Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Medan 10-åringar våldtas fortsätter de välbeställda leva i förnekelse och bekymmerslös lyx

av | 28 okt, 2018 | Samhälle

Lästid: 6 minuter

Jag får enorma mängder vittnesmål om det dysfunktionella Sverige, ett samhälle som på många håll upphört att fungera som det ska. På ytan kan man fortfarande luras av att allt är i sin ordning. Utåt (och i viss mån internationellt sett) lever Sverige och svenskarna fortfarande på sitt gedigna varumärke av ett välfungerande, ordningsamt samhälle där man tillämpar demokrati och där män och kvinnor existerar jämställt, där man kan säga vad man tycker och där det är rent, fräscht, sekulärt och ekonomiskt hållbart. Men kontrasterna mellan det fridfulla samhälle man önsketänker att man hade och det våldsamma trasiga samhälle som faktiskt börjar göra sig påmint på allt fler håll ökar i allt snabbare tempo. Fortfarande är det dock Familjen Välbeställd som mest kommer till tals i mainstream-medierna. Familjen kuvad, hunsad, fattig, utsatt, trakasserad, våldtagen, misshandlad, rånad och skatteutnyttjad skuffas in i mörka vrår likt förr i tiden det missbildade barnet man skämdes för. Det är som om samhället håller andan – vad kommer härnäst?

Det är mycket som är absurt och sjukt och mejlen drösar in, från människor i alla samhällsskikt som är oroliga, missnöjda, som fått nog. Brottsoffer och anhöriga till brottsoffer. Föräldrar till rånade barn. Barn till rånade gamla föräldrar. Socialsekreterare, lärare, poliser, sjukvårdspersonal, tjänstemän på kommuner och myndigheter, på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, SFI… Utsatta områden skär in i de som förr var fredade. Man talar om ”gamla Sverige” och ”nya”. Faktiskt ökar kontrasterna till och med i det splittrade landet. På finare krogar och caféer och i dyra butiker i Stockholms innerstad är det fortsatt segregerat ”vitt”, överklass-medborgare som skyndar till viktiga jobb inom finans- och mediebranchen, Stureplans krogar med vita linnedukar på borden fortsätter servera hummer och oxfilé, arvingarna från Lidingö och Djursholm beställer in champagne och dyra drinkar och det är gott om handväskor som kostar mer än en månandslön för en förskolelärare i Spånga/Testa. Här finns tryffelätande tjejgäng som diskuterar plastikoperationer över ett glas Chardonnay på Brillo och som lever likt familjen Schulman i dyra bostadsrätter på stillsamma lummiga gator i närheten av Gärdet och Karlaplan. Det är naturligtvis till dem det materiella överflödet riktar sig. De har råd att förfasa sig om att svenskar inte är lika positivt inställda till flyktingar längre eftersom de själva slipper befatta sig med denna ”problematik”. Deras barn går inte i utsatta skolor där de blir knivhotade av aggressiva 8-åringar eller hotade av kriminella tonårsgäng som inte drar sig för att slå sönder en polisbil eller ännu värre, en polis. Nej, de fina innerstadsskolorna huserar mest barn till likasinnade, precis samma blonda och Burberryklädda klientel som frotterar sig med varandra om somrarna i skyddade reservat som stränderna i Falsterbo och på Gotland och som åker skidor i det fjällvita, homogena Åre när vintern gjort entré. Det är dessa välbärgade, ekonomiskt resursstarka personer som visar sina liv på Instagram och som tycks leva i en total förnekelse/ovisshet/ointresse för hur andra delar av Sverige ser ut och vilken verklighet allt fler måste leva i. Det är de här bortskämda, lyckligt lottade personerna som köper fina mattor och designmöbler och märkeskläder, det är de som reser utomlands på exklusiva semestrar och de är de som har råd att skaffa sig skalskydd och skottsäkert glas. Men inte ens dessa priviligerade individer kommer undan, det senaste på Östermalm är att förövare väntar intill de påkostade entréerna och rycker dyra designklockor av sina innehavares handleder just när dessa slagit in koden och ska sätta sin fot på den tjocka röda heltäckningsmattan som ligger på marmorgolvet i entrén… De kriminella vet vilket smörgåsbord av dyrgripar Östermalm är, därför stjäl man bilar här och gör inbrott i våningarna. Jag skjutsade hem en kvinna som jag mötte på ett event häromkvällen, till ett kvarter i närheten av Strandvägen, och hon berättade om antalet lägenhetsibrott i sina kvarter, jag har för mig att hon sa 24 inbrott den senaste månaden. Det gäller att ha kraftiga gallergrindar och och inte bo på nedre botten. En vän till mig har så kallat ”panic room” i sin villa…

De som saknar möjlighet att göra sina skrik hörda i tidningarna och i tv skriver istället till mig. Det är små saker, det är enskilda händelser, det är detaljer, men av detaljer byggs ett land. Av detaljer sätts verkligheten samman, det är detaljerna som skapar orättvisor, som utarmar, som tillsammans så småningom bygger det jordskred som inte kan stoppas. Jag lägger ett av de senaste vittnesmålen här, och funderar över det välmående överklasspar jag nyligen mötte, som skakade på huvudet åt det jag berättade om Sverige. ”Vi har det ju jättebra” sa kvinnan och i nästa andetag informerade hon mig om att hon snart skulle åka på en semesterresa till Bali med sina väninnor, de skulle ta in på spa och äta gott och bara prata om härliga saker. ”Nej usch, politik och sådana där tråkigheter får man bara huvudvärk av” sa hon och log brett mot mig med sina nyblekta tänder och nypåfyllda läppar.

Här är mejlet från en annan del av Stockholm, bortom Riche, Chanel och Östermalmshallen:

”Jag som skriver detta är sedan många år engagerad i en förening i Stockholm som ofta kommer i kontakt med hjälpsökande nysvenskar och personer som befinner sig i asylprocessen. För varje månad blir situationen allt mer absurd. Det framställs ofta som att migrationskrisen är något som drabbat Sverige sedan 2015 och att vi nu börjar få läget under kontroll. Det stämmer inte. Systemen för att hantera personer som får uppehållstillstånd i landet har vanskötts under så lång tid att det bara är en tidsfråga innan allt havererar på riktigt.

Häromdagen kom två kvinnor till oss. Den ena kvinnan var djupt förtvivlad, grät och beklagade sig högt och ljudligt. Hon kunde endast några få ord svenska, och väninnan följde med som tolk. Väninnan förklarade att den förtvivlade kvinnan skulle vräkas från lägenheten hon bott i tillsammans med sina barn eftersom den yngsta sonen nyss fyllt 18 år. Sedan kvinnan och barnen kom till Sverige hade de bott i olika lägenheter som sociala myndigheter ordnat.

De visade mig socialtjänstens beslut, av vilket det framgick att kvinnan under lång tid och upprepade gånger upplysts om att hon måste skaffa boende på egen hand när sonen blev myndig. Kvinnan hade inte gjort det, eftersom hon blivit erbjuden förstahandskontrakt till lägenheter som hon ansåg låg för långt bort. Eftersom barnen hade kompisar i Stockholm, krävde hon att få bo kvar i Stockholm.

Jag försökte förklara att situationen var tråkig men långt ifrån unik och att även personer som är födda i landet och har bott i Stockholm hela sina liv måste flytta på grund av bostadsbristen. Kvinnan skakade på huvudet och förklarade, med väninnans hjälp, att hon inte kunde förstå hur Sverige kunde behandla henne så illa. Hon begärde ju bara en liten lägenhet i Stockholm för sig och sina barn? Det byggdes ju så mycket och de sociala myndigheterna hade ju hjälpt henne hittills? Då försökte jag förklara för henne att myndigheterna hade väldigt många som de var skyldiga att förse med bostad och att vuxna individer förväntades ordna sitt eget boende. Inte heller detta godtogs utan kvinnan begärde då att bli skjutsad till psykakuten för att få läkarhjälp.

När kvinnan satts i en taxi för transport till sjukhuset, bytte jag några avslutande ord med hennes väninna. Jag fick då veta att kvinnan befunnit sig i Sverige i 15 år! Hon talade knappt ett ord svenska, arbetade inte och hade heller aldrig arbetat under sin tid i Sverige. Under alla dessa år hade sociala myndigheter ordnat boende och försörjning utan motkrav. Jag undrar hur politiker och myndigheter resonerar när man låter människor få bidrag i decennier utan krav på att de lär sig svenska, utbildar sig eller arbetar? Är det någon som tror att de ska kunna klara sig på egen hand? Och vem ska ta hand om dem när kommunerna inte gör det? Frivilligorganisationernas resurser räcker i alla fall inte till längre.”

Såklart de fina herrarna med läderportföljer och de chica damerna i sina dräkter och med sina fluffiga små hundar inte tycker att det angår dem att diskutera ointegrerade invandrare, hedersvåld och slöjor på småbarn medan de äter sin fräscha räksmörgås på konditori Tösse på Karlavägen. Såklart de framgångsrika författarna som skriver banala deckare inte vill smutsa ner sina välmanikyrerade naglar med att ta i det faktum att sexuellt våld används som vapen mot unga flickor och kvinnor i Sverige. Såklart inte välbetalda krönikörer har lust att skriva att politikerna misslyckats. Inte ens när våldet knackar på deras egen dörr vill de kännas vid såren i samhället. Inte ens när statistiken svart på vitt visar hur gängvåldtäkternas karaktär och mängd exploderat kan de tänka sig att skriva på protestlistor i tidningarna som adresserar detta. Sanningen är att de struntar i en våldtagen 10-åring i Malmö, de bryr sig inte om Michaela i Deje som höll på att bli våldtagen och vars hundvalp blev brutalt sparkad i magen, de är inte intresserade av våldsamma gäng i Björkhagen och ihjälskjutna lärarstudenter i Segeltorp. Det är tyst om allt detta från dem som har en röst.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer