Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

När ditt liv känns som Falling Down

av | 12 mar, 2019 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

Falling Down är en klassisk film som förmodligen de flesta känner till. Den arbetslöse William Foster (Michael Douglas) är missnöjd med samhället. Han sitter fast i sin bil i trafikrusningen under årets varmaste dag i Los Angeles, på väg till sin exfru och sin dotter på födelsedagskalas, men han är inte välkommen. William får nog och kliver ur sin bil och inleder en hämndaktion mot världen. Sociala medier är en bra barometer på vad som händer i vårt land. Av vad hjärtat är fullt talar munnen. Och tyvärr ser jag allt fler statusuppdateringar på Facebook där människor beskriver sitt mående som starkt påminner om vad William Foster i Falling Down erfar strax innan han går bärsärkargång.

Det rör sig om ytterst negativa ordalag, detta kollektiva ”falling down” syndrom som bubblar och jäser runtomkring oss. En kvinna skriver hur hon har taggarna utåt och håller på att explodera på ett föräldramöte. En annan varnar för att han kan komma att ”snäppa” ifall någon kliver över hans ”gräns”. En tredje vittnar om ständig nervositet och sömnlöshet och som följd av detta dåligt humör som går utöver barnen, eftersom vederbörande inte klarar av att vara en bra förälder. Och det bara fortsätter och fortsätter, med redogörelser om uppgivenhet och desperation. Olust. Glädjelöshet. Jag läser dessa statusar och det känns som om vi drabbats av något slags ångestvirus som får oss att må dåligt. De där obekymrade bilderna av vinglas i solnedgång, som var så populära på Facebook för bara några år sedan, lyser med sin frånvaro. Jag saknar dem.

För vad händer egentligen i ett samhälle där vi slutar må bra, där fientlighet, irritation, stress, ångest, frustration, rädsla, oro och misstänksamhet brer ut sig? Vad händer med människor som ständigt upplever att de misshandlas av ett samhälle som samtidigt kräver av dem att de ska vara laglydiga, skötsamma medborgare? Betala skatt, inte bryta mot lagen, bidra till samhällets välstånd… Vad sker med oss när vi oroar oss för att de politiker som styr ständigt fattar beslut som får negativa konsekvenser för oss? Vad händer inom oss när vi känner frustrationen växa, när vi känner oss missförstådda, när vi ser hur sanningen förvanskas och demokratin urholkas?

Jag funderar en hel del på hur det kommer sig att svenska politiker inte bekymrar sig mer över att folket inte verkar må bra. Istället avfärdar de kritik mot dem själva som ”hat och hot” och ”högerpopulism” och kallar hederliga medborgare och skattebetalare för ”troll”. Hur kommer det sig att de tycks så blinda och döva över alla de signaler som människor skickar ut i form av känslor i sociala medier, i kommentarer, i insändare, i debatter, i samtal, ja, även då de möter Annie Lööf på ICA? Hur kommer det sig att politikerna blundar och förnekar att nationens byggpelare och fundament, nämligen människorna som utgör samhället, går omkring och bär på en massa sorg, vånda, ledsamhet och ilska?

För mig är det grov försummelse och tjänstefel att inte försöka rätta till allt som är fel, i alla fall visa att man försöker. Att vara politiker är nämligen ett serviceyrke. Vi, folket, är kunderna, och politikerna är de tjänstemän och anställda (av oss) som ska se till att vi är nöjda och att vi mår bra, att vi får det vi betalar för. Så sker inte i dagens Sverige, utom i några kommuner söderöver, som Vellinge, Sölvesborg och Staffanstorp, som får betraktas som undantag. I Staffanstorp har till exempel kommunens ordförande Christian Sonesson genuint engagerat sig i sin byggds bästa. Liksom Louise Erixon, kommunordförande i Sölvesborg. Inte som de världsfrånvända clownerna i Rosenbad som inte förstår den kritik som riktas mot dem. Hur kan den tidigare nämnda Annie Lööf inte förstå kritiken hon får? Det är som en anställd som gravt missköter sina arbetsuppgifter och blir därför gång på gång inkallad till sin chef och får bannor för sina usla insatser, men vägrar ta åt sig av kritiken och skyller istället ifrån sig och tycker att det är chefen det är fel på. Chefen är en dum högerpopulist, ett troll, en fascist, en rakt igenom otäck individ som har mage att klaga. På en vanlig arbetsplats blir konsekvensen att den dysfunktionella anställda får sparken eller blir omplacerad. Men det verkar inte alls gå med våra politiker. Oavsett hur illa de presterar sitter de flesta av dem kvar, och får de avgå – som nu den kladdande Eskil Erlandsson – så belönas de med fallskärmar i miljonklassen. De kan skratta folket i ansiktet hela vägen till banken. Pilutta er!

Sveriges politiker är berusade av makt, pengar och det faktum att de kan svina exakt hur mycket som helst i finsalongerna utan att det blir några som helst kännbara konsekvenser för dem. Deras rikedomar ökas på. De tar time-out med full lön efter att de lurat skattebetalarna på pengar (som liberalernas girirbuk nummer ett Emma Carlsson Löfdahl, som nu visserligen lämnar partiet men sitter kvar som politisk vilde med härlig månadslön). Politikergräddan är korrupt, ljuger och trixar och kommer undan med sina brott mot Sveriges medborgare. De är ansvarslösa och beter sig på ett sätt som ingen vanlig liten Svensson skulle få göra ostraffat.

Klart människor mår dåligt i ett land som sköts av ett sånt arrogant, sniket, girigt och skamlöst gäng. Klart människor radikaliseras in i känslor som inte har med artighet, vett och etikett samt diplomati att göra. Alla har en inre gräns som inte kan passseras ostraffat. Svenskars gräns är ytterst töjbar, som en gummisnodd som sträcks in i det oändliga. Men till slut går även den mest hållbara av med en smäll. För William Foster skedde det på årets varmaste dag i Los Angeles.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer