Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”När asylsökande prioriteras i vården, lämnas jag och mina grannar att dö på Älvsjömässan…”

av | 28 mar, 2020 | Coronakrisen

Lästid: 7 minuter

Planerade operationer som ställs in och prognoser där det spekuleras om många tusen sjuka. Mörkertal och oro. Splittrad information som är svår att avläsa. Coronapandemin fortsätter att skaka världen och i många välfärdsländer konfronteras vi med den obehagligaste frågan av alla: Vem kommer att ges vård ifall vården måste välja? Saken ställdes på sin spets när Socialstyrelsen förra veckan meddelade att de 526 intensivvårdsplatserna som totalt finns i Sverige inte kommer att räcka, något som många av oss redan tidigare befarat då Sverige är glesaste landet i Europa när det kommer till just intensivvårdsplatser. Åter handlar det om ”triage” – och de krassa prioriteringsprinciperna kan komma som en chock för en skattebetalande medborgare som förlitat sig på att staten ska uppfylla sin del av samhällskontraktet och ge den vård vi betalar höga skatter för. ”Vi kan hamna i ett läge där vi tydligare behöver prioritera”, säger Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, till Nyheter Idag. På ren svenska betyder det att en illegal invandrare (så kallad ”papperslös”) med corona som behöver intensivvård, kan komma att prioriteras före en äldre svensk medborgare. Någon på sociala medier skriver rätt ut vad många bara tänker: ”När de som sökt asyl och blivit smittade står på kö, då lämnas jag och mina grannar att dö på Älvsjömässan…” Ättestupan har tidigare inte föresvävat oss.

Mina egna multisjuka föräldrar som är 80 och 88 år har betalat skatt i Sverige sedan 1975 och alltid förlitat sig på vården, det har även jag själv gjort, och tills för några år sedan så fungerade det, får jag lov att säga. Nu är läget ett annat och det enda vi säger till varandra dagligen är, ”bli inte sjuk”. Mamma och pappa är dock beroende av hemtjänsten, som kommer sju-åtta gånger om dagen och som sköter om mammas hygien då hon är förlamad efter en hjärnblödning 2017, något jag också skrivit om tidigare. Igår pratade jag med mamma och kalla kårar löpte längs ryggen. Mamma sa, ”jo mannen från hemtjänsten sa att två hos dem var smittade med Corona, han hade på sig handskar, men inget munskydd…” Sedan Corona började härja i Sverige har jag frågat mina föräldrar regelbundet vilka hygien- och säkerhetsåtgärder hemtjänsten vidtar. Platshandskar har man använt redan tidigare, men några munskydd brukas alltså ej. Och jag tänker förstås på den iskalla beräkningen och det hårda tonläget som allt fler visar prov på i både vanliga såväl som i sociala medier: Att de gamla, och sjuka, ju ändå ska dö. Att det är livets gång. Jo, absolut, det vet jag också, men ska det verkligen gå till på detta sätt? Som någon slags modern ättestupa, där man i princip skickar de gamla i döden för att bli av med dem? Men de yngre då? De som också behöver vård? Jag vet både en 23-årig småbarnsmamma och en 42-årig man som båda har svårt att andas. Ingen vet om de har Corona, för man vägrar testa dem. Man kan inte testa dem, för inga tester finns. Och jag ser en spansk film där en läkare gråter medan han berättar om hur man söver ner människor och låter dem dö.

Än värre är att politiker låter landets sjukvårdspersonal arbeta i bristfällig utrustning. Tar man inte Corona på allvar? Redan tidigare har man förhållit sig slapp till hälsoundersökningar. I dag testar man inte heller sjukvårdspersonalen. Nej, jag är ingen epidemiolog, men i mina öron är det rent vansinne att den redan hårt ansträngda sjukvårdspersonalen ska utsättas för onödiga  och enorma risker. Herregud, vi har inte råd att mista en enda sköterska eller läkare! Ändå verkar man vara nonchalant inför vårdpersonalens egen hälsa och liv. Det ä för mig helt obegripligt. Och skrämmande.

Sverige är ett rikt land, vi har råd, vi klarar det, har man likt ett mantra upprepat i de regimtrogna medierna, men redan innan Coronakrisen hade vi ett Sjukvårdsupprop, skapat av vårdpersonal som gick på knäna och som larmade om sin svåra situation. Sanningen är att Sveriges vård inte är dimensionerad för den exceptionellt stora befolkningsökningen som skett de senste tio åren och när ekvationen inte går ihop så brakar den samman, något många systemkritiker varnat för ska ske men som hånats för ”alarmism”. Sverige har växt med 1 miljon invånare, främst migration från Mellanöstern och Afrika, tio år tidigare än beräknat. Sveriges relativt blygsamma befolkning har alltså ökat med en miljon människor de senaste 10 åren. Det är en människoboom som faktiskt ingen har tagit ansvar för – men som vi nu måste förhålla oss till. För migrationen, invandringen, har haft stor påverkan på prognoserna kring befolkningsutvecklingen. När Sverige 2004 passerade nio miljoner invånare trodde man på SCB att vi skulle passera tio miljoner så sent som 2027. Men den milstolpen passerades alltså hela tio år tidigare. Det här påverkar givetvis vården, eftersom vårdapparaten inte hunnit dimensioneras om i samma takt. Och vad händer när det ovanpå allt kommer en oförutsedd pandemi? Man behöver inte vara en Einstein för att räkna ut att det inte är en hållbar modell för att alla ska få en tillfredsställande vård.

Samtidigt har Sverige också rustat ner beredskapslager. Totalförsvaret monterades ned efter det kalla krigets slut. För 20 år sedan hade Sverige över FEMTIO fältsjukhus! Men när Göran Persson var statsminister skrotades dessa. Utrustningen skänktes bort, bland annat till Baltikum och Afrika. Ingenting sparades. Inga manualer, ingen personal, ingen kompetens. Allt gick förlorat. Läs gärna mer här:

https://kvartal.se/artiklar/faltsjukhusen-som-forsvann/

”I samband med en extraordinär resurssituation måste intensivvårdsresurserna däremot reserveras för patienter där intensivvården har stor sannolikhet att bidra till fortsatt överlevnad”, skriver Socialstyrelsen i en färsk guide. Det här kan man läsa på deras hemsida: ”Regioner är skyldiga att erbjuda vård utifrån den enskildes medicinska behov och i enlighet med de prioriteringsgrunder som gäller inom hälso- och sjukvården samt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta gäller alla som vistas i Sverige och som har ett medicinskt behov av vård.”

Till Nyheter Idag säger Thomas Lindén att vårdpersonal inte ska göra prioriteringar utifrån medborgarskap.

– Prioriteringsprinciperna säger att vi ska prioritera utifrån medicinska behov och att alla människor har lika värde. Det innebär för en som arbetar inom sjukvården att det är de människor man har framför sig, då ska man inte fundera över legal status, medborgarskap eller så, utan det är det medicinska behovet som ska styra. En annan fråga är hur regionerna gör med personer som kanske inte har uppehållstillstånd som ”papperslösa” och andra. Där är det viktigt, dels för att de ska få vård men också för att smittskyddet ska fungera. Både för de individerna och för samhället i stort kan det vara viktigt att de får vård för att stoppa smittspridning, säger Lindén.

Den humanitära stormakten som slagit sig för bröstet om att man har råd och är rik framstår allt mer i en allt mer skamfilad dager. Resurserna är inte oändliga och man får vackert stå i kö, men som vanligt är de egna medborgarna inte garanterade vård ifall någon mer behövande kommer före. Sveriges gamla, de som byggt landet, de som betalat skatt, de som bidragit till den välfärd vi haft men som slösats bort av ansvarslösa politiker, kan se sig omkörda av individer som aldrig lagt två strån i kors för landet. Eller, mer krasst, som en person uttryckte det: Sorteringsregeln som gavs idag beskrev att den som förväntas ha flest levnadsår går före i kön när bristen på respiratorer blir ett faktum, alltså vem som bortprioriteras. Arne, 57 år, som bott i Sverige hela sitt liv, som betalat skatt och som förväntas leva 30 år till – eller Mohammed, ”18 år” med en verklig ålder på 33 år, som bott i Svverige i blott några år men som aldrig arbetat och aldrig skattat? Ja, när de som sökt asyl och blivit smittade står på kö, då lämnas jag och mina grannar att dö på Älvsjömässan…

Jag är ledsen att jag skriver om Corona, jag önskar jag kunde skriva om andra saker, om våren, om blommorna, om solen, om löpträningen, om böcker, om skrivande, om kärlek, om relationer, om resor, om storstäder och bergsbyar, om havet och luften, om skönheten och livet. Jo, jag ska. Men just nu är hjärnan kidnappad av oron för samhället, inte bara de sjuka och de som förlorat älskade familjemedlemmar, utan också för den ekonomiska kris som vi alla drabbas av. Ingen vet var detta ska sluta. Vi kan bara hoppas på det bästa. Men just därför är det också viktigt att dra lärdomar av vad politikerna gjort med landet. En dag infinner sig räkenskapens tid.

*****

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Under våren 2020 kommer jag ut med två nya böcker på mitt bokförlag Palm Publishing.

I mars kommer den första delen i min nya spänningsserie – ”Blodsådd” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921310/blodsadd/

 

I mars ger jag även ut debattboken ”Flykten från folkhemmet” – bevaka den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921327/flykten-fran-folkhemmet/

 

Senast utgivna bok är ”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Köp den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok “Bilden av Sverige” finns i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer