Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Madeleine våldtogs som 5-åring: ”Barnvåldtäkt är ett livslångt lidande” 

av | 9 nov, 2018 | Svenska våldtäkter

Lästid: 7 minuter

Rubrikerna är stela och egentligen klarar de flesta av oss inte riktigt att ta in verkligheten bakom. 10-åring våldtagen i förråd. 11-årig flicka våldtagen av tre 17-åriga pojkar som filmade övergreppet. 8-åring utsatt för våldtäktsförsök i park. 15-åring grovt gruppvåldtagen i Stockholms city. Så går det på, det ena flickebarnet efter det andra drabbas. Men situationen kring våldtäkten tar inte slut även om gärningsmännen grips och lagförs (somliga får bara 3 måanders ungdomsfängelse, nu senast de som våldtog en 14-årig flicka). Barnen måste bära med sig traumat, smärtan, kanske fysiska skador, ofta för resten av sitt liv. Här berättar skribenten Madeleine Lilja Rönnqvist, 52, som våldtogs som 5-åring, om de fruktansvärda fysiska konsekvenserna det sexuella våldet haft för hennes liv. ”Övergrepp talar vi mer öppet om idag men de fysiska skador talas det mer sällan om. Detta kan för många barn bli ytterligare ett stigma och en skam då de ensamma tvingas hantera detta, vilket ofta leder till psykisk ohälsa och missbruk.”

Nu måste Madeleine opereras igen för att få ett konstgjort urinrör. Samtidigt lever hon och hennes man i fattigdom. Just nu är de på sjukhus för nya behandlingar och undersökningar. Jag som haft kontakt med Madeleine under en längre tid vet att hennes hälsa är oerhört dålig. Hon skriver till mig på Facebook: ”Nu har de sprutat in ett plåster i urinblåsan. Nästa operation blir i början av december.”

Madeleine behöver en ny säng, men har inte råd att köpa en. Just nu sover hon i en fåtölj. Jag skulle vilja uppmana alla att skicka en slant till Madeleine på nummer 0763019220. Vi oberoende skribenter är få och får inga skattepengar eller statliga bidrag. Vi slåss mot de stora mediejättarna som ofta gör allt för att tysta oss. Men trots sin sviktande hälsa arbetar Madeleine outtröttligt med webbsidan Projekt Sanning, där hon och andra medborgarjournalister tar upp Sveriges problem och skriver systemkritiskt för att försöka påverka opinionen. Hennes ambitiösa arbete, som hon utför ideellt, får allt fler läsare.

Som ett led i att öka medvetenheten om barnvåldtäkt (som också finns inom ramen för barnäktenskap, ett ökande fenomen i Sverige på grund av att människor från kulturer där detta accepteras blir allt fler i landet) publicerar jag därför Madeleines egen text. Hon skriver så det gör fysiskt ont om hur hon själv drabbats när hon bara var 5 år gammal, om de smärtsamma psykiska och fysiska konsekvenserna och det skamliga faktum att Sverige nu blivit ett av världens mest våldtäktstäta länder.

”The Spectator Index visar efter den senast presenterade statistiken att Sverige har näst flest våldtäktsoffer i världen per capita, tätt följt av Sydafrika. Samma Index visar att under den senaste mätperioden begicks 63 våldtäkter per 100 000 personer i Sverige. Det är mer än dubbelt så många som i Australien, på tredje plats på listan. Det svårslagna sydafrikanska rekordet ligger på 132 våldtäkter per 100 000 afrikaner. Siffrorna för Sydafrika har varit i stort sett detsamma över tid.  Ökningen i Sverige är dock exceptionell och är en direkt följd av en svensk undfallenhet när det gäller att lagföra och döma personer med annan bakgrund än vad man tidigare varit vana vid i ett för inte länge sedan utpräglat etniskt homogent samhälle.

Journalisten Joakim Lamotte finner det ”totalt obegripligt” att ”människor som kallar sig välutbildade och intellektuella med gott samvete ha kunnat låta detta ske. Inte sällan kallar sig dessa människor för feminister och säger sig stå upp för kvinnors rättigheter”. Att det sker en mörkning av statistiken har varit känd sedan länge och Lamotte pekar ut kriminologer som medansvariga, exempelvis Jerzy Sarnecki, Felipe Estrada Dörner och Nina Rung.

Jag får ofta frågan varför jag skriver så mycket om våldtäkter och varför jag ensidigt fokuserar på våldtäkt på flickor/kvinnor när gruppen sexuellt våld mot pojkar också ökar? Den ovannämnda redogörelsen är en anledning, annan är mina personliga erfarenheter.

Mitt fokus på våldtäkt på flickor/kvinnor bottnar i egen erfarenhet av att som barn ha blivit utsatt för grova sexuella övergrepp och därmed varför våldtagna ofta inte får den hjälp de behöver. Men också därför att vissa barn som utsätts för övergrepp får livslånga fysiska skador som man oftast inte pratar om alls. Övergrepp talar vi mer öppet om idag men de fysiska skador talas det mer sällan om. Detta kan för många barn bli ytterligare ett stigma och en skam då de ensamma tvingas hantera detta.
http://nck.uu.se/…/medicinska-och-psykosociala-konsekvense…/

För mig innebar de övergrepp jag utsattes för att jag redan som barn fick stora problem med min urinblåsa/urinrör. Som tonåring utvecklade jag också sjukdomen endometrios. Endometrios är ett kroniskt tillstånd som innebär att livmoderns slemhinna växer utanför livmodern, oftast i äggledare eller i bukväggen. Mina förutsättningar för att bli fysiskt frisk minskade radikalt genom min endometrios. Som 24-åring fick jag operera bort min livmoder och vid 30 även äggstockarna. Samtidigt hade jag fortfarande kvar att hantera de skador som uppstått till följd av de övergrepp jag utsatts för. Det är jobbigt att läsa klartext, men jag finner ingen anledning att inte göra det. Den undfallenhet vi ser när det gäller sexuellt våld i Sverige, beror delvis på att de är närmast notiser i ett ständigt flöde om nya våldtäkter, dels att offret ”försvunnit” ur nyheten. Ju längre bort från offret vi kommer, desto lättare blir det att acceptera det oaccaptebla, därav min rakhet.
http://www.dagensarena.se/…/torun-carrfors-valdtaktsmannen…/

I skrivande stund väntar jag på min andra operation av urinblåsan. I dag har jag en så kallad subrabupis-kateter inopererad. Det är en kateter som sätts direkt in i blåsan utifrån buken. Utan den kan jag inte kissa. Det har inte alltid varit så. I långa perioder har det fungerat hyfsat normalt men anledningen till mina besvär är dels de skador jag fick på grund av övergreppen och dels min endometrios.
https://www.aftonbladet.se/…/fangelse-for-grova-valdtakter-…

Ibland kan jag känna ett hat mot dem som utsatte mig för våld som barn men sedan jag kommit så långt att jag orkat reflektera över och fått perspektiv på mina upplevelser har jag använt dessa för att hjälpa andra. Under många år hjälpte jag unga missbrukande tjejer. I nio av tio fall hade de utsatts för övergrepp som barn. Deras missbruk var en flykt från känslor och den smärta de bar på. De känslorna var vi tillsammans tvungna att sätta ord på. Det var mycket tårar, ilska och hat men det värsta var att de riktade hatet mot sig själva. De hatade sin kropp. Det måste vara något fel på just dem eftersom de hade utsatts för övergrepp. De var fula. De var äckliga. De var smutsiga.

Hur övertygar men en människa som är så trasig? Som genom sitt missbruk försätter sig i situationer som om och om igen leder till ett återupprepande av de övergrepp de utsatts för? Det kan man inte. Det handlar om att lyssna och bekräfta och på så vis sakta bygga bygga personens tillit, både till sig själv och till andra, och samtidigt få en ökad självkänsla. För det är endast då de vågar börja lyssna. Att höra andra berätta om sina upplevelser. För många av de tjejer jag jobbat med har det gått bra men för några har det dessvärre inte gått bra. De är kvar i sitt missbruk och sitt själväckel. Sedan är det tyvärr så att missbruksvården, precis som all annan vård i Sverige idag, är i kris. Det finns inte tillräckliga resurser för att erbjuda hjälp hela vägen ut. Det blir oftast akuta insatser som inte hjälper mer än för stunden. http://www.kunskapsguiden.se/…/valdsutsa…/Sidor/default.aspx

När jag skriver om barnäktenskap, våldtäkt och gruppvåldtäkt bär jag alltså med mig mina egna erfarenheter in i skrivandet. Jag ser det som en styrka, och det ger också i viss mån validitet för det jag skriver. Jag vet vad jag pratar om, i alla fall ur perspektivet att vara barn och tvingas till sexuella handlingar.
http://www.hedersfortryck.se/…/barnaktenskap-och-ensamkomm…/

När det kommer till svenska pojkar som våldtas är det närmast dödstyst. Deras smärtsamma upplevelser är mer komplexa ur ett annat perspektiv: Manlighetskulturen. Googlar du våldtäkt av pojke/pojkar så får du få träffar. Detta trots att vi vet att den gruppen ökar. Varför är det så? Därför att sexuella övergrepp, sexuellt våld och våldtäkter oftast betraktas som brott som endast drabbar kvinnor. https://www.sydsvenskan.se/…/man-anhallen-for-valdtakt-pa-p…. Här hoppas jag att män som utsatts som barn börjar våga berätta sin historia, för att stärka och stötta andra.

Under drygt ett år har 15 ensamkommande pojkar från Afghanistan dömts för gruppvåldtäkter på andra afghanska pojkar i Sverige. Hur kommer det sig att vissa ungdomar från Afghanistan förgriper sig på pojkar? Som 14-årige Nazir som blev våldtagen på ett kommunalt HVB-hem. Mustafa Panshiri jobbade tidigare som polis och är en av få inom den svenska poliskåren med afghanska rötter. Idag föreläser han om varför afghanska män våldtar, och om varför afghanska pojkar i grupp. våldtar en annan afghanska pojke, och om varför de gör detsamma uti samhället. Enligt en FN-rapport är just Afghanistan ett av de länder där det förekommer att män förgriper sig på unga pojkar i organiserad form – detta trots att det är förbjudet i lag.”
https://www.svt.se/…/svt-granskar-overgrepp-bland-ensamkomm…
https://www.aftonbladet.se/…/det-maste-bli-tydliga-konsekve…
https://www.svt.se/…/sjoberg-tranaren-utsatte-mig-for-sexue…

(På bilden är Madeleine Lilja Rönnqvist 5 år gammal).

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer