Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Hatet mot svenskheten är en nationell kris

av | 24 aug, 2018 | Integration

Lästid: 7 minuter

Vittnesmålen blir allt fler, incidenterna är för tydliga för att de bara ska kunna avfärdas som skrönor eller propagandaretorik för att ”gynna främlingsfientlighet”. För Sverige har ett rejält och snabbt växande problem med rasism. Inte mot invandrare, utan mot svenskar. Blont hår och ljus hud är allt oftare en riskfaktor och avgörande om du ska bli nerslagen, rånad eller våldtagen. Jag vill faktiskt gå så långt och kalla det för en nationell kris.

Detta är inget nytt, redan för flera år sedan kunde vi läsa om att svenskar allt oftare möttes av skällsordet ”svennejävel” och ”svennehora”. Uttrycket ”suedi” yppas idag gärna med ett hånflin och det viskas och pratas strunt bakom ”suedins” rygg på ett språk som ”suedin” inte förstår. På grund av de senaste årens massinvandring i kombination med ängslig och kravlös svensk offentlighet växer sig de etniska motsättningarna nu allt grövre och leder till slitningar i samhället där man allt oftare talar om ”vi” och ”de”. Men till skillnad från en så kallad ”rasifierad” persons självklara rättigheter och ett samhälle som står upp för att denne inte ska bli diskriminerad för sin hudfärgs skull – vilket är helt rätt för det ska ingen behöva bli – saknar den blonde svensken en automatisk position där vederbörande kan åberopa att denne utsatts för hatbrott just på grund av sin hudfärg. Som det är nu håller svenskarna i sitt eget Sverige på att bli andra klassens medborgare. Mångas tvingas leva i otrygghet. Många vågar dessutom inte tala om problemet av rädsla att bli stämplade som ”rasister”. Den vita huden och det blonda håret diskvalificerar från tolkningsföreträden. Detta har inte minst opinionsbildare till vänster sett till. Dessvärre är verkligheten på kollisionskurs med ”Sverigebilden”. Det öppna samhället blir allt mer slutet och präglas av en allt större rädsla. Men det är ingen ”högerextrem konspirationsteori” att svenskar hatas, hånas och hotas på grund av hur de ser ut och det blotta faktum att de är just svenskar. I Sverige. Terrordådet på Drottninggatan är ett av de värsta exemplen på detta. Ur Metro den 20 februari 2018: ”Rakhmat Akilov ville mörda så många svenskar som möjligt på Drottninggatan. På så vis hoppades han utdela ”ett kraftigt slag mot kalifatets fiender”. Det säger han när han för första gången själv tar till orda i rättegången.”

Jag har själv pratat med otaliga personer som bekräftar de etniska konflikterna. En del av dem har normaliserats och utgår från att det är så här det är i ett mångkulturellt samhälle, att detta är ett samhällsklimat man måste acceptera, eller i vart fall inte klaga på, för då är man ute på farligt vatten (underförstått: att andas att dessa problem finns är per automatik ett slags nazistiskt tänkande, något som strider mot den värdegrund man indoktrinerats med i skolan, och förresten är väl svensken så lyckligt lottad att lite skit får väl hen tåla?). För andra är mötet med hatet mot svenskheten något nytt. Så här säger en ung svensk man som är bosatt utomlands men som var på besök i Malmö i somras:
– Jag trodde inte det var sant det jag hört, men stämningen blev väldigt hotfull, berättar den unge mannen som har ett klassiskt svenskt utseende, med ljust hår och blågröna ögon. Smockan hängde i luften. Det var som om mitt blonda hår triggade de utländska killarna. Det var djupt obehagligt. Jag har aldrig varit rädd förut, men den kvällen fick jag en känsla att vad som helst kunde hända.
I somras blev en svensk tonårspappa, Mattias Liedholm i Karlskrona, svårt misshandlad då han försökte försvara sina söner som hamnade i konflikt med ett gäng invandrarkillar. Liedholms käke krossades och han hamnade på sjukhus. Fallet blev omskrivet i tidningarna och har delats flitigt på sociala medier. Hans fru skrev ett inlägg på Facebook om misshandeln för att nå ut till gärningsmannen om konsekvenserna hans handlande fått. I sitt inlägg skriver hon att maken kallades ”svennejävel” i samband med misshandeln. Det här uppmärksammas av tidskriften Kvartals skribent Malcom Kyeyune, som skrivit en längre essä i ämnet med anledning av onsdagens Uppdrag Granskning om våldtäkter.

Gruppvåld mot “de andra” – inte bara våldtäkt

Kyeyune resonerar kring att svenskar i allt högre grad attackeras, kränks och misshandlas, bara på grund av det faktum att de är svenskar, alltså medborgare i sitt eget land. Man talar om majoritetsbefolkningen och att denna har självklara privilegier, men i dag 2018 är dessa ”privilegier” ingenting en vanlig svensk självklart kan ta för givet. Kyeyune nämner flera incidenter som blivit omskrivna i medierna. Förutom fallet Mattias Liedholm tar han också upp en annan pappa som försvarat sitt barn i Mall of Scandinavia och därför också han blivit grovt misshandlad av unga invandrare. Det handlar inte bara om att slåss. Så här skriver Kyeyune:

Gemensamt för detta våld är att det är socialt. Vi talar inte om enskilda galningar, utan om ofta tämligen stora grupper människor som begår extremt grova våldshandlingar tillsammans. Grovheten i detta våld kommer inte ur tidigare relationer till offret (för i regel finns ingen sådan), eller som ett led i att uppnå något annat syfte (genomförandet av ett personrån, en kriminell utpressning, osv). Det är också ett våld som bryter mot sociala tabun i majoritetssamhället, vilket ger en fingervisning om att det finns en mycket tydligt sorts vi-och-dom-dynamik bakom dessa dåd. Det mest illustrativa exemplet på förekomsten av denna dynamik ligger i det allt mer grövre våldet mot blåljuspersonal, mot bussförare och andra lägre samhällsfunktionärer. Vi hör ständigt att detta våld beror på socioekonomiska faktorer, på fattigdom, en dålig arbetsmarknad, och dylikt.

Också Kyeyune:

Den plåga som Sverige – och många andra länder i väst som haft en stor invandring – verkligen lider av i dag är inte en ökad brottslighet, inte per se. Det stora problemet är snarare den sortens gruppdynamik som våldet i samhället börjar anta. Gäng som hänger på offentliga platser och trakasserar folk ur majoritetsbefolkningen och minoriteter som ligger längre ner på hackordningen än en själv. Gruppvåldtäkter och andra grova brott, där gärningsmännen öppet uttrycker etniskt förakt mot sitt offer. Rån mot pensionärer, bakhåll mot ambulanser. Ungdomsgäng på vägbroar som kastar tunga stenar mot vindrutorna på ankommande bilar. Våldet är grövre än tidigare, men det är inte längre asocialt. 

Uppdrag Granskning rapporterar om hur en svensk kvinna, Sofia Näslund, blir våldtagen två gånger på samma kväll intill en flyktingförläggning  i Strängnäs. En av förövarna säger ”I’m gonna fuck you little swedish girl” och spottar sitt offer i ansiktet innan han våldtar henne. Sofia Näslund möter sedan två av förövarna i rätten. På frågan om huruvida de verkar känna ånger, svarar hon ”nej, det tror jag inte”.’

För ”svennehoror” får man våldta hur som helst? Eftersom de är mindre värda? 2000 skrev faktiskt DN om företeelsen, detta alltså för 18 år sedan, kanske för att det var ett friare debattklimat och vi fortfarande fick kalla en spade för en spade, innan Åsiktskorridoren byggdes lufttät mot tankens frihet och den sanna bilden av vad som pågår i verkligheten. Intervjuerna gjordes i samband med den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Rissne. Rubriken var ”De föraktar svenska tjejer”. Artikeln är låst nu men via unvis.it kan man läsa den ändå.

I artikeln säger Hamid från Libanon så här:

”Det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig.”

Hamid och hans kompisar berättade att många invandrarkillar är tillsammans med svenska tjejer så länge de är tonåringar. Men när de sedan ska gifta sig väljer de en ”riktig kvinna ” från sin egen kultur.

”Så ska jag göra ”, sade Hamid och fortsatte: ”Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.”

Ett reportage från 2016 som publicerades i Expressen och hade rubriken ”Hatet mot svennarna”, från Malmöförorten Seved, inleds så här:

”Jävla svennehora”. En kvinna i sextioårsåldern är på väg hem till sin lägenhet när männen på gatan börjar ropa. Det är inte första gången. ”Vi vill inte ha svennar här”, ropar de. Några veckor senare rispar någon in hakkors i kvinnans bil. Så ser verkligheten ut för människor med svenskt ursprung i vissa delar av Sverige. Ett öppet förakt. Vissa kallar det hat mot svenskar. Andra kallar det en motreaktion.”

Sedan denna text publicerades har de etniska motsättningarna inte minskat. Vad jag förstår är det snarare tvärtom. Idag kan samhället inte skydda sina egna medborgare från attackerna. En krossad käke. Ett par som får sin picnic förstörd, vid Falsterbo brygga. Kvinnan hotas med våldtäkt och mannen med döden. De svenskfientliga attityderna sprids. Det är fritt fram att kalla svenskar för ”svennejävel” och att anse att svenska tjejer är ”sönderknullade horor”. Svenska flickor är mindre värda. Svenska killar ska ha stryk. Svenska värderingar och kultur är till för att föraktas. Inte nog med det, andra länders medborgare får bostäder, vård, fördelar, som svenskar nekas. Livssituationen för många svenskar försämras, medan samhället satsar pengarna på flyktingmottagande och bidrag. Polariseringen är smärtsam, de etniska motsättningarna skapar både hat och extremism.

Och mitt i allting står politikerna, som inte verkar förstå. Som inte vill se. Som inte är kapabla att sätta gränser, att visa vad som gäller. Som lämnar de egna medborgarna i sticket.

Vart det ska sluta vet ingen.

Det enda jag vet är att jag inte vill ha det så här.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

Köp den gärna här.

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer