Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Fyrabarnsmamman Erika högg våldtäktsmannen i skrevet med en nyckelknippa och slet sig fri

av | 31 jul, 2018 | Svenska våldtäkter

Lästid: 8 minuter

31-åriga Erika Starälv i Enköping hade lika gärna kunnat bli ännu ett fall av våldtagna kvinnor i statistiken. Ett av alla dessa namnlösa fall som skapar rubriker och där polisen hemlighetsfullt inte vill gå ut med några signalement på gärningsmännen utan säger på sin höjd att utredningen befinner sig i ett ”känsligt skede” och sedan faller sexualbrottet i glömska rent medialt. Men Erika står ut som en rådig kvinna som slog tillbaka och klarade sig från att bli våldtagen. ”Jag var mentalt förberedd”, säger hon. Hade jag haft hörlurar på mig hade det varit kört.”

Erika Starälv, 31, fyraarnsmamma från Enköping, lyckades slå sig fri från våldtäktsmannen som attackerade henne.

Det var häromkvällen som fyrabarnsmamman Erika Starälv, 31, sökte sig till akuten på Enköpings sjukhus. Hon hade haft feber en lägre tid och misstänkte att urinvägsinfektionen hon burit på kunde ha spritt sig till njurarna och sökte därför akut vård. Men efter att ha fått alvedon och träffat läkare mådde hon bättre och beslöt sig för att ta sig hemåt. Taxin skulle dock dröja en timme och Erika orkade inte vänta så länge efter att ha tillbringat långa timmar på mottagningen. Det var inte heller så lång bit att gå så hon valde att tacka nej till taxi och ta sig hemåt trots att klockan var en bra bit över midnatt.

– Jag orkade inte sitta och vänta längre, jag hade redan väntat på provsvar… Så jag sa till i receptionen, ”tror du att jag vågar gå hem själv?”, berättar Erika. Då fick jag svaret, ”det bestämmer du själv”. Det var ju inte så långt… så jag bestämde mig för att traska hemåt till fots.

Jag ringer upp Erika efter att ha läst hennes statusuppdatering på Facebook. Där skriver hon hur kvällen efter besöket på akutmottagningen utvecklade sig. Erika hade uppmanat alla att dela inlägget så att många fick läsa, och därför beslöt jag mig för att kontakta henne för att höra mer om våldtäktsförsöket hon utsattes för. Erika har bott i Enköping i hela sitt liv och har fyra barn mellan 1,5 och 13 år. Hon är en helt vanlig kvinna vars liv höll på att förändras drastiskt den här kvällen i slutet av juli.

Nu har det gått några dagar sedan du blev överfallen. Hur känns det?

– Det har lagt sig lite.. det har det, säger Erika. Och jag känner mig stärkt av att jag agerade, det var bra för mig i oturen. Jag växte av det. Men det är klart att tankarna har gått i huvudet, allt vad som kunde ha hänt. Jag går igenom olika scenarion. Jag tänker att det var tur att jag var förberedd. Hade jag haft hörlurarna på mig hade det varit kört. Det var bra att jag hade nyckelknippan i handen, att jag hade nycklarna mellan fingrara. Jag gjorde mig redo direkt när jag gick från akuten, att jag var mentalt föberedd.

Nyckelknippan som var det vapen Erika använde då hon slog tillbaka mot mannen som försökte våldta henne.

Har det funnits anledning för dig att vara försiktig, menar du?

– Oh ja! Det har varit mycket här i Enköping här redan innan, säger Erika. Det har varit många våldtäkter och trakasserier mot kvinnor och flickor. Och det har pågått ett tag nu. Det finns grupper på Facebook som man kan höra av sig till om man är rädd om man behöver skjuts hem. Men jag tycker inte det borde behövas! Man ska kunna gå hem själv. Vi ska kunna njuta av kvällen och natten…

Tycker du att det blivit värre i Enköping?

– Det har blivit värre, oh ja! Det är nu på de senaste åren som det brakat loss.

Du är ändå 31. Om du jämför med hur det var när du var, säg 20… var det så här då?

– Nej, det var det inte. När jag var 20 var det inte så här.

Men tillbaka till kvällen då du blev utsatt. Du började alltså gå från sjukhuset. Vad hände sedan?

– Jag bestämde mig på en gång när jag skulle gå att jag skulle ha nyckelknippan mellan fingrarna och då kände mig lite tryggare. Det är dåligt upplyst på många ställen. Det var tyst och tomt runtomkring på gatan, men sen sen hörde jag steg bakom och då såg jag den mörkklädda figuren. Jag bytte sida av vägen. Mannen går rätt fort, han byter sida han också. Jag byter sida igen, för att se om det var mig han gick efter. Och då byter han också, en andra gång. Då förstod jag. Där jag går har de byggt om väldigt mycket, det är vid Munkdalsskolan, de har rivit den gamla och byggt helt nytt, jag går genom skolområdet, sen är det som en park, sedan ett villaområde, där emellan är det ingen belysning. Jag skyndade mig men samtidigt tänkte jag, nu gör jag mig redo. Som om jag visste. I samma sekund hoppade han på mig. Det smällde till i nacken. Han försökte få ner mig på marken. Han tog tag i klänningen men den gick sönder och jag lirkade mig ur. Jag är ganska kort och hade nycklarna redo. Jag drämde till honom med nyckelknippan mellan benen. Då skrek han ut och hukade sig. Då tog jag till knät i ansiktet på honom. Sen sprang jag bara, jag sprang till jag kom hem.

På bilden här nedan syns området där Erika gick när hon blev anfallen av den mörkklädde våldsmannen:

Ringde du din man?

– Nej, jag hade ingen mobil med mig. Min man fick ringa polisen och allt sånt. Vi ringde polisen för att berätta, men det är ju ingen idé att göra en anmälan för inget kommer att hända.

Skulle du känna igen mannen som attackerade dig?

– Nej, det skulle jag nog inte. Det är så mycket nya människor här… Men jag såg att det var en utländsk man, han hade mörka kläder. Han kanske var runt 175-180 lång. Han såg ut att komma från mellanöstern. Alltså inte svart hud. Han såg snarare arabisk ut. Det jag såg.

Sa han något?

– Nej, han pratade inte. Han kved bara när jag slog till honom.

Sa du något?

– Låt bli min kropp, skrek jag rakt ut. Jag tror jag var mest arg, inte rädd. Jag kände att det räcker, fan! Jag är så les på att så många blivit överfallna och våldtagna. Mitt på torget här i Enköping har det också hänt, i en park, dä folk går runt. Tjejer har blivit nerdragna från cyklar.  Det är jättemycket nu. Det är nog därför jag var förberedd. Jag och mina kompisar pratar mycket om det här, om hur det blivit, alla i Enköping pratar om detta. Jag tänker på hur det ska bli när min dotter växer upp. Och min pojke som är 13 år… man är orolig att det ska komma ett gäng och slåss. En bekant blev överfallen av två män, natten innan jag blev utsatt. Det pågår hela tiden.

Hur skulle du vilja beskriva stämningen i Enköping just nu?

– Oj… den är inte bra. De flesta kvinnor känner sig otrygga och rädda och männen känner sig hjälplösa. Min man kände sig hjälpjös och att han inte kan skydda mig jämt. Vi har försökt få ihop folk som kan gå omkring om nätterna. det skulle behövas varje kväll och varje natt. Men det är mycket snack och lite verkstad så det blir inte av, så jag vet inte vad man ska göra. Faktiskt är det väldigt jobbigt. Det hjälper väl inte att flytta heller, det är så så här överallt… och så har vi de gamla som blir utsatta, det är folk som ringer på och de är två och den ena pratar medan den andra kommer in och stjäl saker. Det var också det första jag tänkte, att han skulle ta min väska, men märkte på en gång att det var inte väskan han ville ha. Det var min kropp han var ute efter.

Hur påverkar det inträffade dig framöver?

– Igår satt jag och min man på balkongen, så fort jag hörde steg längre bort så uppmärksammade jag det, jag blev stressad. Det tar nog ett tag innan jag vågar gå ut själv. Det som räddade mig var att jag inte tänkte, jag bara gjorde. Jag blev inte paralyserad… Jag vart nog stärkt av det, men är ändå mer försiktig nu. Det som hände var att jag fick känna själv, att det kan hända mig också. Det är inte bara något man läser om i tidningen.

Hade du gått någon självförsvarskurs innan? Du agerade så rådigt.

– Nej, jag hade inte det! Jag hade tänkt det men det blev inte av. Men fler kvinnor borde försöka föreställa sig vad som kan hända. Och testa att försvara sig. Nu tänker jag skaffa försvarsspray och larm.

Erika har lagt den sönderrivna klänningen är lagd i en påse så att polisen ska få den.

Klänningen som Erika Starälv bar kvällen hon blev överfallen. Nu är den lagd i plastpåse för att analyseras av polis.

– Egentligen ville jag släga den, jag tog av mig den och hoppade in i duschen, jag kände mig jätteäcklig bara av att han rört vid min kropp. Men sen sparade jag den. Bara tanken att han tagit på den gör mig äcklad. Men den är ett bra bevis.

Erika låter samlad medan vi pratar och jag berömmer henne för att hon var så modig och agerade så tufft. Jag säger till henne att vi behöver fler sådana förebilder, kvinnor som försvarar sig och slår tillbaka. Våldtäktsmän är fega kräk som är ute efter lätta offer. En kvinna som slåss lyckas i de flesta fall göra sig fri och undkomma övergrepp. Men även om hon blir utsatt trots sitt motstånd mår hon bättre när hon slagits emot, visar undersökningar.

– Jag hoppas att fler tjejer och kvinnor tänker på det här och vågar slå tillbaka, säger Erika. Det får vara nog nu.

”Vafan ska vi göra för att kvinnor ska få bli lämnade ifred och att män slipper svärtas ner pga dessa vidriga varelser som tror sig ha makten över någon annans kropp? Håll gärna lite extra utkik efter en man med en punkterad pungkula och ett ommöblerat ansikte som endast hans mor kan älska…”

Så avslutas det inlägg på Facebook som Erika skrev direkt efter händelsen.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer