Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När svensk vardag blivit livsfarlig, vad gör vi då?

av | 28 dec, 2018 | Kriminalitet

Lästid: 7 minuter

”Någon form av krigstillstånd”, kallar Stockholmspolisens gängexpert Gunnar Appelgren det som just nu pågår i landet. Till och med SVT rapporterar nu, helt utan att försöka skönmåla, och när SVT släpper fram dessa uttalanden förstår man ju hur illa det blivit. 44 ihjälskjutna under 2018, och fortfarande återstår flera dagar av året. Fyrverkeriförbudet har ännu inte trätt i kraft. Samtidigt är det långtifrån bara kriminella som drabbas av laglösheten i Sverige. Helt vanlig vardag har blivit farlig för människorna i Sverige. Det är farligt att gå hem från skolan, att gå en promenad, riktigt riskfyllt att slänga soporna – vi har flera överfall som utspelat sig i samband med just den vardagsaktiviteten. Jag undrar vad politikerna tänker göra åt det, hur har ni tänkt att ni ska skydda oss? Vi får inte beväpna oss, och när vi försvarar oss får vi hårdare fängelsestraff än verkligt kriminella. Min öppna fråga till er politiker är, hur ska ni ge oss tryggheten åter?

Vardagen blir allt farligare för den lilla människan i samhället, hon som jobbar, pluggar, tar hand om sina barn, betalar hyra och betalar skatt till det samhällskontrakt hon fortfarande hoppas ska omfatta henne. Men polisen kommer inte alltid när hon ringer och sjuhusen levererar inte alltid den vård hon ska ha. När en man slår ner en inbrottstjuv med ett slag för mycket, får han dock fem års fängelse. Allt fler delar av samhället drabbas av oro, laglöshet, våld och aggressioner mot befolkningen. Så sent som igår gick en kall kåre längs ryggen när jag läste i nyheterna om en kvinna i 30-års åldern som i fredags kväll klockan halv tolv gick ut från sin lägenhet på Wranérsgatan i Simrishamn för att slänga soporna. Enligt Ystads allehanda kom då fyra män fram till henne och tog tag i henne. Männen var mellan 20 och 30 år gamla. De höll henne kvar och tryckte ett vasst föremål mot hennes hals. Överfallet avbröts med en man med hund, vilket gjorde att gärningsmännen knuffade omkull kvinnan och sedan flydde från platsen. Men jag undrar vad dessa män tänkte göra? Försökte de skära halsen av henne, kanske till och med hugga huvudet av henne, som de islamistiska terroristerna i Marocko gjorde med de skandinaviska turisterna Louisa och Maren? Vad hade hänt om mannen med hunden inte hade kommit? Vad kommer att hända i Sverige ifall vi får ett eget ”Marocko”, kvinnor som inte kommer lindrigt undan med att ”bara” bli gruppvåldtagna utan som också avrättas under tortyrliknande omständigheter? Jag är rädd att svaret blir att ingenting händer. För vi har redan flera fall av besinningslöst våld mot kvinnor, just när de slänger soporna. I augusti 2017 sätter någon eld på en kvinna som slänger soporna i på Valhallagatan i Skara.

Den 14 oktober 2017 mördades 89-åriga Helga i Norsjö av en 21-årig afghan som överföll henne i soprummet. Helga dog av förblödning efter att ett vasst föremål punkterat båda hennes lungor samt den stora kroppspulsådern. Hon mördades av en 21-årig afghan, Amir Hussein Amiri, och orsaken till att han dödade henne ska vara att han hade dåligt med pengar.

Afghan får straffrabatt efter mordet på 89-åriga Helga

– Det finns anledning att uppmana tjejer att vara försiktiga. Vi har fått tips om liknande händelse tidigare, även om de inte varit lika allvarliga som denna händelse, säger kommunpolisen Birthe Parkhagen till Ystads Allehanda angående överfallet i Simrishamn. Liknande händelser? Detta pågår alltså i Simrishamn med omnejd, att grupper med unga män lurpassar på kvinnor, för att skrämma, hota, skada? Vad är avsikterna med dessa överfall? Och vad gör man för att de ska stoppas? Det enkla svaret, de signaler som går ut till folket – där runt 80% fortfarande tycks lita på politikerna och därför lägger sin röst på dem som vänt dem ryggen – är att de som har ansvaret, fortsätter att blunda och hoppas på det bästa.

Politikerna tycker att svenska folket ska vänja sig vid att leva under terrorhot, kanske till och med terror. Man har med öppna ögon släppt in terrorister som krigat med IS i Sverige, och enligt beräkningarna finn det flera tusen jihadister kapabla att begå terror i Sverige. Man tror att några socialtanter ska kunna förhindra detta och kanske lyckas avradikalisera dessa individer. Nyligen rapporterades att Säpo avvärjt två allvarliga terrordåd, som var avsett att skada och döda ett stort antal människor, troligen i centrala Stockholm. Det är givtevis bra att dåd avvärjts, men insikten om att detta kanske bara är toppen på isberget får en knappast att känna sig trygg.

Sveriges första islamistiska terrordåd ägde rum Drottninggatan den 11 december 2010 då bara förövaren, Taimour Abdulwahab, lyckades spränga sig själv. Den 7 april 2017 hade fem oskyldiga människor, därav 11-åriga Ebba Åkerlund, inte samma tur. De mördades av den uzbekiske terroristen Rakhmat Akilov som utförde terrordåd med en lastbil på samma gatan, inte långt från platsen där självmordsbombaren Abdulwahab försökte döda människor i julrushen. Ebba Åkerlund var på väg hem från skolan, men hon kom aldrig hem. Det har blivit farligt att gå hem från skolan i Sverige. Nej, kom inte med ert relativiserande om att inte alla drabbas, för mig är EN 11-årig Ebba ett barn för mycket! Då ska vi inte tala om alla de barn och ungdomar som rånas, misshandlas, sexofredas och knivhuggs överallt i Sverige, incidenter som inte ens finner sin väg till medieraporteringen. Mainstreammedierna mörklade fallet med till exempel den 16-årige pojken som blev knivhuggen av en afghan i Staffanstorp, ett helt slumpmässigt dåd till vilket någon bakgrund fortfarande inte klarlagts. Jag var själv i kontakt med bekanta till familjen och upprördheten var inte att ta miste på, men av hänsyn till den skadade tonåringen har man inte gått ut i pressen… ändå är det inte svårt att föreställa sig hur livet för bara denna familj förändrats radikalt. Att bli utsatt för ett knivöverfall är traumatiskt och sätter djupa spår i en ung människas psyke. Sådant skrivs det sällan om, och kanske är det därför många inte heller förstår hur hela omgivningen drabbas. När de fysiska såren läkt – om man har tur får man inga men för livet, men risken är stor att så sker, eftersom knivvåld många gånger är värre än att bli skjuten – återstår de psykiska. Vem tar ansvaret för att livet för en 16-årig pojke och hans familj blivit förstört?

 

EXKLUSIVT: Ensamkommande försökte mörda svensk tonåring med kniv

Svensk vardag har helt enkelt blivit livsfarlig, inte bara i våldsdrabbade storstäder. Utan också ute på landet, i tidigare fridfulla små samhällen. Som tidigare sömniga Höllviken, där barnfamiljen rånades av beväpnade män i hemmet i oktober.

Som i lilla fina Vellinge, där tre tonårspojkar i början av december rånades på sina kläder. Uppåt sex personer deltog i rånet och minst en av dem ska ha hotat offren med kniv. Enligt uppgift ska rånarna ha lämnat platsen med hälsningen ”nu är det vi som äger Vellinge”.

Hur ska vi leva vårt liv när vår vardag blivit farlig? När vi stiger upp på morgonen med en klump i magen, när vi funderar på vilka vägar vi bör undvika, när vi ändrar våra liv för att slippa bli utsatta för våldet? När gamlingar rånas, när småbarn misshandlas och våldtas, när vägen till eller från skolan eller från jobbet kan innebära att du blir slagen, bestulen, ofredad eller attackerad? Detta borde vara den allra viktigaste frågan för politikerna att ta itu med. Gör det som kräs. Ni måste snarast städa upp landet på dessa kriminella element, på dessa män som drar runt i grupper, som säljer droger och är beväpnade med knivar, som inte respekterar kvinnor eller barn och som använder sig av metoder för att systematiskt kränka och dominera svaga och värnlösa individer. Också djur plågas och skadas, vi har halshuggna katter och förgiftade hundar, vi har våldtagna getter och hästar och stenade fåglar och igelkottar.

Att den gängkriminella miljön måste städas upp råder det inga tvivel om. I år har över 800 skjutvapen beslagtagits och 299 personer har fram till november häktats misstänkta för grovt eller synnerligen grovt vapenbrott, enligt SVT, som nu inte försöker skönmåla situationen på samma sätt som tidigare. I Stockholm har polisen haft insatsen Max som hjälpt till att minska antalet illegala skjutvapen, antalet mordförsök med vapen och ihjälskjutna till elva hittills i år. Under 2017 dödades 19 med skjutvapen i Stockholm. Insatsen har gett tydligast resultat i norra Stockholm där polisen lyckats lugna gängkonflikter, bland annat den i Rinkeby mellan de två lokala grupperingarna Shottaz och Dödspatrullen. Nu är flera nyckelpersoner i de båda nätverken dömda till flera års fängelse för vapen- och narkotikabrott.

– Det är för tidigt att dra några glädjekalkyler. Vi ser först om tre-fem år om vi lyckats bryta trenden, säger Stockholmspolisens gängexpert Gunnar Appelgren.

Tre till fem år vad gängkriminalitet anbelangar. Jag vill dock påstå att vi inte har den tiden när det handlar om oss vanliga människor. Vi har inte tre till fem år för att försöka trygga gator och torg för barn och unga. Det måste ske nu, det är bråttom. Jag håller er politiker ansvariga om vi får ett eget Marocko i Sverige. Det kommer vara ert fel, ni som tillåtit förfallet, ni som blundar inför hrupper av våldsamma män ta över i småstäderna och i förorterna. Ni som sviker oss vanliga medborgare, och som samtidigt inte låter oss vidta de åtgärder som behövs för att skydda våra liv. Hur har nit tänkt detta ska gå ihop? Danmark tillåter från årsskiftet pepparspray för privat bruk. Jag är rädd att det knappt kommer att räcka. När samhället inte kan skydda oss måste vi själva se om vårt hus, så kära politiker, jag vill ha ett svar, hur ska det gå till?

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer