Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”Jag sörjer inte ens längre att jag förlorat mitt bibliotek”

av | 19 feb, 2018 | Kultur

Lästid: 4 minuter

Idag publicerar jag ett mejl från en bokälskare som förr njöt av att gå till biblioteket. Förr var våra bibliotek oaser av lugn och litteratur, vänliga damer bakom disk och ett rikt utbud av böcker från världens alla hörn som bjöd ut sig till utlåning. Biblioteket var en trygg, kanske på gränsen till tråkig plats i samhället. Jag själv har noterat hur detta förändrats… Ett konkret minne är från 2016 när jag föreläste på bibblan i Jönköping och bibliotekarien sänkte rösten och berättade viskande om hur en kollega fått en smäll så hon fick besöka sjukhus.

En som skrivit mycket om ”stöket” på våra bibliotek är journalisten Paulina Neuding, som dessvärre blivit ifrågasatt som ”främlingsfientlig” för att hon sätter ljuset på eländet. Varför står ansvariga så lamslagna inför detta? Att inte värna biblioteken är att svika vårt öppna samhälle och i förlängningen skada medborgarnas förhållningssätt till litteraturen och det skrivna ordet.

Här är mejlet som kom häromdagen. En sorglig ögonblicksbild av Sverige 2018.

”Jag besökte mitt bibliotek idag. En vanlig torsdagskväll vid halvsju-tiden. Jag gjorde som jag alltid gör nu när jag besöker stadsbiblioteket. Jag går snabbt in och lämnar mina låneböcker, går snabbt rakt in och tar en utvald författares böcker, och sedan är avsikten att gå ut därifrån så fort som möjligt.

Medan jag denna kväll stod och letade efter rätt bok hade jag ett stort gäng ungdomar i 13-15 års åldern bakom mig hela tiden. Det var både pojkar från Mellanöstern och flickor från Sverige i sällskapet, de var högljudda och störande och rörde sig rastlöst och oroligt. Jag hörde hur en kvinna ur personalen uppmärksammade gänget och gick fram till dem och sa ifrån, att de stört nog nu och bad dem vänligt men bestämt att de skulle lämna biblioteket. Pojkarna i gänget argumenterad högljutt emot kvinnan. Jag stod kvar och tittade för att se om hon behövde uppbackning av någon form, och var beredd att agera. En äldre man slöt också upp vid hennes sida, en vanlig besökare. Till slut avlägsnade sig hela gänget och det blev åter lugnt på biblioteket.

Jag tilltalade bibliotekarien efteråt och vi samtalade en stund. Jag berömde henne för hennes pondus och sa att det var rätt att ha den hållningen. Jag gav henne några råd om hur hon ska vara i kontakten med pojkar från Mellanöstern, och jag förklarade för henne att de har ingen som helst respekt för kvinnor, och att hon ska vara så auktoritär som möjligt. Jag berättade lite mer av vad jag fått lära mig av andra personer från Mellanöstern som jag arbetat tillsammans med. Jag såg hur kvinnan fick tårar i ögonen och jag önskade att jag kunnat ge mer stöd. Jag frågade om de slutat nu med vakter, och hon berättade att det stämde och istället hade man anställt en värd. Han väntades dyka upp snart. Under lång tid har detta bibliotek patrullerats av två vakter som noga följt ett schema och kunnat hålla biblioteket säkert.

Jag sa att jag slutat vistas på biblioteket några längre tider och att jag numera endast uppehåller mig så kort tid som möjligt i byggnaden. Biblioteket är inte längre den fristad och mysiga plats som det tidigare varit för mig. Jag känner mig inte trygg där längre. Kvinnan sa att det var inte alls roligt att höra som bibliotekarie. Men hon förstod vad jag pratade om.

Jag gick en runda på bottenvåningen på biblioteket och såg bara grupper av människor från Mellanöstern samt Afghanistan sitta vid gruppborden. En enstaka svensk kvinna såg jag också. Sedan gick jag snabbt och lånade mina böcker och lämnade biblioteket. Nu dröjer det lyckligtvis tills jag behöver gå dit igen för att återlämna böckerna…

Jag sörjer inte ens längre att jag förlorat mitt bibliotek. Det har jag accepterat nu. Och det här med att ha en värd. Det är som ett slag i ansiktet på de anställda och besökarna. De kommer snart att tvingas återanställa vakterna som patrullerar. Mitt Sverige är inte längre det Sverige jag kände, ingenting är sig likt längre.”

”En bokälskare ute i landet”

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min kommande bok heter ”Bilden av Sverige” och släpps 28/2. Bevaka den gärna på Bokus.

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer