan, 2020 | Media

Lästid: 6 minuter

Jag läser att iranska journalister lämnar Irans statliga TV-bolag som protest i sviterna av den förtroendekris som briserat i landet med anledning av den iranska regeringens initiala försök att förneka att det ukrainska passagerarplanet sköts ned av misstag av iransk militär. Det får mig att undra om vi kan hoppas på liknande självrannsakan hos deras svenska kollegor på SVT och SR. Jag vet att många journalister mår dåligt av att tvingas ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet, om till exempel kriminalitet, otrygghet, slöseriet med skattemedel och den katastrofala massmigrationen som förstör Sverige. Jag vet att det finns de som lider i det tysta över det officiella hatet mot till exempel Trump, Boris Johnson och Orbán. Jag vet att det finns många som skäms över de drev de deltagit i, drev som förstört debattklimatet och som skapat ett polariserat och dysfunktionellt samhälle där yttrandefriheten strypts. Kommer någon svensk propagandist-journalist visa samma slags civilkurage och ånger som deras iranska kollegor?

Journalisten och programledare Gelare Jabbari ber i ett inlägg på Instagram publiken om ursäkt och skriver att hon ”i 13 år berättat lögner”, skriver den brittiska tidningen The Guardian. Det här är snyggt och bra. Jabbari är inte ensam. ”Tack för att ni accepterat mig som nyhetsankare fram tills nu. Jag kommer aldrig mer arbeta med tv, förlåt mig”, meddelar även programledaren Zahra Khatami, enligt The Guardian, i samband med att även hon lämnar sin position på det statliga tv-bolaget. Även programledaren Saba Rad går ut med att hon lämnar tv-bolaget och skriver att hon aldrig mer kommer arbeta med TV igen.

Det är naturligtvis djupt tragiskt att journalister är regimtrogna och ljuger för folket, men att erkänna detta, be om ursäkt och säga upp sig visar att de fortfarande har en gnutta moral i kroppen. Det är mer än vad man kan säga om många av de svenska journalisterna som lydigt och räddhågset sitter på vårt eget svenska public service, där de vantrivs men ändå inte vågar protestera mot hur vänstervridet och partiskt deras egen uppdragsgivare rapporterar, trots att det skattefinansierade medieföretagets uppdrag lyder att rapporteringen ska vara ”opartisk och saklig”. De avskyr att medverka i vänsterextrema spektakel där samma vänsterdebattörer bjuds in gång efter gång och får orera ut sina amsagor om det svenska tillståndet. Ändå protesterar de inte. Ändå låter de allting pågå.Det är lika skamligt som äckligt, och dessutom skadligt för Sverige.

Journalisten Jens Ganman, som själv arbetat för Sveriges Radio, har i flera uppmärksammade inlägg som spritts på sociala medier vittnat om att många journalister och medarbetare där är missnöjda med den vinklade och propagandistiska nyhetsrapporteringen med avsändare public service, på såväl lokal som nationell nivå. Bland annat här, från 2017, berättar han i en text med rubriken ”Sveriges Radio – rapport från värdeavgrunden”.

Citerar ur ingressen:

”Många inom SR/SVT kommer att känna igen sig i det jag skriver, men de kommer inte att våga dela den här artikeln på Facebook eller Twitter. Eller ens prata högt om den i fikarummet. Och det är helt logiskt eftersom det finns få ställen där det är så förtvivlat lågt i tak som på mångfaldiga Sveriges Radio. Såna här resonemang är förbjudna för företagets anställda. Grupptänket regerar.” 

Läs hela texten här:

SVERIGES RADIO – rapport från värdeavgrunden

Ja, många journalister inser, när de rannsakar sig i sin ensamhet på kammaren, att de svikit sitt journalistiska uppdrag och blivit maktens lydiga marionetter. De biter ihop men istället för att säga ifrån, mår de dåligt över hur de går med på att via public service försöka fostra folket med hjälp av ledande frågor och ett absurt bildspråk. Hur man tvingas arbeta i samma hus som de som i politiska debatter knappt gör en hemlighet av sin aversion mot det demokratisk valda partiet Sverigedemokraterna, hur man ställer olika slags frågor beroende på politikers hemvist. Hur man missbrukar allvarliga ord som rasism och främlingsfientlighet, hur man falskeligen anklagar systemkritiker för att vara ”bruna” eller ännu värre. Hur man nu, när man får runt 9 miljarder skattekronor årligen, helt skamlöst ägnar sig åt icke-neutral nyhetsrapportering.

Public services antipati mot till exempel USA:s president Donald Trump, via den tidigare korrespondenten Carina Bergfeldt, är vida känd. Lika ensidigt och vinklat rapporterade man i december om det brittiska valet, och gjorde ingen hemlighet av att man avskydde vinnaren Boris Johnson. Programledarna för Rapport och Aktuellt hade svårt för att dölja sin sorg över att inte deras favorut, antisemiten Jeremy Corbyn, vann. Vi har även hört public services domedagsdom över Brexit. På motsvarande sätt är man sällan kritisk mot EU, oavsett vilka vansinnigheter denna maktmissbrukande koloss än företar sig. Hör någon rapportering om demonstrationerna i Frankrike? Om det franska folkets missnöje med Macron? Nej, det gör vi inte, eftersom de vänsterliberala cheferna på public service älskar Macron. Public service skulle aldrig låta en skugga falla över vare sig Macron eller Merkel. Sedan är man förvånad över att alternativa medier växer fram.

De svenska socialdemokratiska politikerna slipper besvärande frågor om sin vurm för terrororganisationer och antisemitismen som frodas i partiet. Man rapporterar ensidigt och lögnaktigt om klimatet, med tydlig vurm för klimatalarmisterna som har Greta Thunberg som sin galjonsfigur. Man ger gång på gång ideologkriminologen Jerzy Sarnecki utrymme i rutan och i etern, trots att han står ansvarig för omfattande desinformation i fråga om kriminalitetens utveckling i Sverige. Man låter ansvariga politiker komma undan med hårresande brott mot landets säkerhet, som till exempel i samband med Transportstyrelseskandalen. Man väljer ständigt partiska intervjuoffer som bekräftar den vänstrvinklade agenda SVT och SR driver, när de väljer ”mannen på gatan” som ska kommentera till exempel våldtäktsstatistikn eller den sociala oron som följer av en misslyckad migrationspolitik, utan att berätta att man intervjuar en vänsterpartist eller någon annan som delar public services folkfostrande agenda. Istället för att vara saklig och neutral väljr man att vända ryggen åt alla dem vars politiska åsikter man inte delar, i dagsläget närmare 20% av den röstberättigade befolningen i Sverige.

Och det är inte allt. Journalisterna accepterar tyst även den pågående islamiseringen, som i public service syns genom att man normaliserar till exempel slöjförtryck i skolor och på barn. Detta blev tydligt nu senast då man debatterade Skurup kommuns slöjförbud i skolan, och istället för att ställa kritiska frågor till islamisterna, mer eller mindre fördömde slöjförbudet, som går helt i linje med Europakonventionen om radikala religiösa symboler. Men public servicejournalisterna tog parti för islamisterna, mot kvinnoförtrycket. Det är både häpnadsväckande och ett förräderi mot kvinnors och barns frihet.

Precis samma sak är det när man pixlar förövare, när man vägrar berätta vilka det är som ägnar sig åt gruppvåldtäkter, djurplågeri och rån mot gamla och barn. Där är public service ursäktande och relativiserande och inte sällan låter man kriminella gråta ut. Man gör till och med en dramaserie som heter ”Kalifatet” där fokus är på avhoppare från mördarsekten IS. Allt för att hjärntvätta folket ytterligare, för att vi ska tycka synd om dessa mördare och vilja ha hem deras kvinnor och barn.

Det finns många andra exempel på public services totala haveri. Jag stannar här. Och avslutar med förhoppningen att åtminstone en journalist skulle ha modet nog att erkänna hur åt helvete det är. I Sverige lider vi av allvarligt grupptänkt. Vågar en, så kanske fler följer efter. Det vore på tiden.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min kommande bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Beställ den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok ”Bilden av Verkligheten” finns att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” finns nu i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer