Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När moderskap tappar moderlighetens kompass

av | 20 feb, 2019 | Politik

Lästid: 5 minuter

En mor. Kära mamma. Mamma lilla. Den person som bär barnet i sin livmoder, föder det ofta i smärta, ammar det, vakar över det, gör det redo för världen. Hon är den som förväntas älska den lilla varelse hon satt till världen av hela sitt hjärta. Men till min fasa konstaterar jag att det i vår modern tid finns en hel flod av mödrar som inte bara verkar ha tappat sin moderliga kompass – de tycks också ha förlorat instinkten att försvara de små, de värnlösa, de som är framtiden. Är de ens ”riktiga” mödrar? Eller har de bara fortplantat sig, utan att vara känslomässigt kopplade till processen? Och vad händer när de som ska föreställa de allra godaste, tar de obegripligt onda i sitt försvar?

En moders kärlek är ikonisk, legendarisk, svårslagen. Inte bara människomammor är sina barns främsta advokater och livvakter. Djurmammor, som lejonhonorna ofta får representera, försvarar också sina ungar med tänder och vassa klor. Kom inte nära de ulliga små! Målet är endast ett: Att avkomman ska överleva, bli vuxen, för att kunna föra livet vidare. Det är det vi lärt oss, ett budskap som tidigare aldrig ifrågasatts. Allt annat än total lojalitet mot det sköra lilla barnet har ansetts monstruöst och förnuftsvidrigt.

Därför kan jag inte sluta grubbla på det jag nu ser utspela sig i medierna, inte bara i Sverige utan också i flera andra västeuropeiska länder. Jag ställer de här frågorna på grund av de uppkomna diskussionerna kring IS-terrorister och vad som ska hända med dem. Diskussioner kring inte bara män som rest till Syrien för att strida för att skapa en terrorstat, utan nu även om de tonårsflickor och kvinnor som rest till mördarsekten för att antingen strida sida vid sida med historiens värsta mördare, eller för att vara flickvänner, partners och hangarounds till extremister och kallblodiga slaktare. Jag ställer de här frågorna för att jag ser en hel falang av mödrar (ja även barnlösa av båda könen och fäder förstås, men jag väljer att fokusera på mödrarna i just detta resonemang) som inte per automatik reser sig upp och kräver stenhård dom för de skyldiga. Jag ser ett samhälle där mammor faktiskt försöker släta över och ursäkta, relativisera och förminska. Jag ställer de här frågorna just kring mammor som gör så. För jag undrar hur de tänker, hur de resonerar, hur de känner?

När en kvinna blir gravid genomgår hon en hormonell förändring som gör henne mer alert, mer känslig, mer ilsk (kanske för att aggressionen är en skyddsmekanism), mer gråtmild, mer inåtvänd, mer fokuserad på det barn hon bär. Hon blir ett värddjur åt det lilla embryot och hennes funktioner är till för att på bästa sätt ge det nya barnet liv. Sviterna av graviditet och förlossning sträcker sig på livstid, även om de allra första årens prolaktinchock (hormonet som gör att hon tappar sexlusten och blir en vandrande mjölkfabrik) så småningom lägger sig. Hormonerna gör också att hon tål sömnlösa nätter, skrik, kräks, bajs, alla de monotona och oromantiska sysslorna som barnaskaffandet innebär. Hon tål smärta, hon tål trötthet, hon måste, hon har inget val. Hennes kropp förändras för alltid, hon blir aldrig den hon varit som barnlös och fri, men det är en transformation som är biologiskt nödvändig. Från och med nu kommer hon för många år framöver komma i andra hand, hon blir sitt barns främsta ombud, men inte bara det egna barnets, utan någonstans alla barns. En mor är samhällets skyddshelgon, en varm famn vi alla vid någon tidpunkt kan sakna, längta efter, behöva, oavsett hur vårt ursprung sett ut.

Därför är det så märkligt med mödrar som tycks förlorat instinkten att göra allt som står i deras makt för att utgöra en sköld mot ondskan, som inte till varje pris vill försöka skydda sitt land och sin familj från dem som faktiskt kan komma att skada den svårt och till och med bringa den om livet. Mammor som går med barnvagn i parken, som sitter på öppna förskolan, som hänger i mammagrupper på Facebook och delar med sig av erfarenheter runt de små. Mammor som räknar gravidveckorna och shoppar babykläder. Och äldre mammor, de med skolbarn, tonåringar, även mor- och farmödrar som redan fostrat en kull barn, som är inne på sina barns barn, som njuter av ”livets efterrätt”. Är de så inne i en förnekelse att de inte inser att de mördare de nu visar sin förvirrade omtanke för, skulle kunna stövla in i deras eget hem i trygga Sverige, slita upp deras gulliga barnbarn ur barnstolen där den sitter och äter sin puré, och avrätta babyn mitt framför deras ögon? Förstår de inte brutaliteten och grymheten i de så kallade människor som bygger sin makt på terror, och som nu kanske promenerar runt i deras egen hemstad? Enligt den polis i Göteborg som jag intervjuat går SÄPO-markerade potentiella före detta IS-terrorister omkring på stadens gator. Någon av dem kör buss. Vad är det som säger att dessa individer inte kan döda ett barn? Hur kan en mor inte med allt som står till buds vilja skydda de små? Hur kan hon för en sekund kunna tänka sig acceptera att kända mördare ska springa lösa i närheten av hennes söner och döttrar?

Jag pratar om mödrar, för jag har höga tankar om just mödrar. Jag är en av dem. Men till skillnad från de kvinnor som mest av allt verkar vilja ursäkta våldtäktsmän, bödlar och tyranner, brinner mitt hjärta av glödande avsky och motvilja mot dessa, och jag kräver att de döms till livstid. Jag anser att de aldrig mer borde gå fria i vår öppna demokrati. Jag anser också att de politiker som tillåter detta och därmed utsätter oss alla för stora risker att falla offer för en sådan blodtörstig förövare, bär skulden för ett otryggt samhälle. För mig finns inga kompromisser. De som anslutit sig till en mördarsekt är stämplade för livet. De är i mina ögon för alltid en potentiell fara. Precis som Englas mördare Anders Eklund. Precis som Lottas mördare, den notoriske kvinnomisshandlaren Martin Jonsson. Precis som Fritzl, precis som Jack Uppskäraren. Det är samhällets plikt att skydda oss från dessa så kallade män, som genom sina brutala handlingar förverkat sin rätt att leva bland oss andra på lika villkor. Och vi mammor borde vara de som högst kräver att så sker.

Nej, alla går inte att rehabilitera. Alla går inte att avradikalisera. Alla ska inte förlåtas.

Att somliga människor tror det, kan tyckas konstigt. Men att en kvinna som fött barn och som känt kärlek till det, kan resonera ursäktande om terrorister och mördare är ingenting annat än totalt obegripligt.

Kanske kommer vi verkligen från olika planeter.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer