Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Marcus Birro: ”Ljudet av ryggrader som knäcks har blivit till en nationalsång”

av | 14 jul, 2019 | Yttrandefrihet

Lästid: 5 minuter

Tidsandan är sådan att fegheten sipprat in som Aliens gröna blod in i svensk offentlighet. Därför kan mobbare, mediala cyniker och förtryckare som överklasskrönikören Alex Schulman hyllas som medmänskliga och ”goda”. De fjäskar för rätt chef och är snabba nog att vända sin kappa efter vinden. Därför kan de ha sina kontor på Stockholms dyraste innekrogar och faktiskt bli trodda på som de svagas förkämpar. Det är helt sinnessjukt. ”Vi älskar olika” skriker samma människor som skickar hot och hat till skribenter som faktiskt tycker olika. Och ljudet av ryggrader som knäcks har blivit till en nationalsång. Det skriver författaren Marcus Birro i dagens krönika.

Jag minns en skräckfilm från när jag var barn. Den var tidstypiskt relativt usel med för grälla färger, tjutande stråkar och hysteriska närbilder på skrikande kvinnor. Vi var i Italien hos mina fastrar och jag satt på trappavsatsen till sovrummet. Alla trodde jag sov. I Italien dubbar man filmer så jag minns inte exakt vad de sade eller vad den handlade om. Men jag minns en scen där ett antal män i identiska överrockar drog förbi och några barn jagade dem för att de skulle titta på dem, se att de levde, göra något åt deras situation.Till slut vände sig tre av männen, ryckigt, synkroniserat, automatiserat. De marscherade i raka led, de vuxna. De hade inga ansikten. De var blanka. Inga ögon, ingen mun, inget uttryck.

Barnens grepp om de vuxnas rockar släppte och de förstod att det fanns ingen hjälp där. Något hade hänt. Något var förändrat för all framtid. Jag minns att inget av barnen skrek i förfäran. De gav bara upp. Där och då insåg de att det fanns ingen hjälp där, ingen väg framåt. Deras väg var inte samma som de marscherande blanka männens väg. De tog sina små väskor och tillhörigheter och började gå åt ett annat håll.

Hur bevisar man för en trångsynt och elitistisk medelklass att deras verklighet inte är folkets verklighet längre?

Hur bevisar man för någon annan än en själv att man blivit satt i litterär karantän, att man blivit en slags litterär dissident i sitt eget land?

Man bevisar det inte.

Exakt den dagen man gör anspråk på att ta tillbaka sitt eget liv inser man att man aldrig mer kan hävda att det finns en stark elitistisk rörelse som täpper till truten på obekväma röster. Det är helt enkelt omöjligt att själv berätta sin egen historia. Tyvärr är tidsandan sådan att fegheten sipprat in som Aliens gröna blod i svensk offentlighet.

I Sverige kan en medial cyniker och mobbare som Alex Schulman hyllas som en medmänsklig och solidarisk skribent. Den ”goda sidan” har aldrig varit utsatt för hans kampanjer. De har aldrig stått i hans hatstorm. Inga snurrade handdukar har någon riktats mot någon av dem som 2019 på allvar tror att Schulman med anhang plötsligt förändrat sig och blivit goda medmänniskor. De är världsmästare på att ha sitt ena finger i rätt arsle och det andra i vinden. De är litterära kameleonter. De var snabba nog att vända sin kappa efter vinden. Därför kan de ha sina kontor på Stockholms dyraste innekrogar och faktiskt bli trodda på som de svagas förkämpe. Det är helt sinnessjukt.

TS Eliot har skrivit en dikt om det öde landet där människorna är av halm. De godas förkämpar är män av halm. De rör sig i vindens riktning. De har blivit som vatten som rinner dit marken vill.

Det stinker.

Jag blev inte författare och skribent för att vara en del av makten. Jag blev inte den jag blev för att sno åt mig billiga poänger av lismande fuskare. Jag blev det för att jag har en slags subtil förmåga att känna  av stämningar och strömningar. Jag blev författare och skribent för att gång på gång berätta att kejsaren inte har några kläder på sig. Jag är barnet som vill slita ner de där männen med blanka ansikten som går i marscherande takt. Jag vill inte bli ledd. Jag vill inte leda någon annan heller.

Jag vill bara beskriva hur tillvaron ter sig för alla de människor som inte har mediala plattformar att tillgå, som inte köper ”den goda sidans” hatkampanjer och förakt. Alla de människor i vårt land som brottas med talar och känslor de inte känt tidigare. Jag vill skriva om viskningen som bara hörs om man vågar lägga örat mot marken.

”Vi älskar olika” skriker samma människor som skickar hot och hat till skribenter som faktiskt tycker olika. Och ljudet av ryggrader som knäcks har blivit till en nationalsång.

Jag rycktes upp och kastades åt sidan. Nu blommar jag i varenda stinkande dike som finns. De flesta kör förbi utan att se alla oss som blommar i väggrenen. Jag kan inte bevisa att tystnadskulturen förhindrar mig från att arbeta fritt i Sverige 2019. Jag orkar inte längre se bakåt, åt alla oförätter jag blivit utsatt för. Kanske förtjänade jag skiten, kanske gjorde jag det inte. Det är som det är.

Men jag är ingen idiot. Mitt värde ligger inte i min byline. Jag sålde inte mitt arsle åt äcklen som ville styra mig. Det har kostat mig allt. Om det var värt det? Jag har min ryggrad intakt. Jag har framförallt mitt naiva poethjärta intakt. Jag äger även tolkningsföreträde till mitt eget liv.

Jag är en skrivande människa. Allt jag åstadkommit i det här livet har jag åstadkommit genom mina ord, mina texter och mina böcker.

Jag är stolt över att jag gråtit mycket. Jag är stolt över att jag aldrig vek ner mig. Jag är stolt över att jag kan brista ut i saligt skratt mitt i eländet. Männen och kvinnorna med blanka ansikten kan inte göra något av allt det där. Blanka ansikten gråter aldrig.

De går dit de blivit ledda. De tar täten i ett led som inte leder någonstans.

Jag är inte längre där.

MARCUS BIRRO

Marcus Birro är författare. Du kan stötta honom på Swish 0709622734 eller Patreon från 1 dollar/månad utan bindningstid:

https://www.patreon.com/user?u=18861831&fbclid=IwAR05NV1EUyGmAPweDlglz0B9s0gs0tsnTVOD3oSW3-ycrVuM6jIqK9wZwik

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer