Svenska medier brukar vara duktiga på att dra igång drev mot politiker och kändisar som syndat sexuellt. Inget kladdande kan vara för betydelselöst för att det inte ska bli feta rubriker och indignerat moraliserande. När EU-parlamentarikern Peter Lundgren tar en kvinna på brösten på en fest blir det en upphetsad föjetong i kvällspressen. När Paolo Roberto köper sex av en prostituerad – vuxen kvinna, överenskommen transaktion – förlorar han allt över en natt alltmedan journalisterna beter sig som blodtörstiga hundar. På samma sätt dras poeten Katarina Frostensson, gift med den sexbrottsdömde ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault, ner i guilt-by-association-träsket trots att hon inte begått något brott annat än att ha ett förhållande med en man som dömts för sexuella övergrepp. På vilket sätt är Fredrick Federleys förhållande med en dömd pedofil mindre graverande än Frostenssons relation med Arnault? Samma sak med Federleys medverkan i SVT:s ”Bryssel calling” – SVT sänder glatt utan några som helst betänkligheter. Reglerna verkar således helt annorlunda för uppburna centerpartister än för vanliga dödliga. För trots att det nu avslöjas att Centerns partitoppar har samröre med dömda pedofiler tittar de etablerade mediernas journalister envist bort och låtsas som om det regnar. Hallå, det handlar om människor som våldtagit … Fortsätt läsa Hur länge ska Annie Lööf och Centern tillåtas tiga om pedofilskandalen som bara växer?