Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Hur många rosa härdsmältor tål feminismen?

av | 3 jul, 2017 | Debatt

Lästid: 4 minuter

Som kvinna känner jag ett starkt behov av att ta avstånd från alla de dumheter mina så kallade systrar i den officiella feministiska rörelsen slösar sin tid på. Nu senast tilltaget med en totalt feministisk härdsmälta: Att måla skor i rosa färg och ställa utanför riksdagen. 

 

Då och då anförs argumentet att ”alla män måste ta ansvar för mäns sexuella våld”. Någonstans finns där en poäng, att den goda majoriteten av männen skulle kunna göra en synlig insats och stå upp för de drabbade, samt kraftfullt ta avstånd från våldtäkter och övergrepp för att förhoppningsvis inspirera andra män att tänka efter och sansa sig innan de blir sugna på att våldta… ställningstagande skulle också i en vidare kontext kunna innebära att man visar sig villig att försvara kvinnor då de angrips av förövare. När män abdikerar från posten som försvarare av samhällets svagare (något som genussamhället varit en tydlig förespråkare av) är vi nämligen rätt illa ute, särskilt som det nu visar sig att tjejer och kvinnor inte alls är lika intresserade som män av att försvara landet (sett till siffrorna om vilka som söker sig till den könsneutrala värnplikten).

Själv känner jag ett ansvar som kvinna för andra kvinnor – här i en helt annan fråga. Nämligen den om den så infekterade feminismen. Jag känner ett starkt behov av att  offentligt ta avstånd från alla de dumheter mina så kallade systrar i den officiella feministiska rörelsen slösar sin tid på. Nu senast igår tilltaget med en totalt feministisk härdsmälta att måla skor i rosa färg och ställa utanför riksdagen. Denna aktion skulle föreställa en synlig skär protest mot att ”kvinnor och hbtq-personer inte tillåts delta i det offentliga rummet” med motiveringen att dessa grupper tystats genom att en marginell grupp med högerextrema åsikter fått tillstånd att närvara i Almedalen. Att sådant sker är för övrigt inget nytt för i år, en ännu tydligare högerextrem grupp har till exempel 2014 närvarat under Almedalsveckan, men då kände sig feministerna inte tystade? På vilket sätt är det skillnad mot i år? Missförstå inte, jag ogillar extremister lika mycket som alla andra, men anser att det måste vara någon måtta på barnsligheterna och att vi måste se proportioner och inte använda oss av enkla metoder för att kamma hem politiska poänger som ändå bara kastar ett löjets skimmer över dem som driver dessa och som allt färre tar på allvar.

Men jo, kära så kallade feminister, ni har rätt i en sak och det är att det absolut finns stora grupper vars frihet numera är beskuren i Sverige. Det finns grupper som inte kan vistas ute i det offentliga rummet med samma självklara frihetskänsla som förr, och det är mycket riktigt kvinnor, flickor och hbtq-personer. Men hotet mot dem är mycket större än en grupp servitörsklädda gossar bakom ett bord i Almedalen. Hotet mot oss kvinnor och även hbtq-personer utgörs numera av en normalisering av kvinno- och hbtq-förtryck i samhället som vilar på separatistisk religiös och fundamentalistisk grund, precis som det gör i de länder där kvinnors rättigheter är kraftigt begränsade och där homosexualitet är förbjudet och i sin yttersta form straffas med fysiska konsekvenser som piskrapp och i värsta fall döden. Hotet mot oss är inte att vi känner oss osäkra för att en grupp med andra åsikter än vi ges utrymme under en politikervecka, hotet är att våra demokratiska fri- och rättigheter ifrågasätts och beskärs. Hotet består i att kvinnor inte kan gå trygga utomhus, att så många som en tredjedel var av kvinnorna säger sig vara otrygg, de ökande sexuella övergreppen, att flickors underliv skärs sönder till exempel nu under sommarlovet, att minderåriga flickor gifts bort, flickor och pojkar som inte får umgås med vem de vill och som inte får bli kära i vem det vill, kvinnor som hålls hemma, instängda som djur i bur, ungdomar som mördas för att de valt fel partner… Listan på förtryck kan göras hur lång som helst.

Kära feminister, var det detta ni satt och pratade om medan ni slösade er tid på att kladda med rosa färg på skor och sedan placerade ut dem utanför riksdagen? Var det detta ni tänkte på medan ni lekte häst och galopperade på gatorna för att protestera mot ”patriarkatet”? Är det såna här frågor som frodas där under den rosa stickade fittmössan som dragits över huvudet som en protest mot den farliga vita mannen som förkroppsligar världens ondska och stenar er till döds om ni råkar vara otrogna? (I den sista frågan dväljs ett fel, du ser det säkert om inte det rosa garnet förmörkat din syn totalt).

Ni hade kunnat måla fyrtio rosa vaginor och placerat ut dem mitt på Rinkeby torg och skanderat att det måste råda nolltolerans mot stympade och ihopsydda kvinnokön. Ni kunde ha satt er i kortkorta kjolar i Bergsjön eller Vivalla eller Husby och hånglat med varandra som en synlig protest mot homofobin och rädslan för kvinnlig sexualitet. Ni hade kunnat hänga rosa fanor på balkongerna i Ronna för att markera att Sverige inte accepterar en enda mördad ”balkongflicka” till. Men nej. Det blev en rosa skoparad i ett av Stockholms allra tryggaste offentliga rum. Hoppas det känns gott och att ni verkligen tycker att ni gjort skillnad.

Nej, jag vet, jag vet. Det är inte alltid produktivt att bråka och att skriva indignerade texter. Men ibland återstår inget annat. Som kvinna, mamma, dotter och vän känner jag att jag tydligt måste ta ansvar och därmed avstånd från en feministisk härdsmälta när den kommer min väg. Annars finns ju en risk att någon kan få för sig att jag ställer mig bakom det genanta tramset. Något annat återstår alltså icke. På sikt tror jag att en högljudd protest lönar sig mer än att knyta handen i den (rosa) byxkjolen.

 

*********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swisch på 0733289122. Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer