Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”Jag skäms för att vi inte hjälper fattiga flyktingar – istället låter vi oss utnyttjas av dem utan skyddsbehov”

av | 10 feb, 2019 | Migrationspolitik

Lästid: 5 minuter

Jag fick ett brev i ett A4-kuvert, postat till mig. De flesta brukar mejla in sina texter men inte denna gång, utan här kom en text utprintad på papper. Personen som på detta sätt lämnat sitt vittnesmål om det som pågår i det svenska samhället behöver vara anonym och ville inte ens mejla, men jag känner till vederbörandes identitet. Jag har skrivit ut texten och publicerar den i dag här på Katerina Magasin. Det handlar om ett beräknande utnyttjande av vårt välvilliga och godtrogna bidragssystem, och en svensk privatperson som liksom många andra öppnade sitt hjärta för att vad denna trodde skulle vara hjälp, men så småningom insåg att det främst handlar om skupelfria individers utnyttjande av ett lands generositet. Varför? För att de får, och kan. Frågan är hur det kommer sig att det svenska samhället tillåter det?

Rubriken på brevet lyder ”När min godtrogenhet smulades sönder inför den hårda sanningen”.

”Jag var en av dem som drogs med under den s k flyktingvågen 2015, ivrig att hjälpa till, att göra en insats. Jag trodde på att det var människor som lämnat allt och flytt krig och bomber och som söjt en fristad i vårt land Sverige. Jag var själv långtidssjukskriven, med låg inkomst under fattigdomsgränsen. Men jag ville göra det jag kunde för dessa människor. Jag har tidigare arbetat på olika myndigheter och visste att det kan vara svårt för den som inte lärt sig svenska att fylla i blanketter och hitta rätt i byråkratin.

Jag valde att engagera mig i en grupp via Röda Korset i mellansverige, där man samlat en grupp syrier i avsikt att låta dem öva svenska tillsammans med svenskar med motsvarande utbildningsnivå eller yrke.

Jag blev personligen nära vän till några syriska kvinnor som tagit sig till Sverige med sina familjer och barn. Jag insåg dock ganska snart att våra omständigheter var väldigt olika. Dessa familjer hade valt Sverige, och de hade tagit med sig stora ekonomiska kapital. De lämnade bakom sig flera hus per familj och flera företag som de fortsatte att driva efter ankomsten till Sverige. De kvinnor jag lärde känna hade helt andra vanor än jag, de reste och de shoppade på ett sätt som inte var möjligt för kig, inte ens på den tiden då jag hade arbetat och haft inkomst. Jag märkte snart att de var missnöjda med vänskapen med mig då jag inte kunde följa med på shoppingturer i Europa eller utflykter i Sverige, eller bjuda tillbaka lika storstilat som de fester som de bjöd mig på.

Jag undrade också varför dessa kvinnor med familjer brutit upp från sina fantastiska hem i Saudiarabien, Dubai, från ickekrigsdrabbade städer i Syrien för att bo trångt i små lägenheter, ja till och med omgjorda källarlägenheter i Sverige. Jag lyssnade på samtal då deras kvarvarande anhöriga ringde och tiggde att få ta över de tomma husen de hade lämnat, jag mötte mormödrar som reste likt en skottspole mellan Syrien och Europa för att besöka sina barn och barnbarn som var utstationerade som ”flyktingar” runt om i städer i Europa. Och dessa mor- och farföräldrar reste alltid tillbaka till Syrien.

Det var en särskild händelse som blev vändpunkten för mig, då jag insåg att jag blivit lurad av det som i massmedia kallas flyktingkrisen.

Jag hade bjudit hem mina väninnor med ursprung i Syrien en dag, och medan vi umgicks i min tvårumslägenhet, upptäckte jag att en av kvinnorna gick runt och filmade min lägenhet allt medan hon pratade i telefon med sin syster i Syrien.

Jag frågade vad hon pratade om, vad hon gjorde, varför hon filmade. Jag kände mig väldigt obekväm med att hon inte hade frågat om lov först innan hon filmade mitt hem, mina privata tillhörigheter. Och till svar fick jag att systern övervägde att också resa till Sverige för att söka asyl som flykting. Men systern i Sverige, min väninna, försökte avråda henne genom att filma min lägenhet och förklara hur illa hon skulle få lov att bo, hur mycket hon skulle få ge upp, om hon kom till Sverige. Min lägenhet skulle alltså vara avskräckande. Och det fungerade, systern beslöt sig för att stanna kvar i den sydliga icke-krigsrabbade staden i Syrien.

Den våg av förnedring och förödmjukelse jag kände när jag fick höra detta, är svår att sätta ord på. Jag är mån om mitt hem, det är välstädat och omskött. Ett vanligt svenskt hem, centralt i ett lugnt område i staden. Vid varje besök av de syriska väninnorna fick jag dock kommentarer att jag måste renovera, att jag bodde så litet, med mera, och jag försökte förklara att jag inte hade medel och möjlighet att göra om hemma.

Detta blev startskottet till att jag började läsa på om den så kallade flyktingsituationen, om de märkliga regler som gör att syrier som bott tiotals år i andra länder som Saudiarabien och så vidare, kunde få komma till Sverige och söka asyl med sina familjer, helt lagligt. Jag läste på om de riktiga flyktingarna, de fattiga som inte hade råd att betala smugglare för att välja vilket av de rika europeiska länderna de ville resa till, utan fick fly krig och söka skydd på första bästa ställe och sedan blev fast där.

Ingen av dem jag träfade då 2015 som var i 45-års åldern har idag lärt sig fungerande svenska, fortfarande mer än tre år senare. Ingen av dem yrkesarbetar heller. Trots hög universitetsutbildning.

I dag skäms jag inte för mitt hem eller för min situation, inte heller för min naivitet att vilja hjälpa andra människor som jag trodde hade flytt krig. Däremot skäms jag för att vi i Sverige inte hjälpt de fattiga kvinnorna och barnen i flyktinglägren som vi kunde ha hjälpt till ett bättre liv, istället för att ge alla förmåner till personer som uppenbart inte har ett skyddsbehov. Jag skulle vilja uppmana alla att läsa på själva och skaffa sig kunskap om vad som pågår i Sverige, så att vi kan ha en öppen och saklig debatt om vad våra skattemedel går till.

För att citera Paul Collier: ”For every 135 dollar of public money spent on an asylumseeker in Europe, just 1 dollar is spent on a refuge inte the developing world”. Paul Collier är författare till boken ”Refuge: Transforming a Broken Refugee system”.”

Sign. ”Inte längre naiv i mellansverige”

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer