Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Mainstreamjournalisterna bär en stor del av skulden till det svenska tillståndet

av | 6 jul, 2019 | Den politiska hjärntvätten

Lästid: 7 minuter

Att etablissemangets journalister till stor del påminner om en vänstervriden, hjärntvättad sekt råder det få tvivel om. När problemen i det svenska samhället tilltar blir mainstreammediernas medverkan till att Sverige befinner sig där det gör allt mer tydligt, och dessutom att dess aktörer aktivt hindrar att någon förbättring har möjlighet att ske. Mäktiga medieplattformar har på många olika sätt för länge sedan slutat att fungera som objektiva nyhetsförmedlare och har istället blivit maktens megafoner, med aktivister som går de vänsterliberala makthavarnas och globalisternas ärenden och som förföljer kritiska individer och försöker tysta dem. Även här finns tydliga likheter med hur av sig själva kallade ”fria” medier samarbetade med att förtrycka folket i de forna kommunistdiktaturerna – hur de blev rena propagandakanaler för att hjärntvätta folket och hålla kritikerna i schack. Allt fler förstår dock att det som av etablissemanget kallas för ”fri” press idag i själva verket är allt annat än fri, utan snarare ett lydorgan till makten – och faktiskt ett hot mot demokratin i och med att den kväver sann yttrandefrihet.

Det hade inte behövt gå så här illa, det hade faktiskt kunnat se annorlunda ut i Sverige idag. Vi hade kunnat haft en friare debatt, med en mångfald av åsikter. Vi hade inte tvingats tystna i rädsla för aktivister och PK-poliser som attackerar, hotar och drevar mot alla som inte tycker som de, applåderade av mediernas yttersta makthavare. Men tyvärr har mobbningsmentalitet och förtryck givits fritt utrymme inom svensk mainstreammedia. Något som skrämmer svenskar mer än allt annat: Att bli utfryst och rasiststämplad. För många är detta ett öde värre än döden.

Man kallar medierna för ”den tredje statsmakten” av en viktig anledning: För att de har stor makt att påverka folks tankar, åsikter och känslor. De flesta individer i ett samhälle har varken tid eller ork att ägna sig åt ifrågasättande och analyser och sväljer information som den serveras. I det tidigare välfungerande Sverige fanns det förr inte heller någon direkt anledning att misstro mediekanalerna, för det fanns ingen större anledning för dem att tokljuga för folket.

Dessvärre håller de svenska mainstreammedierna och i synnerhet den numera skattefinansierade public service idag på och grovt missbrukar sin uppgift. Enligt sitt uppdrag ska SVT ”bedrivas självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället”, vilket man kan läsa om här. Vidare står det att ”företaget bland annat ska utöva sändningsrätten ”opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i tv”.

För så är det givetvis inte alls. Tvärtom har SVT och Sveriges Radio blivit ett i allra högsta grad partiskt organ vars främsta syfte numera tycks vara att fostra Sveriges medborgare i ”rätt” värderingar, enligt den vänsterliberala mentalitet man anser vara korrekt. Framför allt innebär detta att man inte ska kritisera den förda migrationspolitiken, och de konsekvenser som massinvandring har för det svenska samhället. Se bara på årets ”Sommar” i P1. Idel pk-tomtar och vänstermänniskor får lufta sina tankar. Alla är slätstrukna och ofarliga. Ingen person som säger några sanningens ord släpps fram. Är det verkligen ”opartiskt” och ”sakligt”? Representerar det verkligen hur ett tvärsnitt av Sverige ser ut? Frågan är retorisk, för vi vet redan svaret.

Det är också därför som SVT:s aktivistjournalister och redaktörer gärna visar upp hemska bilder på drunknade flyktingbarn, för att därigenom påverka folk i fråga om migration. Däremot visar man inte lika gärna upp barn som dödats i terrorattacker, eller bilder på våldtagna kvinnor. Man visar inte upp misshandlade pensionärer. Ibland visar man upp torterade djur, men det är sällan. Framför allt bemödar man sig om att dölja gärningsmäns ursprung, och försöker ge sken av att etnicitet är en oviktig faktor när det kommer till kriminalitet. Man talar inte om att en man som misstänks för våldtäkt är en imam, för man vill inte att någon ska tänka negativt om islam. Det finns så mycket rapportering man undviker för att inte ”skapa rasism” när det i själva verket är just mörkandet, lögnerna och fulvinklandet som skapar polarisering och i förlängningen misstro och bitterhet mot just dem som public service tror att de på detta sätt skyddar. Och det är djupt orättvist, för på grund av sådan skev rapportering så göds känslor av ”vi” och de”. För människor är inte dumma, de lägger märke till att man visar upp en pursvensk gärningsman med namn och bild, medan den invandrade brottslingen pixlas, och därmed skyddas. Och man ger ständigt utrymme till ”experter” och individer som relativiserar till exempel hedersvåld, som förnekar problemen, som förminskar det som sker, som slätar över, som idiotförklarar, som förlöjligar människors oro, som genom sin hållning helt enkelt ljuger om vad som försiggår.

Om medierna från början vågat vara kritiska och slutat dreva mot alla de individer som velat ha en sund debatt om den svenska migrationspolitiken och integrationen är jag säker det svenska tillståndet hade sett annorlunda ut. Om man jagat politiker och ifrågasatt deras vansinniga beslut, istället för att förfölja dem som velat ha sund, frisk politik. Om man slutat fokusera på skitsaker, som vem som äter lunch med vem, och istället krävt svar av politikerna, om hur de tänker åtgärda Sveriges problem. Om man satt press på maktmissbrukare och globalisters lakejer, och slutat vara en del av Åsiktskorridoren.Det är ju på grund av mainstreammediernas pervertering som alternativa medier växt fram, helt enkelt en reaktion på lögnerna och falsarierna, för att folk inte längre stod ut med så uppenbar agenda och propaganda.

Här och där sker tillnyktring, till exempel verkar Expressen ha förstått att det inte längre funkar att enbart ha Lars Lindströms, Jens Liljestrands och Alex Schulmans dravel som de enda opinionsbildande rösterna och låter mer systemkritiska individer komma till tals, som igår Björn Ranelid som med rätta beskrev Sverige som ett land i ett krig som orsakats av politikerna. Men detta krig är även mainstreammedierna själva ytterst delaktiga i. Till exempel propagandaorganet Dagens Nyheter, vars agendajournalistik styrd av Peter Wolodarski inte längre kan tas på allvar av någon som har minsta markkontakt med det svenska samhället.

Det hade inte behövt vara så. Medierna hade kunnat agerat hederligt, adresserat problemen, slutat skapa drev mot människor som försökt påpeka utvecklingens negativa riktning. Public service skulle kunnat sluta att enbart bjuda in vänsterliberala opinionsbildare och istället varit troget sitt uppdrag om opratiskhet och neutralitet. Istället är de stora medieplattformarna och public service de aktörer som skapat och fortsätter skapa ett ohållbart debattklimat i Sverige. Förtroendet för dem sjunker, men de dominerar fortfarande, mycket tack vare sina ekonomiska muskler och sin ännu omfattande räckvidd. Som tur är blir allt fler varse propagandan. Men det går för långsamt framåt, fortfarande lyssnar många okritiskt på vad som sägs i Aktuellt och Rapport, fortfarande är många inte varse att själva nyhetsurvalet är ett sätt att påverka.

I de forna kommunistdiktaturerna utgick människor iskallt från att allt som stod i Pravda, Rudé Pravo och allt vad de stora dagstidningarna hette, samt det som sades på tv och i radio, var lögn. Man hade lärt sig att makteliten ljög så det stod härliga till. Ogenerat förde makthavare och deras knähundar till journalister folket bakom ljuset, och ville man ha reda på hur det faktiskt stod till behövde man söka information någon annanstans (vilket dock var förknippat med fara, man kunde bli anklagad för att vara ”folkets fiende” och hamna i fängelse, eller trakasseras, demoniseras, brunmålas, galenförklaras och bli av med jobbet – låter det bekant?). Givetvis trodde ingen normal människa på politikerna, för man visste att de inte ville folket väl. Men det fanns hjärntvättade kommunistanhängare som blint trodde på att staten ville dem väl.

Detsamma händer nu i Sverige. Det politiska etablissemanget befinner sig i dödsryckningar, för de har tappat kontrollen över våldet, ekonomin, integrationen. En växande andel av befolkningen litar inte på dem längre, för de ser att politiken de serverar är sjuk och destruktiv. Men det finns fortfarande ett stort antal kollaboranter i medierna, och på olika strategiskt viktiga poster inom myndigheter och kulturinstitutioner, som krampaktigt fortsätter upprätthålla en förljugen bild av att allt är som det ska, och allt mer skamlöst prångla ut propaganda för att försöka rädda bilden av att läget är under kontroll, samtidigt som man kämpar för att rikta bort blickarna från de verkliga problemen: Makthavarna som misslyckats, och mediernas skuld till kaoset.

Hur det gick i kommunistdiktaturerna? Till slut föll tyrannerna, och med dem lögnerna. Kalla det glasnost, perestrojka, sammetsrevolution, tillnyktring, eller bara ett uppvaknande. Trots att det kan känns hopplöst är det exakt det som kommer att ske även i Sverige. Det sker faktiskt redan. Därav paniken, och den alltmer desperata retoriken, i de skyldigas led.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer