Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När kommer peniscertifieringen av arbetsplatserna?

av | 9 okt, 2018 | Feminism

Lästid: 5 minuter

De senaste dagarna har den ena galenskapen efter den andra avlöst varandra i medierna. Det kampanjas för onanipauser på jobbet, Jämställdhetsmyndigheten har beslutat att ge 530 010 kronor till organisationen ”MENSEN – forum för menstruation” för att ”menscertifiera arbetsplatser” för att skapa ett mensvänligt arbetsklimat. En flicka har tvingat sin kille gå med blodig mensbinda för att han ska förstå hur kvinnor har det. En av de riktigt långt gångna tokigheterna är att hormonanpassa en arbetsplats och kartlägga de anställda kvinnornas menscykel, eftersom det plötsligt anses rumsrent att hävda att PMS och ägglossning avgör kvinnors prestationsförmåga. När kommer peniscertifieringen av arbetsplatserna, kan man fråga sig? Med pungvänliga sittplatser, med utlevelserum där männen kan få ur sig sina aggressioner, och med erektionspauser anpassade efter testosteronnivåer då penisbärarna kan få lätta på trycket för att slippa distraheras av störande sexuella fantasier? Vi verkar vara tillbaka till tiden då kvinnor kan avfärdas med att de har gröt i huvudet och åsikten att riktiga män inte äter paj.

Kanske är det inte så många som idag minns vilket hallå det blev när läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robert och och forskaren Kerstin Uvnäs-Moberg 1994 kom med boken ”Hon och han: födda olika” (även utgiven 2002). Det blev ett fasligt debatterande om den så kallade särartsfeminismen som avskyddes av andra slags feminister som ogärna ville tillstå att det faktiskt fanns biologiska skillnader mellan könen och att kvinnors liv påverkades av menscykel, graviditet, förlossning och amning, som påstods ge ”gröt i huvudet” – det vill säga att man blev slötänkt, glömsk och allmänt småförvirrad och därmed kanske inte den vassaste kniven i lådan i vissa yrkesmässiga situationer. Ja, av att bli mamma överlag kanske. Och pojkar och män hade sitt förstås, mer testosteron, större muskler, andra intressen. Kanske var det på grund av alla dessa självklarheter som hela genusvansinnet satte sådan fart att Sverige henifierades och den så kallade likhetsfeminismen blev en statsreligion? För så kunde vi inte ha det, att det faktiskt fanns något som hette biologi och skillnader mellan könen! Och att vi även i viss mån behövde acceptera och eventuellt även anpassa oss efter detta. Alltså att vi kanske gjorde sådant vi tyckte kändes mest logiskt. Som att den nyförlösta mamman var med sin bebis. Att pappan var den som släpade tunga stenar när man röjde på tomten (för att hans fru inte orkade lyfta så tungt). Och så vidare. Bara logik och sunt förnuft. Det behövde däremot inte innebära att det ena skulle vara sämre än det andra, eller att man skulle diskrimineras som mindre vetande för det.Naturen är nämligen så fiffigt inrättad att könen kompletterar varandra. Människans önskemål och försök att styra och kontrollera må vara stor, men står sig ändå slätt inför våra medfödda kvalitéer och instinkter. Med det inte sagt att det finns massor av exempel där man med bravur utmanar könsstereotyperna! Men det ska ske av individuell lust och vilja – inte genom påtvingade doktriner som skuldbelägger och skapar olycka,

2018 slår pendeln tillbaka med full kraft. För plötsligt är det inte bara okej att säga att skillnaderna mellan könen finns (bara det sägs på rätt sätt och i rätt sammanhang och i rätt sällskap) men också att dessa skillnader verkligen måste påverka vårt liv. Som menscertifieringen. Som våra hormoner. Könet är en social konstruktion men samtidigt diskuterar man att 15-åringar ska få byta kön med hjälp av operation? Hur sjukt och galet blev det inte i ett samhälle som tycks lida av grav undersysselsättning, för hur kan man annars ha tid för allt vansinne som tycks frodas lite varstans inom myndigheter, institutioner och diverse tjänstepersoners hjärnor?

Jag är den första att skriva under på att kvinnors och mäns kroppar är olika, att vi har olika biologiska förutsättningar, jag har aldrig kämpat för att vi ska vara neutrum och ljuga för oss själva att alla kan allt. För jag har aldrig förstått att det skulle vara fel att konstatera dessa skillnader, det är många gånger vår drivkraft och även utgångspunkten för vår sexualitet. Men! När jag hör om menscertifiering slår jag bakut. För när man börjar föreslå att kvinnors naturliga biologiska funktioner, som menscykler, bör användas som faktorer på arbetsplatser är vi inte långt från att detta också kan användas på ett ofördelaktigt sätt. Ja, kvinnor har mens, och det är individuellt hur en kvinna bär detta faktum, men att skapa ett kollektivt förhållningssätt kring detta är dömt att både missbrukas och misslyckas. För vad är det som säger att alla de här biologiska insikterna inte plötsligt kan komma att användas emot oss för att istället diskriminera oss?

Och vad kommer härnäst? Att kvinnor i en viss ålder bör särbehandlas? Att kroppens utseende, form och storlek är en faktor att ta hänsyn till? Vilka andra kroppsliga faktorer ska bli så pass betydelsefulla att arbetsplatser och samhälle måste anpassa sig till dem? Och kan arbetsgivare i framtiden komma att skylla på en rad olika biologiska faktorer för att till exempel neka anställning?

Det smyger sig in en misstanke, en obehaglig känsla av att kvinnor återigen inte är en självklarhet i samhället och i yrkeslivet. Det pågår en backlash mot kvinnor, mot kvinnlig sexualitet och mot kvinnlig frihet. Kvinnors trygghet är under attack, det sexuella våldet ökar, och därmed förändrar kvinnor sina mönster, sitt sätt att bete sig, att klä sig, att leva. Visst finns det biologiska skillnader mellan kvinnor och män men när jämställdhetsivern slår en kullerbytta blir vi alla en förlorare. Återigen, inom den rabiata feminismen heter det att könet bara är en social konstruktion, men plötsligt är könet centralt, helt avgörande, och vårt till synes moderna, upplysta samhälle blir allt mer fixerat vid detta. Kvinnorna reduceras till sina hormoncykler och vad blir det då av männen? Medan kvinnorna lyfts till enkom biologiska varelser, förblir männen något enbart rationellt, logiskt och tänkande? Det känns djupt ojämställt och orättvist. Därför är det dags att fråga sig, när kommer peniscertifieringen av arbetsplatserna? Med pungvänliga sittplatser, med utlevelserum där männen kan få ur sig sina aggressioner, och med erektionspauser då man kan få lätta på trycket för att slippa distraheras av störande sexuella fantasier? För nog bör det vara lika i sann jämställd anda. Eller kan det vara så att det bara är vaginabärarnas biologi som räknas?

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer