Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Jag börjar få vibrationer av iranskt åsiktsförtryck i Sverige

av | 21 jul, 2017 | Uncategorized, Debatt

Lästid: 4 minuter

Kvinnor i dagens Sverige, som har en självutnämnd feministisk regering, tvingas avsluta sina anställningar och förtroendeuppdrag eftersom de anses vara olämpliga. Inte inkompetenta för sitt arbete – nej, OLÄMPLIGA. Höga positioner inom kommun, landsting och  hjälporganisationer. Deras ”brott” är att de i sociala medier ifrågasatt migrationspolitik, genusvetenskap eller stått upp för sin kristna tro. Surrealistiskt. Jag börjar få obekväma vibrationer av det åsiktsförtryck jag flydde från i mitt gamla hemland Iran, skriver i dag tandläkaren Victoria Broman i sin gästkrönika på Katerinamagasin.

Sommarnatt. Ligger sömnlös på ett hotellrum i Stockholm. Tänker på alla trevliga kvinnor jag träffade igår kväll. Kvinnor som i likhet med mig utvecklat ett starkt samhällsengagemang och som brinner för att försvara vårt öppna och demokratiska samhälle. Rekapitulerar alla historierna. Olika men ändå så lika att förklaringen till att det blev ett möte fanns någonstans där. Kvällen som just passerat började med en middag på ett hotell i Stockholms innerstad. Inget superflott ställe men massor av vackra och starka människor. Kvinnor, om jag ska vara exakt. Det var ett tjugotal. Alla var välutbildade och med attraktiva jobb eller med erfarenheter av tjänster på höga positioner i samhället.

Allt eftersom kvällen fortskred blev det mer och mer slående och skrämmande hur allas våra livshistorier genomborrades av en röd tråd. Denna tråd var yttrandefrihet. På ett eller annat sätt hade var och ens frispråkighet påverkat arbete, karriär och liv på ett alldeles osympatiskt sätt. Jag uppfattade ingen som extrem. Möjligen blind av att vi där samfällt mer eller mindre delade uppfattningen att Sverige för tillfället utvecklas åt fel håll. Fast vad skulle vara extremt med det? Tjugo kvinnor som vill ta en, i mina ögon, rättmätig plats utan att brännas som häxor. Nej, nu tar jag i lite. Varken vi eller omgivningen befinner sig i en sådan extremistisk situation. Inte bokstavligt men kanske bildligt.

Personligen har jag varit skonad från chefer som proklamerar och dikterar vad som är rätt och fel. Som egen företagare har jag, och har haft, en unik möjlighet att hämta influenser och kunna bilda mig egna uppfattningar och analysera och sammanfatta. Allt utan att bli uppläxad vad som är en rätt värdegrund. Men mitt öde sträcker sig bortom det liv och arbete jag nu har. Men låt mig vänta med att berätta detta en stund. Jag är alltså på en krog i Sveriges huvudstad. Jag hör saker som i det demokratiska landet Sverige känns ofattbara. Det känns tyngre och tyngre att bära för varje minut trots att jag sippar på gott vin. Men där sitter jag längst ut i ena hörnet vid ett bord mittemot kvällens första värdinna. I rummet finns bara starka kvinnor. Vackra kvinnor. En efter en berättar de vad det har varit med om. Stilla i mina tankar lyssnar jag. Jag får ta del av en verksamhetschef för äldreomsorgen i en av Stockholmskommunerna. En charmig och behärskad människa med vänlig röst och med ett tydligt kroppsspråk. Hon – jag kallar henne Anna i fortsättningen – berättar hur hon för lite sedan blev ombedd att sitta ner och lägga sina papper åt sidan. Anna gjorde detta i tron att chefen ville diskutera budget. Men nej, nu skulle de diskutera något mycket viktigare. Annas chef hade framför sig ett par A4-sidor, samtliga rader granskade och markerade med olika färger. Punkt efter punkt krävdes Anna på förklaring. Hennes chef hade fått kännedom att hon hade ”tvittrat på fejsbok”. Anna hade skrivit på Facebook om ett tidigare möte där samtliga verksamhetschefer varit inbjudna att närvara för att diskutera genus och jämställdhet inom äldreomsorgen. Anna hade ställt sig frågande till om det skulle vara nödvändigt att lägga så stor summa som 350 000 kronor för en dag att diskutera genus. Att offentliggöra detta stred med kommunens policy och värdegrund. Anna fick veta av sin chef att hennes agerande var olämpligt och att det inte fanns förtroende för henne.

Ytterligare en i sällskapet jag inte kan slå ur tankarna berättar om hur hon hastigt och olustigt blev olämplig för sin tjänst. En bestämd och medveten kvinna. Hon – som här får heta Erika – arbetade inom en av Sveriges största hjälporganisationer. Erika var inte vem som helst där. Hon var på chefsposition. Men när hennes politiska hållning blev känd för arbetsgivaren blev hon ”mindre lämplig”. Som politisk intresserad och på sätt och vis aktiv inom ett politiskt parti (dock inte SD) stred det mot hjälporganisationens värdegrund. Partiet som Erika sympatiserade med hade tagit ställning i migrationsfrågor. Detta tillsammans med att Erika på sin Facebook delat länkar som redovisade kostnader och kriminalitet knutet till migration ansågs som rasistiskt. Att ha privata åsikter och delge de offentligt gick absolut inte för sig.

Kvinnor i dagens Sverige som har en självutnämnd feministisk regering tvingas alltså avsluta sina anställningar och förtroendeuppdrag eftersom de anses vara olämpliga. Olämpliga! Inte inkompetenta för sitt arbete. Nej, olämpliga. Höga positioner inom kommun, landsting, hjälporganisationer… Deras brott – jag säger så för konsekvenserna av deras handlande kan mätas sig med juridiska straff – är att de ifrågasatt, privat genom Facebook och Twitter, migrationspolitiken och kostnader relaterad till detta. De har ifrågasatt behovet av genuscertifiering för äldreboende. De har tagit ställning för sin tro. De har ifrågasatt delar av migrationspolitiken som är den fråga som för tillfället toppar svenska folkets lista över viktiga politiska frågor. Surrealistiskt.

 Vilken kväll och vilken natt. Svettigt. Varmt. Och en ambivalent känsla för vad jag fått vara med om. Nyfunna vänner och samhörighet i ena vågskålen. Förfall och åsiktsförtryck i den andra. Hur kunde jag hamna här? För några år sedan, eller faktiskt rätt många nu, flydde jag Iran och dess mullor. Där och då började en lång resa. På vägen har jag uppnått många av mina mål i livet. Det har jag gjort till stor del för att jag har kämpat hårt. Men jag har även landet Sverige mycket att tacka för. Jag är stolt för vad jag gjort. Jag är tacksam för vad Sverige och merparten av människor här gjort. I Sverige har jag kunnat känna mig trygg. Har kunnat, säger jag. För jag börjar få obekväma vibrationer av att det jag flydde från i mitt gamla hemland är runt hörnet.

 Det är nästan ljust ute nu. Sommarnatt. Svensk sommarnatt.

Victoria Broman, 46, är tandläkare och bor med man och barn i Lerum. Hon kom till Sverige 1988 som lykting från Iran.

 

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer