Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Hur är det att vara Jens Liljestrand?

av | 9 dec, 2018 | Debatt

Lästid: 7 minuter

Expressens välbetalda kulturchef Jens Liljestrand ser att läsarna sviker och att hans texter saknar relevans. I somras hetsade han mot äldre vita män. Skogsbränderna var deras fel. Liljestrand kanske inte insåg att han själv var en äldre vit man? En äldre, desperat, gubbsjuk vit man som slog på sina egna bröder. Jag förstår att Liljestrand jagar klick och därför går vilse i sig själv. Det är lätt hänt när man har panik av att verkligheten förändras till något man inte har kontroll på.

Expressen, en gång min gamla arbetsplats (1987) och uppdragsgivare som försökte köpte mig för uppdrag à 100.000 i månaden (åren ca 1996-2015, jag sa nej till att bli överköpt) försöker nu klämma till mig i en text som får mig att dra lite på mungiporna. Oj, så farlig hon är, den där författaren, bäst vi drämmer till med en stor slägga! Trump och Sverigedemokraterna och Djingis Khan – jag saknar bara Margaret Thatcher och kanske Jeanne d’Arc. Tänk att den lilla invandrarflickan från en kommunistdiktatur kan få ett helt tidningshus att skälva! Kanske ett helt lands förljugna regim.

Jens undrar hur det känns att vara Katerina Janouch, och jag i min tur undrar hur det känns att vara Liljestrand på Expressen som med gott samvete sitter och förnekar de enorma problem som Sverige dras med? Jag skulle aldrig någonsin vara så osmaklig att jag själv skulle dra upp någons sjukdom som slagträ i en polariserande debatt, men eftersom Jens själv gör det låter jag mig bjudas upp till dans. Liljestrand skriver nämligen att hans hustru drabbats av cancer och det är otroligt hemskt och jag är glad att hans hustru fick bra vård, men alla är tyvärr inte lyckosamma i dagens Sverige som välbärgade mediemänniskor som bor i en storstad, trots en ”sjukvård i världsklass” enligt minister Annika Strandhäll. Det finns landsbygd där det inte fungerar lika smidigt som i storstadsregionerna. ”Min fru var sjuk i cancer när den sistnämnda lögnen fladdrade förbi och det är svårt att i ord beskriva känslan som grep mig – äckel, vrede, sorg – när jag insåg att någon faktiskt tror detta, att det finns anhöriga i min situation som faktiskt, tack vare personer som Janouch, faktiskt tror att det är invandrarnas fel att deras älskade inte blir botad från sin cancer, känslan av att jag för första gången förstod vad som får människor att rösta på Sverigedemokraterna, eller Donald Trump, eller Djingis Khan, eller vem som helst som lovar att lyfta undan det väldiga mörker som sänkt sig över ditt liv” skriver Liljestrand, och det är magstarka ord, riktigt magstarka faktiskt, när det de facto finns människor som dör i cancerköerna, och nej, det beror inte på INVANDRARNA Jens, inte på individerna, hur kan du som bildad man vara så ohederlig och hetsa så och hitta på saker som jag aldrig har sagt? Hur kan du, en kulturchef, bli en hatets megafon? Du vet, lika väl som andra, att köerna beror på att Sverige tagit emot för många människor på för kort tid, att resurserna inte räcker till, att sjukhusen går på knäna, att Sverige växt med 1 miljon människor tio år tidigare än beräknat och att det är en riktigt vanvettig migrationspolitik som skapat denna överbelastning av samhället och undanträngningseffekt i vården vi nu ser. Och att det naturligtvis även finns invandrare som drabbas av detta, att de inte får vård i tid, för dessa problem drabbar alla i Sverige oavsett etnicitet. Jens, jag drabbas av äckel, vrede, sorg, av att du så flagrant ljuger. Har du sett i ögonen på dem som till skillnad från din fru inte får vård i tid? De som inte får leva? Jag känner personligen en kvinna vars släkting dog då han inte fick vård för sin cancer i tid. I en stad någonstans i Sverige sitter det människor som har skäl att vara fyllda av äckel och vrede och sorg, och det är inte du, Jens.

Jens, du undrar hur det känns att vara jag men du undrar inte på riktigt, för om du undrade ärligt skulle du fråga mig. Då kunde jag svara, vet du, det är tufft, för jag möter dagligen förtvivlade människor som vittnar om hur deras liv förändrats till det sämre, de vittnar om övergrepp och förluster, om trakasserier och rädsla, om hur deras barn far illa och hur de jagas för sina åsikters skull, min mejlbox sprängs av kollektiv förtvivlan och jag är bara en ensam människa utan något mediehus i ryggen, jag har fått kämpa som fasen för min överlevnad när sådana som du smutskastat mig. Så förutom att jag försöker lyfta problem så måste jag dessutom också slåss mot sådana som du, som förföljer människor som vill ha ett funktionellt land istället för att med blåslampa jaga politikerna som ställt till denna mardröm. Jag slåss mot sådana som du som är en av orsakerna till att Sverige har gått sönder, för det är journalister som du som motarbetat en sund debatt som lett till att smarta beslut inte fattats. det är sådana som du som smutskastar dem som i förtvivlan sökt andra politiska lösningar och därför röstar på Sverigedemokraterna, människor som du spottar på, över 1,1 miljon svenskar. Jag mår inte jättebra eftersom Sveriges folk lider, du struntar i att flickor som kunde vara dina döttrar blir gruppvåldtagna och misshandlade, du struntar i hemlösa äldre, du struntar i att Sverige tar emot ett helt Västerås per år utan att det finns någon plan för hur det ska gå till, du struntar i att kvinnor hedersmördas och gifts bort, att barn könsstympas, att män mördas på löpande band, att våldet i dag saknar motstycke i det som tills för bara några år sen var ett tryggt land. Du struntar i att de afghaner som ljugit sig in i Sverige för att utnyttja landets generösa välfärd och som ni så naivt vurmar för, säljer knark och stjäl så mycket kraft från polisen. Jag pratar med poliser nästan dagligen och de är så uppgivna och förbannade så du anar inte. Listan kan göras lång. Jag fattar inte hur någon i Sverige kan må bra när sånt här tillåts pågå.

Det är inte jag eller de som röstar på Sverigedemokraterna som är problemet i Sverige, Jens. Vi är svaret på de problem som tillåtits växa fram, svar på frågor som du och dina mediekompisar aldrig ställer. Ser du verkligen inte hur landet förändrats till det sämre? Hör du inte mullret av missnöje? Eller är Expressens redaktion ljudisolerad så inte gråten från de våldtagna och ångestvrålen för de rånade, misshandlade, förtryckta, förtalade når er? Ibland skrivs det ju ganska vettiga texter på Expressens sidor. Ledartexter som snuddar vid problemen, undersökande reportage som beskriver förfallet i skolor, inom vården, på akutmottagningarna, i förorterna. Läser du inte din egen tidning, Jens?

Jag surfar runt på Expressen och funderar på vad som hände med idégodset och den röda tråden i en tidning som en gång i tiden försökte vara relevant, som en gång i tiden var intressant och äkta, som en gång jagade makten åt folket och inte folket åt makten. Jag vet att Expressen genom den vänsterextrema Researchgruppen förföljt oliktänkande med rena Stasimetoder och undrar om detta förfall skett framför allt i samband med att Sveriges migrationspolitik spårade ur samtidigt som Åsiktskorridoren växte sig allt tjockare, så man rensade bort regimkritiska röster, de yviga, de vilda, de som protesterade, och blev en slätstruken produkt som lierade sig med makten. Hände det främst de senaste åren, eller fanns det där hela tiden, eller om det har drivits fram och om det i så fall beror på dess medarbetares dumhet, eller ondska, eller rädslan för att mista jobbet, ja, kanske är det ekonomiska drivkrafter som ligger bakom att en (vit) man i sina bästa år blir en hukande lakej och går lögnens ärenden. Eller om det är något annat, en brist i förståelsen av vår samtid, rädslan för det som sker, som får en kulturchef på en stor tidning att bli en simpel mobbare?

Framför allt undrar jag hur det känns. När landets medborgare sviks av makten, och han har möjlighet att påverka i rätt riktning, men han tar inte chansen, han är feg, ynklig, och han själv står där likt en underhuggare på Pravda eller annan regimtrogen tidning i en diktatur, och vänder folket ryggen genom att sprida rena falsarier och förtal. Fast han hade kunnat vara hederlig och sann, trots att det kanske hade kostat honom. I min barndoms Tjeckoslovakien fanns de också, de som snällt böjde på nacken och blev kommunismens väktare. De som valde att tiga, att bli jasägare. En dag kommer hans barn fråga honom, pappa, vad gjorde du när de andra protesterade mot att Sverige revs ner? Och han kommer vända bort blicken och veta att det hade lika gärna kunnat vara han som ringt nazisterna, att det var han som kunnat ange Anne Frank. För det är så fegheten fungerar. Det är så rädda människor beter sig. De sviker alla ideal, all moral, all heder.

Vem tar hand om dig när du en dag inser vad du gjort, Jens? Vem ser dig då? Vem påminner dig att du en gång stod för något annat? Vem läser dina gamla krönikor och minns den man som en gång kanske hade en ryggrad?

 

(FOTO från SVT)

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer