Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Houellebecqs ”Sérotonine”: Den sexuella kärleken som självklar väg till lycka

av | 26 jan, 2019 | Kultur

Lästid: 6 minuter

Michel Houellebecqs nya roman ”Sérotonine” är en enda lång lovsång till kärleken, erotiken och tvåsamheten. Kärlekens happy end gestaltas kanske inte i boken, men det är kärleken mellan man och kvinna som framställs som lösningen på människors ensamhet och trasighet. Kärleken skulle kunna rädda oss bara vi förstod att den är det högsta och bara vi organiserade samhället så att människor kunde känna sig hemma i tvåsamheten och ha en rimlig chans att komplettera varandra istället för att till varje pris förverkliga sig själva.

Naivt? Kanske. Men inte helt oväntat med tanke på den framträdande roll Houellebecq ofta ger kärleken i sina romaner. Houellebecqs version av kärleken är naturligtvis starkt erotiserad och på den punkten är författaren som bekant brutalt konkret, så även i denna bok. Det erotiska – eller pornografiska – elementet är starkare här än i hans förra roman ”Underkastelse” (2015) och står återigen i centrum i hans tankevärld på ett sätt som det kanske inte gjort sedan ”Plattform” från 2001.

Det är inte självklart hur detta i litterära sammanhang så ovanliga klarspråk när det gäller sexualiteten ska uppfattas. Att det skulle vara ”ironiskt” tror jag inte på. Visst kan sexualiteten uppfattas som en fåfänglig ersättning för mening och sammanhang som gått förlorat i den moderna världen, men en sådan tolkning går redan bortom vad texten faktiskt framställer, i alla fall i denna senaste roman. Något maniskt sexmissbruk med ånger och maktlöshet är det heller inte fråga om. Med ”Sérotonine” intensifierar Houellebecq snarare den sexuella kärlekens betydelse och ser den som en självklar väg till ljus och lycka, men också som själva grunden för en fungerande civilisation.

I ett laddat stycke om lycka och sexualitet som inleds ”Jag har upplevt lyckan, jag vet vad det är” förklarar den manlige, medelålders berättaren: ”jag behövde kärlek, och kärlek i en specifik form, jag behövde kärlek i allmänhet men mer specifikt i form av en fitta”. Med sedvanligt praktiskt sinnelag låter Houellebecq sin huvudperson sedan konstatera att eftersom världens alla fittor behöver kukar borde problemet i princip gå att lösa. Men – och här vidgas plötsligt perspektivet – ”i praktiken går det inte längre och det är så en civilisation dör, utan besvär, utan faror, eller några draman och med väldigt få blodbad, en civilisation dör av trötthet, av äckel inför sig själv”.

Det är alltså sexualiteten som utgör själva kärnan i ett fungerande samhälle. När mötet och relationen mellan man och kvinna inte längre är möjligt kommer vi, kommer samhället oundvikligen falla isär. (Notera Houellebecqs extremt traditionalistiska syn på tvåsamheten som grund för samhällets bestånd.) När vi alla lever för att förverkliga oss själva, när samhällsstrukturerna kräver att alla arbetar lika mycket och när framgångsrika kvinnor inte längre kan hantera de eftersläpande männen och knappt ens längre ser dem som verkliga män då är samhället dömt att gå under.

Sexualitetens rika potentiella symbolik är en mycket betydelsefull del av ”Sérotonine”. Lust, livslust, begär, skaparkraft, affektion, gemenskap, samarbete, komplementaritet, kontinuitet över generationer, naturkraft, gudomlighet, längtan, lycka, förmåga att ge och ta emot. Det mesta finns i sexualiteten och för Houellebecq blir sexualitetens förfall hela samhällets förfall. Bokens titel anspelar på den psykofarmaka som huvudpersonen äter för att orka leva men som olyckligtvis gör honom impotent. Han äter antidepressiva läkemedel för att hålla serotoninivåerna uppe men blir på köpet likgiltig inför sex. Han blir kraftlös, ointresserad, oförmögen till fruktbara sexuella möten.

Houellebecq är tydlig i sin bok med att boven i dramat är det moderna individualistiska samhället. Visst kan vi uppleva episodiska ögonblick av lycklig gemenskap i sexuella möten. Men i grunden finns inte förutsättningarna längre för att mötet med den andra ska kunna skapa något bestående. Alla har sina egna karriärer, sina egna kalendrar, och det traditionella med fasta roller och utstakade livshistorier utövar inte längre samma lockelse. Romanens huvudperson råder sin vän, den frånskilde lantbrukaren, att skaffa en kvinna från Moldavien eftersom en sådan fortfarande skulle kunna se ett värde i det lilla han har att erbjuda och kunna spela rollen av lycklig hustru.

Man kan fundera över vad som förklarar Houellebecq exempellösa framgångar som författare. Hans böcker mottas alltid med stort intresse och han ses som en unik uttolkare av vår egen samtid. Det är svårt att tro att det inte har att göra med den befriande brist på politisk korrekthet som finns i hans texter, dels när det gäller sexualiteten förstås, men också när det gäller mer sociala och politiska frågor. Han träffade rätt i sin förra bok om islams alltmer problematiska närvaro i Frankrike och han träffar också rätt i Sérotonine rörande protester på gator och torg mot globalism och politisk likgiltighet inför den egna befolkningen. Houellebecq ger helt enkelt en högkvalitativt litterär röst åt ett perspektiv som på länge inte ägt någon moralisk eller intellektuell legitimitet eftersom det har ansetts stå för det lägsta människan har att erbjuda. Det handlar om en självcentrerad manlighet som bottnar i sig själv och som inte kompromissar med det ”lämpliga” och ”anständiga” för att beskriva världen så som den faktiskt ser den.

Det är en värld där en medelålders man med lugn självklarhet förklarar att han naturligtvis väljer en ung kvinna framför en äldre eftersom det är livet han möter i den förstas sköte men döden i den andras. Det handlar om en värld där en man utan att ställa sig några onödiga frågor självklart tar ställning för sin egen kultur, sina egna rötter när civilisationernas kamp tornar upp sig på himlen och hans egen kultur hotar att krossas av en främmande totalitär religion. Men det handlar också – och det är mer humoristiskt – om en värld där beskäftiga regleringar som syftar till att göra allt så där fint och perfekt framställs som meningslöst trams och där man vägrar ta in på ett hotell om man inte får röka en vanlig jävla cigarett på rummet.

Jag tror att många upplever det som befriande att ta del av den autenticitet och omedelbarhet som finns i Michel Houellebecqs texter. Och det blir ju inte sämre av att det välskrivet, roligt och trots den fysiska brutaliteten ofta väldigt känsloladdat. ”Sérotonine” är en roman där en man faktiskt kan dö av sorg över att inte ha någon att älska och vara älskad av.

Alla bör läsa Houellebecq och det är bra att även vänsterliberala kulturmänniskor läser honom. Av någon märklig anledning klarar de nämligen av att processa åsikter som de vanligtvis skulle avfärda som totalt oförenliga med en anständig ”människosyn” så länge dessa ikläds formen av högkvalitativ fransk litteratur.

FAKTA: Roman: Michel Houellebecq, Sérotonine, 352 sidor. Förlag: Flammarion. Romanen kommer att utges på svenska senare under 2019.

RICHARD SÖRMAN
Richard Sörman är docent i romanska språk och har arbetat i Uppsala och Göteborg som universitetslektor i franska med inriktning på fransk litteratur.

*******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och släpps 12 mars 2019. Du kan bevaka den här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405118/bilden-av-verkligheten/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-verkligheten-9789198405118

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer