Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Före detta handläggare på Arbetsförmedlingen i Göteborg: ”Antisemitism och särbehandling frodades”

av | 5 nov, 2020 | Samhälle

Lästid: 7 minuter

Jag blev kontaktad av en person som arbetat på Arbetsförmedlingen i Göteborg – eller ”Arbetsförnedringen” som vederbörande skriver – i fem år. Den före detta handläggaren ville dela med sig av sina erfarenheter från en vänstervriden organisation, som långt ifrån behandlar människor lika enligt de värdegrundsprinciper man ständigt lyfter och hyllar. Antisemitism samt särbehandling av icke-svenskar är de intryck som präglar handläggarens minnen, samt en tystnadskultur där vänstervriden värdegrundsretorik och kravlöshet gentemot utländska arbetssökande var gällande. Krav på att människor ska kunna prata svenska anses som rasistiskt och den förhärskande åsikten är att ”alla svenskar är rasister”. Det kommer knappast som en överraskning men förtjänar att lyftas. Erfarenheterna är ännu en inblick i en organisation som är  full av politiska aktivister som skapar ett kravlöst samhälle där integrationen inte bara försvåras utan i princip görs omöjlig.

Jag arbetade som handläggare på Arbetsförmedlingen i Göteborg under fem års tid,  2014-2018. Eftersom detta var mitt första myndighetsjobb inleddes det med en kurs i statstjänstemannarollen där handläggare åkte från hela Sverige till Stockholm under de två första månaderna på utbildningskontoret för att delta. De deltagare jag träffade under dessa kurser var fullärda inom vänstervriden värdegrundsretorik och hade en väldigt onyanserad syn på vilka krav man skulle ställa på utländska arbetssökande. För att göra en lång historia kort skulle man inte ställa några krav alls. I ett case gällande en fiktiv man från Syrien som inte fick jobb i en butik för denne inte uppfyllde den fiktiva arbetsgivarens krav på att kunna uttrycka sig på svenska i tal och skrift. De nya handläggarna, framförallt från Malmö, blev kränkta av caset och var rörande överens om att detta var diskriminerande för att inte tala om rasistiskt att mannen skulle förväntas kunna prata svenska. Vi var några stycken som försökte att problematisera kring språkkravet att det är viktigt för integrationen att alla ska kunna svenska framförallt i till exempel sjukvården, men svaret vi gick var att ”alla svenskar är rasister”. Vi kom helt enkelt inte vidare i detta.

Veckorna gick på hemmakontoret och när den stora flyktingkrisen kom 2015 blev det många möten med språksvaga nysvenskar. En dag när en kund som stod framför mig inte förstod vad jag sa, varken på svenska eller engelska började denne gråta och då steppade en kollega in och började pratade persiska med henne. Denna kollega slet sedan tag i mig i korridoren efteråt och sa hotfullt till mig:

”Du! Du ska inte utgå från att alla människor kan prata svenska. Det finns faktiskt människor som pratar andra språk men det kanske bryr du dig inte om”.

Detta var ett av många chockerade möten jag hade som handläggare på kontoret i Göteborg och fler skulle det bli. Månaderna gick i snabb takt och det började bli alltmer uppenbart hur mycket antisemitism som fanns djupt rotad hos kollegorna som bekände sig själva stolt till en värdegrund där de var anti-rasister som trodde på allas lika värde. Min mormor överlevde Förintelsen och var väldigt noga med att hennes barn och barnbarn skulle lära sig svenska för att kunna integreras i samhället. Därför är jag själv inte tvåspråkig och jag tror att tack vare att jag vuxit upp med svenska med modersmål är det sällan någon som har misstänkt mitt ursprung men när frågan har kommit upp varför jag är så mörk har jag berättat att min mormor överlevde Förintelsen och de reaktioner jag fick från många av kollegorna var väldigt obehagliga för mig.

En svensk, kvinnlig kollega, i 45-års åldern född och uppvuxen i Västra Götaland, som jobbat länge inom myndigheten skrek på mig, direkt efter jag sagt att min mormor överlevt Förintelsen:

”Ja inte är det något synd om judarna jag såg dem när jag var utbytesstudent utomlands när de gick omkring med sina stora guldkedjor och sedelbuntar! Jag är inte rasist men de är ett jävla pack hela bunten. De styr Hollywood och riksbankerna.”

Detta gjorde mig väldigt illa till mods. Man trodde alltså på allas lika värde men tydligen var vissa mer värd än andra? Var det verkligen så att anti-rasism endast var förbehållet personer som kommit till Sverige från Mellanöstern och Nordafrika? Amerikaner, judar och romer tillhörde grupper i samhället som många av handläggarna hatade öppet i kontorslandskapet och fikarummet. För mig personligen var detta ett lika tydligt exempel på rasism som när en nynazist uttrycker hat mot invandrare. Men under mina år på kontoret träffade jag ingen kollega som hade samma syn på detta som jag – utan som jag tolkade det kunde rasism bara utövas från personer som kom från till exempel Syrien eller Afghanistan. Men nedsättande kommentarer om judar och Israel ansågs ”befogade”.

Vid fikarummet satt ofta ett antal handläggare från MENA-länder vid ett eget bord (med ett antal chefsfruar 50+ som svärmade runt dem och tindrade med ögonen för de ville veta ”hur är det i din kultur”). När jag berättade att min mormor överlevt Förintelsen skrattade de här utrikesfödda handläggarna hånfullt och sa:

”Vilka fina sagor. Din mormor ljuger, det finns ingen Förintelse.”

Varpå flera svenska handläggare stämde in i kören:

”Nä dessutom är det så länge sedan det hände och siffrorna är väldigt överdrivna det finns ju mycket saker som händer idag. Ta bara gummibåtarna på Medelhavet till exempel”.

Jag förnekar inte att det är sant att det fortfarande händer, och har hänt, andra saker som är hemska men jag tror det är farligt att hela tiden påtala och normalisera att Förintelsen inte är viktig. Speciellt inte när de här människorna å andra sidan vill utnyttja Förintelsen till sin egen agenda för att ”det borde vara obligatoriskt att alla killar som röstar på SD i skolan måste få se ’Schindlers list’”.

Den värsta incidenten var när jag berättade för min dåvarande chef på ett möte att jag skulle till Polen för att besöka Auschwitz eftersom min mormor suttit där då en chef från MENA-länderna som hörde detta ilsknade till, ställde sig upp och lämnade rummet argt i protest. Den gången blev jag också alldeles paralyserad efter denne smällt igen dörren efter sig. Jag tittade uppgivet på min dåvarande chef för jag hoppades att hon skulle kunna bekräfta att det jag såg och den upplevelse jag hade var sann, men hon sa ingenting om detta och betedde sig som att det som nyss utspelat sig inte alls hade hänt.

De här MENA-mäniskorna och vänstermänniskorna hade väldigt mycket makt på kontoret och eftersom jag var rädd för ännu mer utfrysning och repressalier sa jag ingenting men jag har mått jättedåligt över att bära på det här eftersom jag inser att jag var utfryst och fick repressalier enbart baserat på mitt antagna ursprung. Jag behöver knappast förklara att jag har ingenting emot människor som kommer från Mellanöstern eller Nordafrika – däremot har det inte alltid varit ömsesidig respekt, framförallt inte bland kollegor jag träffat inom myndigheten när jag berättat om min mormor.

Kontoret styrdes av ett gäng nyutexaminerade vänsterkvinnor i 23-25 års åldern som marscherade in till chefen och skvallrade direkt de fick reda på att något bröt mot deras värdegrund. Bland annat när de fick reda på att en kollega, som jobbat 30 år inom myndigheten röstade på SD, så marscherade de in i trupp och uppgav att de inte kan jobba med henne för att hon ”hade fel värdegrund”. Kollegan kallades in av chefen på så kallat ”åsiktsregistreringsmöte” men inga vidare åtgärder togs för hon hade skinn på näsan och kunde be arbetsgivaren ta sig i brasan. Det unga vänstergänget vände sig också till chefen under lönesamtalen och hotade att stämma arbetsgivaren för diskriminering för att en man hade fått 200 kronor mer i löneförhöjning än de. Det som hörde till saken var att den här kollegan hade varit chefsersättare och fick en högre löneförhöjning på grund av detta uppdrag. Mannen i fråga fick efter trots detta inte prata på möten längre utan de här vänsterkvinnorna skrek honom i ansiktet ”och vem har gett dig rätten att prata nu”. Det slutade med att han fick byta arbetsplats. På hans avtackning satt alla dessa kvinnor med armarna i kors och stirrade argt på honom utan att säga tack, lycka till eller hejdå. Dessa vänsterkvinnor fick igenom sin agenda till julfesten också då vi beställde libanesisk catering istället för julmat. Inget fel med det med tanke på att jag gillar libanesisk mat men den stora agendan man trummade på var att medarbetarna från Mellanöstern inte skulle känna sig utanför och att vår julmat kunde uppfattas som ”kränkande”. Det ska tilläggas att ca 10-15 av 200 handläggare kom från MENA-länderna.

Vi handläggare blev även inkallad på möten 2016 och 2017 där vi ordagrant fick till oss att vi diskriminerade utländska kvinnor för vi var dåliga på att få ut dem i arbetsmarknadspolitiska insatser som ledde till arbete”. Tyvärr jobbar jag inte kvar på myndigheten och kan få ut Power Point-presentationer från dessa möten men budskapet var att det var vårt fel att de nyanlända kvinnorna inte kom ut i arbete utan vi ”satsade bara på män”. När vi påtalade att det kan bero på orsaker att många av männen från de här kulturerna inte tillåter kvinnorna att lämna hemmet och när dessa kvinnor kommer till Arbetsförmedlingen på möten så följer oftast ”gubben” med. Det svar vi fick var väldigt svepande ”jo visst är det så men NI behöver bli bättre att få in dessa kvinnor och ni måste börja tänka mer jämställt för vi har misslyckats med vårt uppdrag”.

*****

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Under våren 2020 kommer jag ut med två nya böcker på mitt bokförlag Palm Publishing.

Första delen i min nya spänningsserie – ”Blodsådd” – köper du här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921310/blodsadd/

 

Debattboken ”Flykten från folkhemmet” – köp den här!

https://www.bokus.com/bok/9789151921327/flykten-fran-folkhemmet/

 

”Anhörig Revisited” – om missbruk och medberoende, en reviderad utgåva av romanen Anhörig som kom ut första gången 2004. Köp den här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921303/anhorig/

Min bok “Bilden av Sverige” finns i pocket och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789151921297/bilden-av-sverige-en-personlig-resa/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer