Du är för mycket av allt: högljudd,  jobbig, gapig,  krävande,  obekväm,  osmidig.

“Aggressiv” är ett adjektiv många tycker passar bra ihop med dig men även när du viskar tycks du skrika för full hals. Det är nåt med din utstrålning, helt enkelt.

Du tar för stor plats, fel plats.

Du är för tjock, för smal, för stornäst, för lång, för kort, kantig, plufsig, fläskig, mager, sned, oskön, för snygg, “ful”. Men du kan vara noll av allt detta och ändå störande. Det är nåt med dig, helt enkelt. Nåt med din attityd. Nåt i dig som signalerar att du inte tänker ta skiten som flyger runt dig i stora sjok. All jävla bullshit och alla lögner och fasader som folk kämpar med. Du fixar inte alltid att vara diplomatisk. Du säger “sanningar”. Du fjäskar inte. I alla fall inte ständigt och jämt (jo ibland gör du det ändå, för att du inte orkar kriga precis dygnet runt.)

Du vägrar hålla tyst, du svär, du är osnygg. Du ifrågasätter. Du gillar inte idiotiska regler som inte är till nån nytta. Du vill inte göra som “alla andra” bara för att man “alltid gjort så”. Du tycker inte “vassa armbågar” är ett skällsord.

“Patetisk”. “Desperat”. “Pinsam”. = 3 etiketter män ofta gärna sätter på dig, när du kommer för nära dem i deras eget mörker. Men vissa kvinnor viskar de sakerna bakom din rygg också.

Du har inte alla cupcakes i skåpet, helt enkelt.

Du följer inte koderna.

Du har dina egna koder.

Du slickar på knivar och ligger med fel personer och stönar inte som en kattunge utan vrålar som ett lejon. Dina klor är vassa och du håller inga dieter. Du avskyr auktoriteter. Din humor är ostädad. Du skrattar på fel ställe. Din kjol är för kort. Du har maska på strumpan och du tänker inte anpassa dig till vad som är “kvinnligt”.

Har du checkat några rätt av ovanstående?

Då är du kanske en bitch du med och därmed är ditt liv inte så lätt.