Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Expressen mobbning och lögner kommer aldrig stoppa vår kamp mot maktmissbruket

av | 10 jan, 2019 | Samhälle

Lästid: 7 minuter

Expressens kultursida har de senaste veckorna fört en drevliknande kampanj där man försöker botanisera i mitt psyke. Den fisförnäme kulturchefen Jens Liljestrand ställde nyligen en retorisk fråga kring vilken han byggde en hel krönika, ”Hur är det att vara Katerina Janouch”, givetvis utan att vara intresserad av det verkliga svaret, eftersom han i sådant fall skulle ha frågat mig personligen, eller föreslagit att jag skriver ett genmäle. Igår så var det rabbinen och författaren Dan Korns tur, som tog vid där Liljestrand slutade. Det finns fog för att fråga sig hur herrarna Liljestrand och Korn mår, som istället för att hålla huvudet kallt och sakligt förhålla sig till det som nu sker i Sverige, hänfaller åt lögner och simpel mobbning. Till er vill jag hälsa: Vår kamp mot galna politiker och etablissemangets och mediernas maktmissbruk kommer att gå vidare med förnyad styrka.

Dan Korn hävdar att han försöker förstå hur jag fungerar och passar på att bunta ihop mig med nazister, bara för att dessa stod på Mynttorget när jag talade vid en demonstration mot Sveriges undertecknande av FN:s migrationsramverk Global Compact. Guilt-by association-tricket är gammalt och slitet men det funkar inte längre. Dock är det både absurt och ohederligt och jag får en känsla av att även Dan försöker plocka billiga poänger på att utnyttja mitt namn. Så här är det: Jag viker inte ner mig och lämnar en demonstration bara för att extremister dyker upp. Att bunta ihop mig, som är judinna, och därför avskydd av NMR är naturligtvis inget annat än ett patetiskt försök att hänga ut mig som suspekt.

I det Sverige som jag vill leva i har vi demokrati, äkta sådan: För mig betyder det att jag har rätt att ha en åsikt. Jag har också rätt att demonstrera. Jag har däremot inte rätt att visitera individer eller efterforska deras politiska hemvist. Vi demonstrerar, och kommer att fortsätta göra det. Vilka som kommer har jag ingen kontroll över, och tänker inte heller lägga ner tid på. Det finns viktigare saker att engagera sig i. Demokrati innebär att även Liljestrand och Korn får säga sitt hjärtas mening. Jag tycker ingen av dem ska behöva varken lämna Sverige eller förlora sina jobb. Men för många journalister som Liljestrand verkar det betyda att en person som jag, som protesterar mot politiskt vansinne och att landets folk far illa, ska förlora mina uppdrag, min möjlighet att ge ut böcker och att föreläsa på bibliotek.

Jag litade på att Sverige var en demokrati. Jag trodde jag kunde säga vad jag ville. Att jag kunde berätta vad som faktiskt sker i samhället. För att kunna lösa ett problem, måste man nyktert se problemet. Det är såklart flera olika bottnar i det här, men för mig blir det härmed helt uppenbart att vare sig Liljestrand eller Korn faktiskt förstår särskilt mycket av det som just nu sker i Sverige, förutom att de med all kraft försöker tysta röster som inte sjunger efter deras melodi. Att Korn inte gör det är begripligt, han bor och verkar i Manchester i Storbritannien (där det inte heller är härligt hela tiden just nu) och har därför föga insyn i svensk verklighet som vi andra måste konfronteras med. Således frekventerar Korn inte de ”svenska” områden där han troligtvis skulle utsättas för hatbrott på grund av att han är jude, något som numera sker frekvent i landet allt annat än lagom. Desto märkligare att han försöker analysera den pyrande ilska allt fler svenskar känner över tillståndet i landet. Liljestrand bor å andra sidan i Sverige men inte direkt i någon somalisk no go-zon, utan i den fortfarande någorlunda homogena och välmående norra förorten Täby (”gammel-Sverige”), där en överfallsvåldtäkt och ett mord visserligen skedde förra veckan men det är ändå lugna gatan jämfört med till exempel Rinkeby eller Rosengård. Nej, Täby brinner inte helt och hållet och förhoppningsvis ska det så förbli, men man vet inte säkert. Liljestrand har givetvis råd att köpa sig fri från det kaos som härjar på många håll i landet, inte minst i en rad småstäder som till exempel centerledarens Annie Lööfs gamla hemort Värnamo, där hennes släkt ingalunda bott i det socioekonomiskt utsatta delarna utan i ett välbeställt område där enbart ekonomiskt gynnade beblandar sig med varandra, det finare Maramö, ”de rika böndernas gated community” som en ortsbo beskrev det.

I stället för att komma in i matchen sitter herrarna Liljestrand och Korn och filosoferar på en kultursida och förfasar sig över att någon försöker säga ifrån mot det vanvett som pågår i vårt land. Frågan är bara vad nytta dessa platta kulturanalyser gör? Korns drapa gjorde skada i det infekterade debattklimatet. Att en chef mobbar en enskild person är oförlåtligt.

Liljestrand undrar alltså hur det känns att vara jag och Dan Korn säger sig försöka förstå detsamma. Tackar för uppmärksamheten, jag förstår att min osvenska personlighet är ytterst spännande för er två. I tuffa tider är det många gånger bekvämare att vända bort blicken från problemen och istället leta efter något som är lättare att få grepp om. Som en person som är tillräckligt ofarlig att attackera, för att vrida bort fokus från det som verkligen är ett problem. Skjuta budbäraren, heter det ibland. Modigt, killar. Riktigt bra jobbat.

Modigt är det också att vara kulturchef på Expressen. Jag tänkte få in ett genmäle, då mobbningen efterlämnade en besk eftersmak. Expressen Kultur har inte svarat på mitt mejl så jag skickar ett till. Jag får inget svar på det heller. Därför ringer jag upp Expressen för att få prata med kulturredaktionen och fråga varför man inte bemöter mig. Jag möts av en manlig växeltelefonist som först frågar vad saken gäller, och sedan informerar mig om att ”kulturen inte tar emot några samtal”.

– Du får mejla dem, säger han.

– Men jag har mejlat, och inte fått något svar. Jag har blivit påhoppad och beljugen i er tidning och vill därför gärna prata med någon ansvarig.

– Jag är ledsen, men de tar inte emot några samtal. Kulturchefen tar överhuvudtaget inte emot några samtal.

– Okej… Kan jag få prata med någon på nyhetsredaktionen då?

– Nej, de tar inte heller emot några samtal. Men jag kan koppla dig till tipstelefonen.

– Nej tack. Jag måste säga att det är väldigt fegt, men tack för informationen.

Modigt, som sagt. Vad hände med den stolta getingen som gul och svart surrade frejdigt och stod på småfolkets sida? Det var länge sen, känns det som. Det är märkligt att en stor dagstidning är oanträffbar på telefon. På mejlen svarar kulturen inte, så att jag, som blivit föremål för tidningens smutskastning och mobbning, inte har en chans att försvara mig. Är det verkligen rätt att det får gå till på det här sättet? Men den gode Liljestrand vill visst sitta onåbar på sin olymp utan att tvingas befatta sig med den smutsiga verkligheten. Hjälp, kanske han skulle tvingas öppna ögonen då.

Så, här kommer det. Om ni, Jens och Dan, verkligen vill veta hur det känns att vara jag så kan jag berätta det. Det är energikrävande, för jag kan inte bara koncentrera mig på mitt arbete som journalist och författare, utan måste också ständigt försvara mig mot sådana som ni två, som uppenbarligen har tid att sitta och smutskasta människor som vill ha ett funktionellt land, istället för att lägga ner energi på att med blåslampa jaga politikerna som ställt till denna mardröm. Jag tvingas slåss mot sådana som ni två, som genom er förnekelse och skeva debatterande är orsaken till polarisering och till att landet slits isär. Jag mår dåligt på grund av att jag ser en massa positionerande och förnekelse och falskhet, också bland människor som skulle kunna hjälpa till att vända skutan på rätt köl. Mäktiga journalister som Liljestrand har i åratal cementerat åsiktskorridoren och motarbetat en sund debatt som lett till att människor skrämts till tystnad och smarta beslut inte kunnat fattats för Sveriges bästa.

Klart jag tycker det är trist att Dan Korn buntar ihop mig med nazister. Dan tycker svenska folket ska hålla huvudet kallt, men hur kan någon vettig människa hålla huvudet kallt när barn våldtas och gamlingar mördas? Ska du säga detta till en våldtagen flicka Dan, ”håll huvudet kallt”? Hur kan någon hålla huvudet kallt när terrordödade barns gravar skändas utan att polisen kan få stopp på det, man måste vara konstigt funtad om man inte blir upprörd och skakad av att djur torteras och barnfamiljer rånas i sina hem. Precis som många andra oroliga medborgare mår jag inte helt toppen eftersom vi har tusenatals jihadister som spankulerar omkring i Sverige, IS-mördare som hotar allas vår frihet och trygghet. Nej, det gör mig inte lugn och glad direkt. Jag pratar med poliser nästan dagligen och de är så uppgivna och förbannade så ni anar inte. Men jag försöker göra det jag kan, jag engagerar mig, eftersom jag ser ett tidigare väl fungerande land blir allt mer dysfunktionellt för varje dag som går. Jag försöker tänka ut hur jag kan påverka. Att demonstrera är ett sätt. Att skapa opinion ett annat.

Problemet är inte de onda människornas skrik. Problemet är de goda människornas tystnad. Jag undrar vilken ton Dan Korn skulle haft gentemot de judar i ghettot som gjorde uppror, som sa att världen stod i brand. För jag vet att många inte trodde att det var så illa, man förnekade, man ville inte se. Med facit i hand kan man undra, förstod de verkligen inte? Eller tyckte de det var viktigare att vara behärskad, sansad, sitta still i båten? Kanske fanns där rabbiner som manade till lugn, som tyckte man skulle besinna sig, hålla huvudet kallt. Personligen anser jag det vara en usel idé.

På lördag den 12/1 klockan 14.00 samlas vi på Norrmalms Torg i Stockholm för att demonstrera vidare mot maktmissbruket, mot den sjuka migrationspolitiken, mot mobbning av demokratiskt valda partier och enskilda individer, mot etablissemangsmediernas sabotage av debatten och deras lögner och fejk news, vi protesterar mot slöseriet med skattemedel och att 49 miljarder går till bistånd bland annat till länder i Afrika och Mellanöstern som hyllar terrorism och hatar bögar. Vi möts på torget och står enade mot det eskalerande vansinnet i Sverige. Det är inte att tycka att hela världen brinner. Det är att försöka se till att det inte blir så. Det kallas att ta ansvar för sitt land.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer