Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Hyckleriet i #jagärhär: En gråtskrattemoji upprör grundaren Dennert – dödshoten mot Lamotte förbigås med tystnad

av | 15 feb, 2019 | Samhälle

Lästid: 6 minuter

Journalisten Joakim Lamotte skriver idag i ett Facebookinlägg om de grova hoten han får, och att alla hans anmälningar läggs ner. Han har lagt upp en bild på de kuvert som han får från polis och åklagare, som innehåller brev om att anmälningarna om trakasserier är nerlagda. Det är svårt att få ihop detta med tanke på att Sveriges nya kultur- och demokratiministern Amanda Linds budskap är att skyddet för journalister måste stärkas, precis som hennes föregångare Alice Bah Kuhnke så högtidligt bedyrade. Dock verkar inte Lamotte omfattas av dessa omsorger, ej heller av organisationen #jagärhär som annars gärna skyndar till undsättning då någon de anser vara skyddsvärd trakasseras på sociala medier (denna gång gällde det i nätverkets ögon ”olämpliga” reaktioner på beskedet om en död terrorist).

Det bör i sammanhanget också nämnas att censurorganisationen Näthatsgranskaren, vars förgrundsgestalt är den dömde djurplågaren Tomas Åberg, finansieras av skattepengar för att jaga medborgare (främst pensionärer) och försöka få dem bötfällda för åsiktsbrott. För det ändamålet tycks resurserna oändliga. Därför infinner sig den obligatoriska frågan: Hur värderas människor i Sverige i dag?

Måhända har Joakim Lamotte fel värdegrund? En värdegrund som innebär att han utför det arbete som en ärlig journalist bör göra, nämligen att uppriktigt och utan skönmålning granska samhällsproblem och de politiker som inte gör sitt jobb ordentligt. Men innebär detta att han inte förtjänar att känna sig trygg i sitt eget hemland och att det bör vara fritt fram för den som vill att trakassera, hota och förfölja honom? (Det påminner om långt mindre demokratiska stater där makteliten inte tål kritik). Frågan är retorisk, då det givetvis inte är så. Det är dock bedrövligt hur lite stöd Lamotte får. Signalerna som skickas till dem som terroriserar honom är tydliga: Ordningsmakten struntar i vad förövarna gör.

Lamotte skriver själv så här: ”Jag blir tillsagd att anmäla allt och jag gör som jag blir tillsagd. Trots det händer ingenting. Till en början avslutades ärendena med automatik. De blev alltså avfärdade innan någon ens undersökt vilka bevis som fanns. Men efter att jag gått ut offentligt började polisen ta det på allvar. Jag fick bra kontakt med utredare som gjorde sitt bästa, men ändå läggs ärendena ner. Detta beror främst på att hoten inte anses tillräckligt grova för att polisen skall ha rätt att begära ut uppgifter från teleoperatörer.”

Inte heller organisationer som #jagärhär, som i andra fall är ute och mobiliserar sina fotsoldater för att motverka ”hat och hot” i sociala medier, verkar bry sig om förföljelsen av Lamotte. Häromdagen gick åsiktnätverkets grundare Mina Dennert ut på Facebook och tillrättavisade sina undersåtar när de oförsiktigt reagerade med en skadeglad emoji då en känd IS-rekryterare dödats, något som Stiftelsen Doku kunde rapportera om i förra veckan.

Det kan absolut anses vara stillöst att offentligt uttrycka känslor av glädje då någon lämnar jordelivet, även om denna råkar vara en terrorist som åsamkat mänskligheten stort lidande, men det intressanta här är varför Dennert väljer att uppmärksamma en reaktion just i detta fall och helt förbiser andra situationer på sociala medier, isynnerhet en situation som är välkänd och ofta omskriven – hoten mot Lamotte kan ingen som då och då loggar in på Facebook med bästa vilja ha missat. Varför står inte en auktoritet som Dennert upp för Joakim Lamotte och hans familj som lever under hot och psykisk press, istället för att lägga ner sin dyrbara tid på att kritisera någons val av emoji i ett långt mer perifert sammanhang? Jag är säker på att det skulle göra stor skillnad om Dennerts omfattande nätverk engagerade sig för att hjälpa Lamotte. Det vore en sann insats för att minska polariseringen.

Lamotte skriver: ”Att personer ringer och säger att de skall mörda, stycka och våldta min fru och mina barn är enligt nuvarande lagstiftning inte tillräckligt grova hot för att kunna utredas. Inte heller att någon ringer och säger att han ska placera en bomb under min bil eller att jag skall skjutas när jag går utanför dörren. När det gäller anonyma hot via sociala medier beslutar åklagare rakt av att inte begära ut uppgifter från företagen, exempelvis från Facebook och Snapchat. Det är väl för bökigt antar jag. Dessutom har vi alla som skriver att de hoppas att någon klipper mig. De hoppas att de får syn på mig på stan. De vet var jag bor och hoppas att jag dör. Sådant anmäler jag inte ens eftersom jag fått lära mig av polisen att det inte är ett hot att hoppas att någon blir klippt eller dödad. Detta vet givetvis dessa personer om och därför väger de sina ord perfekt så att det aldrig skulle hålla i en domstol, även om deras budskap är tydligt. Jag skriver inte det här för att framstå som ett offer utan för att visa hur rättssystemet fungerar. Och jag tänker även på alla de ungdomar som blir utsatta för hot, kränkningar och sexuella trakasserier dagligen på sociala medier utan att någon blir straffad. Det är för jäkligt och något måste göras så att rättsväsendet kommer ikapp verkligheten. Poliser jobbar idag med stenåldersverktyg för att försöka utreda brott som sker på moderna plattformar. Det håller inte. Som det är idag verkar det som att varje enskild medborgare får ta ansvar för att skydda sig själv medan hoten ökar. Sedan läste jag i veckan att SVT lägger 33 miljoner kronor per år för att skydda sina journalister från hot. Det är ju skönt för dem, men vem ska alla vi andra vända oss till? Vi som jobbar ensamma som journalister utan stora företag i ryggen med massiva säkerhetsavdelningar? Vem ska vi vända oss till när inte ens polisen kan garantera vår säkerhet?”

Apropå Näthatsgranskaren, vår tids mest obehagliga åsiktspolis som jagar medborgare med misshagliga åsikter åt staten: Åberg har skrutit om att minst tusen anmälningar gjorts, och flera hundra har kallats till förhör. Vissa gamla människor har dömts. En man skrev till mig på sociala medier och var så bedrövad över sin gamla pappa som hade blivit helt förkrossad och förtvivlad över att efter ett laglydigt liv på gamla dar blivit betraktad som förbrytare. För en gammal människa kan polisförhör vara ytterst stressande och plågsamt. Nej, självklart är ålder ingen ursäkt för att begå brott, men kanske borde det ändå vara en prioriteringsfråga, om man ska vara lite medmänsklig, något som just organisationer som #jagärhär och #röstamermänskligt ständigt åberopar.

Frågorna behöver lyftas. Vems åsikter är skyddsvärda? Hur prioriterar polis och åklagare? Och varför får inte journalister som Lamotte stöd av dem som säger sig motverka hat och hot? Det vore intressant om debatten kunde föras seriöst, för jag vet att många ställer sig samma frågor som jag.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer