Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Livet som en gång var

av | 28 apr, 2017 | Livsstil

Lästid: 2 minuter

Denna bild har jag publicerat förr men de är ju så gulliga de där två att jag måste sätta in den igen. Killarna är vuxna nu.

Åkte igår kväll förbi en av portarna i Vasastan dit vi flyttade i mitten på nittiotalet, med liten unge som skulle gå sista året på dagis och förhoppningen om en till. Det där livet med alla planer för ögonen, längtan efter gemensam familj, efter sammanhang. Jag kunde se oss hur vi gick genom den där porten, hur unga vi var, så fyllda med styrka och något slags charmig naivitet. Kånkade böcker och barnkläder, hängde upp tavlor och målade väggar. En röd och en gul. Kaklet i köket fick bli mexikanskt och den mintgröna färgen var kanske inte den snyggaste men vi älskade varenda sekund av vårt liv. Jag fick två streck på graviditetstestet några dagar innan jul, lyckan visste inga gränser. Där ute brusade trafiken men uppe i vår lilla kokong lekte vi mamma pappa barn med livet, klädde vår gran, skissade vår framtid.

Vart tog alla de där åren vägen? Bland gungorna i parken, på öppna förskolan, fram och tillbaka till dagis. Snoriga små näsor och ny graviditet, tvillingvagn och ännu en babypojke. Kärlek och sprit, missbruk och bråk. Blöjor och sömnlösa nätter, ensamhet och mer längtan. Hopp. Det kommer att bli bättre, det måste ordna sig, kanske en unge till? Sen flyttade vi ett par kvarter, till en större lägenhet, familjen växte så det knakade och alkoholen och knarket tog ett allt starkare grepp, knäckte kärleken. Gud så vi kämpade, med alla dessa älskade ungar. Gosedjur och förkylningar och kräksjukor, feber och hosta, röda babystjärtar och pussar.

De där portarna väcker så många minnen till liv. De där husen, nu bor det andra familjer bakom fasaderna, jag undrar hur de har det.

Jag har inga bebisar kvar, det är okej. Vi pratar om annat vid matbordet nu, när vi väl ses. Det är ingen som skriker och slåss utan vi diskuterar politik och hur man förklarar en färg för en blind människa. Kärleken är kvar men en del av livet är svunnet och kommer aldrig mer tillbaka.

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer